Citat:
Ursprungligen postat av
Hobbybonde
Jag tror dig och jag vet. Jag raljerade lite.
Men jag tycker det är ett jäkla oskick att komma med argument som "jag är inte rädd.." "jag är ändå så gammal så jag.."
Problemet är ju att de överbelastar och kraschar vården om de tänker så. Vilket påverkar de som faktiskt ÄR rädda och de som faktiskt inte är så gamla så de ändå ska dö snart. Själviskt beteende helt enkelt.
Javisst. Men det där resonemanget ”jag är inte rädd” hör man ju från t ex rökare och soldyrkare, de som kör som idioter på skoter eller fyrhjuling och de som inte vaccinerar sina barn mot mässling. . Sen blir de alltid så chockade när de får cancer, bryter nacken eller barnet får hjärnskador. Det är jättejättejättesynd om dem då och ”varför berättade ingen hur farligt det var?”
Som jag brukar säga om mina föräldrar som är till åren komma: det är som att ha tonåringar i familjen. Många äldre kan ha varit så otroligt förnuftiga och logiska förut. Men när de blir pensionärer så tar fullständigt ut svängarna och går inte att prata med. Och allt går inte att skylla på en eventuell begynnande demens. Nej, nu ska det levas livet. När de sen lir sjuka, så reagerar de återigen som tonåringar. Ena stunden arg på en i hemmet för att man lägger sig om att de borde ta influensavaccinet, nästa stund ledsen i sjukhussalen vid en lunginflammation och vill inte man ska gå när besökstiden är slut.
Så ska man resonera med gamlingar så måste man tänka att de är som tonåringar, dvs de tror de vet bäst även när de inte gör det.
Just det har inte de som försökt nå fram till gamlingarna tänkt på. De tror att gamlingar är förnuftiga. Men det är de inte alla dagar. Fast om man berättar att de får dö utan sin familj, att ingen har tid att sitta vid ens säng och hålla handen när man kvävs, kanske de fattar allvaret. De tror förmodligen att de inte kommer att dö att i ensamhet. Att rummet ska vara fullt med nära och kära. Men istället kan de dö tämligen anonymt i ett tält i Uppsala.
Jag tog ett allvarligt samtal om det med mina föräldrar igår. Fick de att förstå att de definitivt riskerar att dö rädda och på egen hand om de inte skärper sig och undviker andra. Även sina barn och barnbarn. Och det gick äntligen hem. För ensamma vill de helst inte vara när döden knackar på.