Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Nä.

Hur har era förhållanden som aspergare sett ut om ni jämför med vänner? Är det något som sticker ut både gällande er själva och partnerns reaktion till er, eller har det varit i princip samma brister som alla andra lider av? Står ni ut att vara sambo exempelvis?

Testat? Hur många dagar pallar du?

Står ni ut att vara sambo exempelvis?

Jag hade gått ihjäl att vara sambo. Inte för att jag testat, men nej tack! Särbo är så himla skönt.

Jag är inte med i någon AS föreningen. Vet inte ens om det finns någon här. Haft träffar på habiliteringen, men känner mig inte riktigt hemma där. Kollegor vill inte träffa mig, de flesta har ju familj osv. Vänner man har haft försvinner så fort de träffar en partner. Det är fan sjukt att det ska vara så.

Det är riktigt illa, vet inte ens varför jag går upp på morgonen. Fick en tid hos psykiatrin som jag avboka direkt när jag såg läkarens namn. En del går verkligen inte prata med, ska jag då betala för att träffa någon jag inte vill träffa? Orkar inte med dom. Man pratar en halvtimma och sen händer ändå ingenting. Man kan inte medicinera bort AS eller ensamhet, men det är det enda psykiatrin vill hjälpa mig med, mediciner. Jag blir inte mindre ensam av antidepressiva. Det blir bara ännu mer tragiskt att börja äta dessa piller.

Men då är det väl underförstått att inte skaffa barn också? Rätta mig om jag har fel men jag har aldrig hört talas om ett par som skaffar barn som särbos.

Nej, barn ska jag inte ha!

Samma här faktiskt. Jag skulle nog aldrig klara av att bli pappa.
Det har jag känt sedan länge

Nej, precis.. I teorin skulle jag nog vilja ha barn, men skulle aldrig klara av det. Fast då hade man väl kanske velat ha en 12-åring direkt så man slipper bebisar och småbarn..
Nä, det blir bättre om syskon får barn. Då kan man låna och lämna tillbaks när ungen blir jobbig.