Kan man vara 100% säker på något?

Självklara sanningar är en nödvändighet för att vi skall erhålla kunskap om världen. Kunskap kan inte uppstå på något annat sätt. Förnekar man självklara sanningar så förnekar man verkligheten.

https://en.wikipedia.org/wiki/Boltzmann_brain

Ett fullt möjligt koncept, även om det är mestadels en tankeövning så kan det på riktigt hända och då är svaret nej.

Kunskap är möjligt, frågan är om man kan verifiera den med 100% säkerhet.

Vetenskap handlar om att utveckla falsifierbara modeller som förutsäger observationer vi kan göra. Programerar jag en dator så att den har en modell av sig själv, den kan svara på frågor om sig själv genom att undersöka modellen och den svarar ja på frågan om den är medveten, då är datorn lika medveten som en människa med avseende på det observerbara. Är datorns medvetande primärt?

Datorn har inget medvetande. Kroppar har inget medvetande. Jämför med en dröm, karaktärerna i drömmen har inte medvetande, inte ens den drömkaraktär du tror att du är. Medvetandet omfattar allt i drömmen men tillhör ingenting i drömmen.

Det är så modellen med primärt medvetande måste se ut. Om det är en massa saker som finns oberoende av medvetandet så pratar man om en materialistisk modell.

Min fråga var snarast hur trådens skribenter kan avfärda den materialistiska förklagingsmodellen med floskler som "det enda vi kan veta säkert är att medvetandet är primärt"? Att materialismen torde vara inkompatibel med deras egna favorithypoteser kan ju knappast vara ett argument för att materialismen har fel.

Det är ändå en rolig tankeställning. "Man kan inte vara hundra procent säker på något, inklusive detta".

Alla modeller är en förenkling av verkligheten i syfte att uppnå bestämda syften. De materialistiska modeller som naturvetenskapen tillhandahåller är mycket användbara och exceptionellt väl lämpade att göra förutsägelser. Det är först när modellerna används för att förneka medvetandets existens som det blir absurt.

Vetenskapens modeller är falsifierbara, hur osannolikt det än är att de skulle falsifieras, men att jag har medvetna upplevelser är inte falsifierbart. Även om alla vetenskapliga rön skulle omkullkastas av nya imorgon har jag i detta ögonblick medvetna upplevelser (sanna eller falska). Enligt min tankemodell har även du sådana upplevelser när du läser detta. Men helt säker kan jag naturligtvis inte vara. Allt jag ser av dig är mina intryck: text på Flashback. Resten är mina tolkningar baserat på mina tankemodeller av hur människor beter sig. Du kan t.ex. vara ett avancerat datorprogram. Det är bara du som kan vara säker på om du har medvetna upplevelser. På samma sätt kan du ha en tankemodell om mig.

Det är det jag menar med att medvetandet är primärt - att det inte går att reducera de subjektiva upplevelserna till några modeller, materialistiska eller annorledes. Därmed inte sagt att medvetandet är det enda som existerar.

Eftersom det handlar om det mest grundläggande, dvs. förutsättningen för allt vad tankemodeller heter, så kan jag naturligtvis inte bevisa att medvetandet är primärt. Påståendet ”medvetandet är primärt” är ju endast ett uttryck för en tankemodell. Påståendet är alltså inte medvetandet självt. Medvetandet som sådant kan inte bevisas eftersom beviset skulle behöva upplevas i medvetandet för att vara begripligt. Och en tankemodell av medvetandet skulle behöva vara en förenkling av medvetandet för att kunna existera i medvetandet och därmed inte vara detsamma som medvetandet.

Jag kan bara genom olika medel försöka peka på ditt medvetande och hoppas på att du blir uppmärksam på ditt medvetande, om du har ett.

Varje tankemodell behöver sina antaganden, sina axiom. Även den materialistiska tankemodellen behöver sina. Men vart hamnar man i slutänden när man ifrågasätter axiomen? Medvetandets existens är det enda i sann mening uppenbara - axiomens axiom så att säga. Antingen har man det eller också existerar man inte som medvetande.

Om modellerna är redskap är medvetandet den som använder redskapet. Om modellerna är kartor är medvetandet den som läser kartorna.

Medvetandet behöver inte nödvändigtvis vara det enda som existerar. Och i exemplet kan man mycket väl tänka sig att datorn blir medveten.

Du kommer dock inte att uppleva datorns medvetande inifrån, så som datorn upplever det, utan ”utifrån” som ett fenomen i ditt eget medvetande. Du kommer se datorns beteende och av det dra mer eller mindre sannolika slutsatser om huruvida den är medveten, dvs. har upplevelser som liknar dina egna.

En intressant fråga är om vi någon gång i framtiden kommer kunna koppla ihop våra medvetanden direkt så att vi kan dela medvetande med varandra.

Nä visst. Men vi kan inte uttala oss om existensen om något annat eftersom vi bara har tillgång till medvetna upplevelser. Den som påstår att en dator är något annat än en medveten upplevelse är ute på djupt vatten. Att en medveten upplevelse "blir medveten" tycker jag låter som hittepå också.

Jag ser det inte som att medvetanden är något som dyker upp inuti saker. Saker dyker upp inuti medvetandet.

Min kropp och din kropp, samt våra tankar och känslor osv, dyker upp i medvetandet på precis samma sätt. Så vi var aldrig separata från första början.

Jag tror att vi i grunden är överens

Alla beskrivningar eller tolkningar av fenomen i medvetandet är i någon mening ”hittepå”. Man kan även kalla det gestaltningar, former, modeller osv. Även det jag nu skriver bygger på en slags hittepå/tolkning, dvs. en förenkling/avgränsning i medvetandet.

För att beskriva vad medvetandet är eller hur det fungerar (inte hur det är) behöver vi dessa modeller eller hittepån som du kallar det.

Men jag ser det som en angenäm och meningsfull modell att utgå från att det finns fler ”medvetanden” ”där ute”. I den modellen kan mycket väl ”det icke medvetna”, som en dator, få medvetande (jämför barnalstrande).

Ett annat sätt att se på det är att medvetandet är ett och innehåller allt så som du skriver. Men även det är en slags modell. Ett hittepå.

Vart hamnar man om man transcenderar alla modeller? Rent medvetande?

Jo jag skulle inte påstå att modeller och beskrivningar är oanvändbara. Dom är modeller och inget annat. Tankar om eld är något annat än upplevelsen vi hänvisar till.

Medvetandet har inga objektiva egenskaper så det går inte att beskriva. Det enda vi behöver är att uppleva, och det är inte speciellt svårt.

Däremot kan det givetvis vara givande att försöka beskriva det eller hitta liknelser osv men det är något annat!

Jag bestrider inte mitt och ditt medvetande. Jag bestrider bara att det är två olika medvetanden. Om jag upplever en dator så är den en del av medvetandet. I den här modellen finns ingenting som inte har samma "status" som mig. Om den här kroppen ska ses som medveten så ska din kropp också det, och en dator, och en sten. Fast det är en onödig utsago enligt mig!

Medvetandet är där man hamnar (rättare sagt där man är) vad man än tar sig till, att kasta bort alla modeller är däremot ett bra sätt att inse det.

Man kan kalla det hittepå också men det betyder inte att man blir omedveten eller att det dyker upp saker utanför medvetandet.