Åklagare Helin: Du har klart för dig att nu vittnar du under ed va, och får alltså vara försiktig med vad du säger?Källa: 30 år av tystnad - Protokoll från rättegången i Stockholms tingsrätt i juni 1989, Stadsarkivet, referensnummer SE/SSA/2396/14
Hage: Ja.
Åklagare Helin: Du ska inte säga någonting annat än det du kan stå för. När man talar med polis eller tidningar och sådant där då har man inte samma krav på sig som när man sitter i en domstol och vittnar.
Hage: Det vet jag.
Åklagare Helin: Vill du fortfarande hävda att du har sett Olof Palme falla till marken?
Hage: Ja.
Åklagare Helin: Ja. Ja tack.
Ordföranden: Har advokatsidan några frågor ytterligare?
Advokat Liljeros: Nej tack.
Ordföranden: Förhöret är då avslutat.
Polisförhör i all ära – den åtalade ska inte dömas efter vad som står i polisförhör. Den åtalade döms efter det som sägs i rättssalen. Det är också därför frågorna kan kännas hårda, eftersom de som förhörs i rättssalen ifrågasätts.Min kommentar:
(…) ”Han är själv polis (…) Ingemans råd är att ni så snart som möjligt berättar i media att ni inte kan känna igen mördaren. Det är viktigt att säga att ni inte sett något som kan vara avgörande. Så mördaren vet. Mördaren är inte funnen.”Kommentar: AH’s uttalande i media att hon ”inte känner igen mördaren" försvagar värdet av vittnesförhör i rättegång om vittnet ändrar sig. Till fördel för GM.
Jag kan fundera på vad det var SÄPO egentligen ville mig. Till skillnad från polisen frågade de aldrig efter antal meter eller andra konkreta saker, dessa möten var kryptiska.Såg inte ansiktet s. 72
Flera gånger blev jag förhörd av SÄPO. Det var något mystiskt över de förhören. Jag minns inte ens vad de frågade om och tänker att det är något jag förträngt. Men mina vänner minns dem bättre. ”De var ju hemliga polisen, så de utmärkte sig och sådana möten var spännande”, förklarar jag för Ingrid.
Det var också tydligt att SÄPO och polisen inte sam¬verkade. De undrade över varandra, om vilka andra som tagit kontakt med mig. Det gjorde mig orolig – kunde jag prata om det som hänt mig, om mina tankar och känslor. Vem gick egentligen att lita på?
Nej. Jag såg aldrig mördarens ansikte.Kommentar: Förtydligande av att AH inte såg ansiktet behöver nog göras kontinuerligt till massmedia.
I december 1988 grips Christer Pettersson och häktas som misstänkt för mordet. (…) Jag kallas till polishuset för konfrontationen.Kommentar: PU’s försök att knyta CP till MOP genom konfrontation med AH misslyckas.
När jag kommer in i rummet, står det flera män där. Rummet har ett fönsterglas mot ett annat rum. (…) Jag tänker att jag ju sagt det så många gånger, att jag aldrig såg mördarens ansikte, så jag blir tyst en stund tills jag skakar på huvudet.
Första rättegången 1989, torsdag den 29 juni kl. 10.34Kommentar: Det är CP's försvarsadvokat som kallar Anna Hage. Konfrontation misslyckades för åklagarsidan.
Stockholms tingsrätt Kallelse Datum 1989-06-28 Anna Hage Södertälje
Mål Åkl Pettersson, Carl Gustaf Christer angående ansvar för mord och försök till mord/framkallande av fara för annan den 28 februari 1986.
Stockholms tingsrätt
Vittnesförhör med Anna Hage den 29 juni 1989
Åtalad Christer Pettersson
Advokat Liljeros: Jo Anna Hage, du kom ju att bli vittne till en ganska dramatisk händelse då i samband med att Olof Palme blev skjuten. Vill du själv berätta, vad gjorde du under kvällen och hur kom du att passera eller komma fram till den här brottsplatsen?
Hage: Jag var på bio och på väg hem. Och så skulle jag möta min bror på Centralen för att få skjuts hem. Och så får vi skjuts med ett par vänner som vi träffar utanför bion en bit bort. Och så skulle vi åka ner då till Kungsgatan. Och när vi sitter i bilen vid Sveavägen så blir det rött ljus.
Advokat Liljeros: Ja. Nu kommer ni med bilen. Var sitter du i bilen?
