Posta era mest kontroversiella musikåsikter

# CD tar mindre plats och lättare att transportera på olika sätt.
# CD kan man fortfarande använda i bilar (som har sådan stereoanläggning).
# CD är överlag billigare.
# CD går att använda i datorer (åtminstone många) och musiken överförs enklare än via Vinyl.
# CD är enklare att upptäcka ifall skivan är skadad. Krävs ingen direkt kunskap. Bara att titta.
# CD används i en vanlig stereo som man säkert kan hitta gratis idag. Jag fick en stereo gratis av vän!

CD är så otroligt mycket enklare att hålla på med. Man behöver inte åka till Malaysia och gå en fyra veckor lång kurs för att ställa in spelaren, och det är inte samma krångel med olika pressar (där vissa kan låta skit) heller direkt. Inte heller behöver man lägga ut ett par miljoner SEK för att slippa det värsta knastret och raspandet. Man behöver inte ens köpa en tvätt (34 725 SEK) till skivorna.

Den stora nackdelen tycker jag egentligen bara är dom små omslagen och fodralen. Dom är inte så roliga.

Jag köper sällan skivor, men laddar ner en helvetes massa FLAC-filer - och CD kan låta riktigt bra, men ibland också skitdåligt - då vissa skivor har ett extremt hårt, aggresivt, vasst och kyligt ljud - och det passar inte till nån musik egentligen.

Mitt största problem är knaster och raspande på vinyl. Viss musik fungerar inte alls för mig att lyssna på vinyl egentligen. Jag har inte direkt upplevt något kyligt ljud på CD. Har du något exempel på en CD som låter som du beskriver det?

Angående det fetade skulle jag föredra att äga en "bilmono" för vinyler. Chrysler var först ut när de utrustade några av sina bilmodeller med skivspelare 1956. Senare kunde man köpa t.ex. en Philips Auto-Mignon till sin bil, och Muhammad Ali hade en Philips-skivspelare i sin Cadillac Eldorado och George Harrison hade också en i sin Jaguar XKE. Har man ingen Cadillac eller Jaguar kan man som budgetalternativ välja en Opel Kapitän och köra iväg lyssnandes på sina vinyler.

Måhända Chrysler hämtade inspiration från de stora innovatörerna Helan och Halvan?

Tills vidare nöjer jag mig med CD-spelaren i bilen.

De flesta CD har väl ett lite mer kyligt ljud än vinyl, dock föredrar även jag CD.

Japanska CD har ett ganska kyligt, vasst och hårt ljud, fast det händer att de låter toppen ändå.

Jag äger inte så många japanska CD (går nog att räkna på 2-3 fingrar) och det är inget jag har reagerat på. På dom.

Jon Spencer är en av dom absolut största stjärnorna/entertaineseserna som stått på en scen. T.ex. Elvis ligger i lä.

Jon Spencer Blues Explosion - Wail - Live NPA (Fransk TV) (1996)
https://www.youtube.com/watch?v=PEoy6ZpeXsE
... skorna! 🤩 #vitaloafers

Som scenpersonlighet och "entertaineseser" genomgick han åtminstone en viss utveckling. Som jämförelse, här är ett liveframträdande med honom och hans band från 1987:

Pussy Galore -- Pig Sweat

Köpte Pussy Galores Sugarshit Sharp en gång i tiden. Den kom ut 1988, och det var väl Neubauten-covern jag tyckte var mest intressant på skivan. Egentligen låter det varken märkvärdigare eller bättre än alla de otaliga grungeband som fick en hel uppmärksamhet åren efter. En gång i tiden var det dock en skön skramlig kontrast mot den s.k. hårdrock som spelades av Bon Jovi, Europe och annat elände från 80-talet. Numera orkar jag knappt lyssna på Pussy Galore. Det Spencer gjorde med sitt Blues Explosion håller bättre, men är inget jag lyssnar speciellt mycket på. De skivorna har mest samlat damm de också.

Pussy Galore är inte något jag fastnat för även om jag har hört dom en del. Jo, det där entertainandet är inte mycket att hurra för. ADHD-shoegazing kanske?

Jag har väl lyssnat på Jon Spencer Blue Explosion sporadiskt, men återkommer lite då och. Var tredje-femte år. Det är framför allt live det varit bra tycker jag. En spelning på Roskilde, 1998 tror jag, var en bomb. Bland det bästa jag sett i liveväg faktiskt. Jag såg Jon Spencer Blues Explosion för ett par år sen i Stockholm (råkade byta några ord med Jon Spencer själv faktiskt, av en slump. Relativt stort!) och det känns som det hade varit bäst om dom bara lagt av på topp någonstans. Efter Damage. 2004.

Jag tycker ändå det här är riktigt bra. Och låter inte direkt som någon annan #rockenroll direkt. Svängigt e det! Och det är väl gjort med diverse sk. "glimt i ögat".

The Jon Spencer Blues Explosion - Help These Blues (2004)
https://www.youtube.com/watch?v=4xtNwVU4Bc4

Nick Cave e fan inte bra alltså

Det är makabert att det öht. finns en marknad (på just nu 86,807 views) för det här 2020. Ghost har väl sonderat terrängen en del?

LUCIFER - Ghosts (2020)
https://www.youtube.com/watch?v=JYifvOoYpsM