Citat:
Ursprungligen postat av
Zaedrews
Blir så trött på detta underliggande försvårande sjukdomar. Japp då är det mer ok att personen dör eller? Vi andra ska oja oss mindre. Det är lugnt bara äldre och redan multisjuka som dör. Som om de är värda att offras bara så där.
Lättare att förstå skrev jag (lättare att förstå att en person som redan är försvagad har svårare att klara sig, menar jag, men det är klart att det är sorgligt oavsett). Inte att det inte gör något - det blir helt galet om du tror det.
Men håller med dig i att det blir tröttsamt med det som det känns eviga mantrat "äldre" "underliggande sjukdomar" o s v. De flesta bryr sig förhoppnings ändå vem det än är.
Har en person i min närhet som blir 90 år om någon månad. Frisk. Hon tror att hon skulle klara sig säger hon. Jag är mer tveksam och vill för allt i världen inte att hon ska försvinna bort. Hon oroar sig mer för mig för att jag tillhör riskgrupp. (Själv gör jag inte det, är beredd på det och är inte rädd men det är klart att om man kan slippa att plågas så vore det helt klart att föredra.) Hon säger själv att det inte gör något
om hon skulle dö, bättre det än någon yngre enligt henne. Hon tycker att hon har levt längre och rätt bra. Vi andra skulle bli väldigt ledsna om det hände.
Mycket sådant här man tänker på nu. Vi har ett par som ska föda i familjen också, den ena fick förresten igår, en frodig liten mullis. Mamman har diabetes så det har varit lite oroligt. Den andra får om en månad. Vågar inte fråga henne om hon är orolig. Hon kan tänka själv och känns onödigt att påminna. Det ska väl ändå gå bra får vi tro.
