Solipsism - allt är en illusion - samlingstråd

Det beror ju på vad väljer att tro på.

Om man som jag tror att naturvetenskapliga teorier är det som är närmast en sanning som vi hittills har kommit, så väljer jag att tro att
- mitt jag finns inne i min hjärna
- det jag uppfattar av omvärlden kommer via nerver som ger signaler till hjärnan som tolkar dessa signaler
- det som mina nerver (syn, hörsel, känsel, lukt etc) tar emot kommer från någon form av fysiskt fenomen som händer utanför min kropp
- dessa fenomen motsvarar ungefär det som jag avbildar i min hjärna.

Givetvis - stenen är ju så mycket mer än vad jag och du kan uppfatta av den. Den har en historia, den skickar förmodligen ut fler signaler än vad vi är kapabla att uppfatta, t ex är just vi människor dåliga på att SE vilken temperatur saker har, vi behöver TA på stenen. Osv.

Väljer man å andra sidan tro att det vi uppfattar är ett eko, en skugga, reflektion eller avbild av det som är VERKLIGT, ungefär som en film på din skärm - ja, då är det ju svårt att motbevisa den åsikten. Eller bevisa.

Det beror ju på vad väljer att tro på.

Om man som jag tror att naturvetenskapliga teorier är det som är närmast en sanning som vi hittills har kommit, så väljer jag att tro att
- mitt jag finns inne i min hjärna
- det jag uppfattar av omvärlden kommer via nerver som ger signaler till hjärnan som tolkar dessa signaler
- det som mina nerver (syn, hörsel, känsel, lukt etc) tar emot kommer från någon form av fysiskt fenomen som händer utanför min kropp
- dessa fenomen motsvarar ungefär det som jag avbildar i min hjärna.

Givetvis - stenen är ju så mycket mer än vad jag och du kan uppfatta av den. Den har en historia, den skickar förmodligen ut fler signaler än vad vi är kapabla att uppfatta, t ex är just vi människor dåliga på att SE vilken temperatur saker har, vi behöver TA på stenen. Osv.

Väljer man å andra sidan tro att det vi uppfattar är ett eko, en skugga, reflektion eller avbild av det som är VERKLIGT, ungefär som en film på din skärm - ja, då är det ju svårt att motbevisa den åsikten. Eller bevisa.

Går det att känna sitt jag placerat inne i hjärnan?

Inte vad jag känner till. Kanske därför så många vill tro på en odödlig själv som vandrar från kropp till kropp.

Men hur känner man igen sig i jaget? Går det ens att känna igen sig i något mer än sitt jag?

Jag upplever att mitt jag sitter någonstans bakom mina ögon. Bortsett från minnen och att jag gillar vissa saker och ogillar andra känns det inte som att mitt jag har några egenskaper. Om andra människor existerar och har ett jag antar jag att de känner något liknande. Fast helt säker kan man ju inte vara. Grekerna ska tydligen ha ansett att jaget satt i bröstet.

Jag upplever att mitt jag sitter någonstans bakom mina ögon. Bortsett från minnen och att jag gillar vissa saker och ogillar andra känns det inte som att mitt jag har några egenskaper. Om andra människor existerar och har ett jag antar jag att de känner något liknande. Fast helt säker kan man ju inte vara. Grekerna ska tydligen ha ansett att jaget satt i bröstet.

Jag har aldrig varit för hokuspokus men efter jag trippade hårt för några år sedan så har jag börjat tvivla då jag fick bevittna solipsismens rena och skära form. usch det var faktiskt rätt skrämmande med en tanke på att det bara finns ett medvetande.

Om man som jag tror att naturvetenskapliga teorier är det som är närmast en sanning som vi hittills har kommit, så väljer jag att tro att
- mitt jag finns inne i min hjärna

Givetvis - stenen är ju så mycket mer än vad jag och du kan uppfatta av den. Den har en historia, den skickar förmodligen ut fler signaler än vad vi är kapabla att uppfatta, t ex är just vi människor dåliga på att SE vilken temperatur saker har, vi behöver TA på stenen. Osv.

Du får gärna vidareutveckla din upplevelse. Men det finns åtminstone två olika tolkningar vad gäller att det endast skulle finnas ett medvetande. Det ena att det enda medvetandet som finns är det i ditt huvud och alla andra är filosofiska zombies, och det andra att alla medvetanden egentligen är samma medvetande men splittrat i tid och rum. Jag föredrar hellre det första än det sista, men jag tror nog inte på något av dessa.