Citat:
Ursprungligen postat av
Hobbybonde
En sak som jag tänkt på med Flashback och den här krisen, om Sverige skulle råka i krig, undrar om samma personer som hela tiden sprider demoraliserande inlägg om Sveriges oduglighet skulle göra likadant då. Att i akuta lägen hålla på och undergräva statens auktoritet är ju fullständigt kontraproduktiva. Det finns en anledning till varför det vanliga politiska käbblet mellan regering och opposition tystnar i sådana här lägen, och det är att man håller käften och rättar in sig i ledet oavsett vad man tycker. För de som gjort militärtjänstgöring så borde detta vara en självklarhet, det finns inte utrymme för ifrågasättande i krig.
Samhället kommer dock aldrig gå tillbaka till det den en gång varit. Staten sitter inte på informationskanalerna och har inte alls samma auktoritet längre. Därför kommer det gnällas, ifrågasättas och relativiseras till förbannelse, oavsett om det är krig eller inte.
Det har dock varit väldigt skönt att slippa identitetspolitiken några veckor, och kanske blir det en tankeställare till hela samhället. Grupper som höjer rösten och skriker "Men VI då???" väcker hyfsat med ont blod just nu.
Saker ställs ju på sin spets lite. Lite av ilskan mot folkhälsomyndigheten beror på ju att folkhälsomyndigheten själv inte verkar fatta att det är just krig. Dom tycker inte att vi ska stänga skolorna, för att det finns ungar som har det tufft hemma. Och dom vill inte prata karantän, för att det finns kvinnor som får stryk hemma. Risken är att människor kommer dö för att det inte finns intensivvårdsplatser. Jävligt klen tröst att det Kevin och Ahmed i Kortedala slapp ställa in fotbollsmatchen. Hela "smakar med än det kostar"-resonemanget är jävligt cyniskt, och luktar unken politisering och intresseföreningslobby. Staten kan väl inte ansvara för misslyckade familjesituationer? Vi måste sluta ta ansvar för alla människors hela livssituation.
