Här blir det inte bara namn, utan även lite "historik" för den som är intresserad
(varning! delvis väldigt tragiskt!):
*I tidig barndom (minnen endast från foton): en vit katt med svart fläck runt ena ögat:
Moshe Dayan (hade lapp för ögat).
*innan jag fick ha "djur" var det namnlösa daggmaskar i glasburk (ja det var hål i locket) samt vandrande pinnar utan identitet.
*3 grodyngel;
Tripp, Trapp och Trull, som vi fiskat upp ur en å och som växte i en burk som tillslut flyttades ut på balkongen och "plötsligt" hade de utvecklat ben, varpå min pappa råkade trampa sönder dom med sina träskor (70-talet). Traumatisk upplevelse med skinnkostymerna på balkongbetongen...
* guldfiskar som jag inte minns vad de hette...ähum, men som fick simma i en glasskål och min pappa fick för sig att man skulle ge dom syre genom att blåsa in luft med sugrör (jag vet, jag vet...jesus!)
*tillslut: en kanin, som jag äntligen fick tack vare min underbara faster (mot min pappas vilja. heh). Hon förstod mitt behov av djur;
Pepi (som finne lät det superbra). Hängde ofta i fingret på grannungarna, men aldrig i min. Påstods sedan ha blivit uppäten av den familjens jakthund som hade hand om kaninen när vi var på semester i Finland. Såg dock Pepi senare i en bur i en djuraffär på samma ort där han "försvann"
* en kanin som hette
Doddis och som sprang lös i lägenheten, men bajsade bara i buren (R.I.P)
* två blåa undulater:
Pluttis och Snuttis (ja,ja,ja...det var i tonåren). Pluttis var mig evigt trogen och satt alltid på min axel och pickade mig kärleksfullt i örsnibben. Stackarn hade underutvecklade vingar och kunde inte flyga då mamman kickade ut honom som bebbe bara för att skaffa nya ägg. Jag tvingades sälja dom båda då jag fick röda utslag runt munnen (pappa påstod det var för att jag pussade dom)
*En brunmaskad Birma som tack vare sin färg fick heta
Baileys (R.I.P: dog av TBE och fick förlamning av bakben. Jag hatar fästingar!)
Idag:
*Två underbara Birmor:
Shiba och
Minou som jag inte skulle vilja leva utan

Dessvärre hade de fått vara ute i grönskan om det inte var erfarenheten kring Baileys. Idag får de nöja sig med att bara vara på altanen...