Citat:
Ursprungligen postat av
lone star
Vet en som köpte hus med sin dåvarande tjej utanför Trollhättan vid 90tals krisen. Tror båda jobbade vid Saab. De fick inte låna för att köpa ett befintligt hus, däremot bygga nytt. När kraschen kom och bägge miste jobbet, separerade..så tog banken huset. Ska inte sålts ett hus på nåt år alls i den trakten. Hursomhelst blev det en stor skuld. När jag träffade på honom så levde han på existensminimum nästan 10 år senare. Han hade nån deal att han fick behålla övertidspengar när han jobbade. Efter att inte ha sett honom på några år så dök han upp runt 2005. Körde då en bil som var färdig för skroten. Såg ut att må dåligt.
En annan person jag stötte på i mitten på 90talet var på nån praktikvecka på mitt jobb i mitten på 90talet. Också en som i praktiken skulle dö med existensminimum. Man 55 års åldern. Byggt hus i Sthlmsområdet. Bygget drog ut på tiden, såldes på exekutiv auktion till citat ” en j-la invandrare”. Samtidigt hade göken borgat för lägenhet som sonen köpt tillsammans med flickvän, också i Sthlmsområdet. Det sprack(både förhållandet och bostadsgrejen) och gubben stod med den skulden också. Den bittraste person jag någonsin stött på. Det värsta var att han såg inte nåt personligt ansvar i det hela utan skyllde på banker och allt annat möjligt.
Dessa två är mina stora utropstecken för att inte blåsa på och försöka vara ansvarsfull. Deras misstag och taskig tajming(oflyt) var ju i princip som att dra kistlocket över sig.
Ja risktagaren klarar sig ofta fram tills det blir stora störningar, då kraschlandar den som hade fel timing totalt och det blir livslång misär.
Vi kommer snart se kraftigt ökade självmord i spåren av kommande Deppression.
Sen har vi klassikern som du beskriver ovan, uppsagd, banken tar huset, frun skiljs.
Ibland har det att göra med att en person stod på lånet så den andra kan klara sig genom skilsmässa i andra fall bara att livet kraschat totalt och ena partnern känner att dom skulle må bättre av en nystart med en en ny ung fru
AB kommer vara proppfulla av - vi visste inte och nu är våra liv förstörda.
Tyvärr så är det så vuxenlivet ser ut och i denna kris kommer absolut ingen bry sig för alla har fullt upp att överleva själva.
Den lågkonjunktur som vi nu står inför är en på 100 år (förmodligen). 2-3-4 år från nu är livet tillbaka till det normala och de som har pengar kan förändra sina liv när priserna är i botten och allt som blodigast.