Citat:
Ursprungligen postat av
Kissungen49
Hej. Längesen nu.
Nu när saker börjar komma upp till ytan kan jag spä på med mitt skvaller.
P dog av lite "godis" sägs det, avtändningshjälpsmedel om man säger så. Klantiga vakter som inte kolla käften på honom vid godnattsaga.
R kom ut, svarade kaxigt på sin Facebook när bekanta hörde av sig och beklagade sig så som bara narkomaner gör. Att logga in på sociala medier var tydligen prio ett efter allt som hänt, en annan, om man var oskyldig som hon hävdar, hade krupit ner i någons famn och sörjt. Inte suttit på messenger mitt i natten och pundat.
R är sjukare i huvudet än vad P va. P var en korkad våldsam kriminell börda. R är en psykiskt sjuk individ som ska låsas in för gott. Men hon har "trevliga" gamla vänner som väntar på utsidan för tyvärr lär hon få max 6 år om detta inte ändras till Mord.
Hejdå.
Det är ju helt sjukt.
Man förstår ju egentligen hur pass sjuk hon är bara av att läsa domen för omhändertagande av de andra barnen där hon säger att det inte finns några brister i hennes föräldraförmågan och har ett förslag på hur återflytt till henne kan se ut efter hon avtjänat sitt staff.... Hon har då alltså haft sin dotter död pga opiater i sin bostad under flera dagar. Hon kan inte se några brister i att barnet dött av detta. Hon kan inte se några brister med att ha ett dött barn liggandes i flera dagar. Bara det talar för hur sjuk hon är.
Även att läsa domen från första omhändertagande talar för samma sak. Att komma till förlossningen påtänd, med fentanylplåster i väskan, en sambo med egeninköot lustgas och föda ett barn med abstinens för att sedan klaga och gnälla på ett omhändertagande till den grad att hon sedermera lämnar sin nyfödda bebis på BB för att hon inte själv vill placeras tillsammans med barnet tyder ju än mer på att hon inte har alla hästar hemma...
Att hon dessutom går ut på nätet direkt efter frisläppning visar ju ännu mer på hur sjuk denna människa är. Att hon fått tillbaka barnen från första början är ett under ingen någonsin kommer förstå!
Finns det några som helst känslor i denna människa? Eller är det endast egoistiska tankar om att det är synd om henne? Finns det någon känsla av skam? Självförakt? Sorg för flickans liv som släcktes alldeles för tidigt?