Hage: Till höger bak i baksätet. (…)
Hage: Vi sitter och pratar i bilen och det är ganska hög stämning men jag var ganska trött så jag sitter och tittar ut genom fönstret. Då ser jag ett par som står och en man. Och helt plötsligt så kastas mannen omkull på trottoaren.
Advokat Liljeros: Mannen, det visar sig vara Olof Palme tydligen?
Advokat Liljeros: Och fanns det någon ytterligare person i närheten där?
Hage: Det fanns en man som stod i hörnet.
Advokat Liljeros: Och var stod den där mannen?
Hage: Vid Dekorima. (…)
Hage: Ja det gick ju så snabbt så jag såg ju bara att han gick iväg. Eftersom jag satt i bilen så var Olof Palme precis där och sedan han bakom. (…)
Advokat Liljeros: När du ser honom då är han vänd ifrån dig, är han vänd mot gränden?
Hage: Ja vänd mot gränden.
Advokat Liljeros: Mot gränden. Så vad du ser är det bakdelen av mannen eller du ser kanske snett från sidan då där du är i bilen?
Hage: Nej bakifrån.
Advokat Liljeros: Bakifrån. Ja. Och under hur lång sträcka ser du den här mannen springa eller bege sig därifrån?
Hage: Sex-sju meter.
Advokat Liljeros: Och sedan är han borta?
Hage: Sedan är han borta.
Åklagare Helin: Ja. Då är jag med. Kan du beskriva den där mannen som du såg sedan springa igen? Var stod han i förhållande till makarna Palme och hur såg han ut och hur var han klädd och vad gjorde han?
Hage: Han stod inte precis bakom utan han var på väg ifrån, ett par meter ifrån.
Åklagare Helin: Ja. Åt vilket håll?
Hage: In mot Tunnelgatan.
Åklagare Helin: Ja. Kan du beskriva honom?
Hage: Han var mörk. Hela intrycket gjorde att det var ett mörkt, mörka kläder. En jacka som var lite längre, bredaxlad eller grov över ryggpartiet. Medellängd.
Åklagare Helin: Vad menar du med medellängd?
Hage: Jaa, han såg varken kort eller lång ut.
Åklagare Helin: Kan du uttrycka det i centimeter? Hur lång är du själv förresten?
Hage: Jag är 1,72.
Åklagare Helin: Ja. Var den här mannen i din längd eller längre eller kortare?
Hage: Längre.
Åklagare Helin: Längre.
Hage: 1,80… ja längre.
Åklagare Helin: Någonting mer du kan säga om honom?
Hage: Jag fick intryck av att han var medelålders.
Åklagare Helin: Ja, och vad menar du med medelålders?
Hage: 40… 35.
Åklagare Helin: Har du sett någon mer person springa därifrån…
Hage: Nej.
Åklagare Helin:… utöver den här mannen?
Hage: Nej.
Åklagare Helin: När du tittar upp och ser Olof Palme falla till marken, som du säger, vilka personer ser du dessutom? Hur många är de?
Hage: Jag ser tre.
Åklagare Helin: Du ser tre ja. Det är Olof Palme, Lisbet Palme och den här mannen som sedan springer in i gränden, är det så?
Hage: Ja.
Åklagare Helin: Du har klart för dig att nu vittnar du under ed va, och får alltså vara försiktig med vad du säger?Källa: 30 år av tystnad - Protokoll från rättegången i Stockholms tingsrätt i juni 1989, Stadsarkivet, referensnummer SE/SSA/2396/14
Hage: Ja.
Åklagare Helin: Du ska inte säga någonting annat än det du kan stå för. När man talar med polis eller tidningar och sådant där då har man inte samma krav på sig som när man sitter i en domstol och vittnar.
Hage: Det vet jag.
Åklagare Helin: Vill du fortfarande hävda att du har sett Olof Palme falla till marken?
Hage: Ja.
Åklagare Helin: Ja. Ja tack.
Ordföranden: Har advokatsidan några frågor ytterligare?
Advokat Liljeros: Nej tack.
Ordföranden: Förhöret är då avslutat.
