Citat:
Ursprungligen postat av Moschata
Intressant. Han tillhör nog en sort som "låtsas" att han redan känner den han första gången ser
och pratar med. Det kan hos vissa ge trygghetskänslor, känslan av att vara "sedd".
Något åt det hållet har väl Lena uttryckt också om SD, hur det var från början eller minns jag fel ..
Något med det innehållet i beskrivning av Stefan har jag i a f läst.
Denna typ av distanslöshet kan ha olika nivåer och närma sig psykopatigränsen. En del personer med den läggningen agerar överdrivet hjälpsamt också, de skyndar fram för att just hjälpa och skapar då olika slags bindningar (=investerar), mest då hos det andra könet.
Ett slags storhetsvansinne (hybris). Att få göra avtramp, lägga spår efter sig, vara ihågkommen.
Kan komma att utnyttjas vid behov för senare tillfällen, när han bestämt sig för något spännande
med de ihågkommande som objekt..
Citat:
Ursprungligen postat av
firebird1974
Glöm inte Narcissist och Sociopat.
Absolut inte! En föga lyckosam dynamik mellan psykopati - sociopati - narcissism föreligger sannolikt.
Tillräckligt medveten dock, för att kunna agera ödmjukt vid behov.
Att ha så mycket is i magen att han kan "skämta" tillbaka i samtal med en vän med orden
"...Om det inte är jag .."
som svar på vännens fråga "Om det inte är du, vem gjorde det?" - det är sannerligen narcissistiskt
utifrån hypotesen att GM =SD och att han generellt förnekar delaktighet i mordet.
I samtalet med vännen (Kennet) förklarar SD ingenting mer om den saken som man kunnat vänta,
då han sannolikt förvirrat vännen med sitt svar.
Vännen hade redan ställt frågan 2 gånger och vågade kanske inte fortsätta utfrågningen om det kunde
vara så att SD "försa" sig, ville försäga sig, ville driva ett spel, kanske inte vill veta heller, just då-