Polisförhör i all ära – den åtalade ska inte dömas efter vad som står i polisförhör. Den åtalade döms efter det som sägs i rättssalen. Det är också därför frågorna kan kännas hårda, eftersom de som förhörs i rättssalen ifrågasätts.Min kommentar:
(…) ”Han är själv polis (…) Ingemans råd är att ni så snart som möjligt berättar i media att ni inte kan känna igen mördaren. Det är viktigt att säga att ni inte sett något som kan vara avgörande. Så mördaren vet. Mördaren är inte funnen.”Kommentar: AH’s uttalande i media att hon ”inte känner igen mördaren" försvagar värdet av vittnesförhör i rättegång om vittnet ändrar sig. Till fördel för GM.
Jag kan fundera på vad det var SÄPO egentligen ville mig. Till skillnad från polisen frågade de aldrig efter antal meter eller andra konkreta saker, dessa möten var kryptiska.Såg inte ansiktet s. 72
Flera gånger blev jag förhörd av SÄPO. Det var något mystiskt över de förhören. Jag minns inte ens vad de frågade om och tänker att det är något jag förträngt. Men mina vänner minns dem bättre. ”De var ju hemliga polisen, så de utmärkte sig och sådana möten var spännande”, förklarar jag för Ingrid.
Det var också tydligt att SÄPO och polisen inte sam¬verkade. De undrade över varandra, om vilka andra som tagit kontakt med mig. Det gjorde mig orolig – kunde jag prata om det som hänt mig, om mina tankar och känslor. Vem gick egentligen att lita på?
Nej. Jag såg aldrig mördarens ansikte.Kommentar: Förtydligande av att AH inte såg ansiktet behöver nog göras kontinuerligt till massmedia.
I december 1988 grips Christer Pettersson och häktas som misstänkt för mordet. (…) Jag kallas till polishuset för konfrontationen.Kommentar: PU’s försök att knyta CP till MOP genom konfrontation med AH misslyckas.
När jag kommer in i rummet, står det flera män där. Rummet har ett fönsterglas mot ett annat rum. (…) Jag tänker att jag ju sagt det så många gånger, att jag aldrig såg mördarens ansikte, så jag blir tyst en stund tills jag skakar på huvudet.
Första rättegången 1989, torsdag den 29 juni kl. 10.34Kommentar: Det är CP's försvarsadvokat som kallar Anna Hage. Konfrontation misslyckades för åklagarsidan.
Stockholms tingsrätt Kallelse Datum 1989-06-28 Anna Hage Södertälje
Mål Åkl Pettersson, Carl Gustaf Christer angående ansvar för mord och försök till mord/framkallande av fara för annan den 28 februari 1986.
Stockholms tingsrätt
Vittnesförhör med Anna Hage den 29 juni 1989
Åtalad Christer Pettersson
Advokat Liljeros: Jo Anna Hage, du kom ju att bli vittne till en ganska dramatisk händelse då i samband med att Olof Palme blev skjuten. Vill du själv berätta, vad gjorde du under kvällen och hur kom du att passera eller komma fram till den här brottsplatsen?
Hage: Jag var på bio och på väg hem. Och så skulle jag möta min bror på Centralen för att få skjuts hem. Och så får vi skjuts med ett par vänner som vi träffar utanför bion en bit bort. Och så skulle vi åka ner då till Kungsgatan. Och när vi sitter i bilen vid Sveavägen så blir det rött ljus.
Advokat Liljeros: Ja. Nu kommer ni med bilen. Var sitter du i bilen?
Hage: Till höger bak i baksätet. (…)
Hage: Vi sitter och pratar i bilen och det är ganska hög stämning men jag var ganska trött så jag sitter och tittar ut genom fönstret. Då ser jag ett par som står och en man. Och helt plötsligt så kastas mannen omkull på trottoaren.
Advokat Liljeros: Mannen, det visar sig vara Olof Palme tydligen?
Advokat Liljeros: Och fanns det någon ytterligare person i närheten där?
Hage: Det fanns en man som stod i hörnet.
Advokat Liljeros: Och var stod den där mannen?
Hage: Vid Dekorima. (…)
Hage: Ja det gick ju så snabbt så jag såg ju bara att han gick iväg. Eftersom jag satt i bilen så var Olof Palme precis där och sedan han bakom. (…)
Advokat Liljeros: När du ser honom då är han vänd ifrån dig, är han vänd mot gränden?
Hage: Ja vänd mot gränden.
Advokat Liljeros: Mot gränden. Så vad du ser är det bakdelen av mannen eller du ser kanske snett från sidan då där du är i bilen?
Hage: Nej bakifrån.
Advokat Liljeros: Bakifrån. Ja. Och under hur lång sträcka ser du den här mannen springa eller bege sig därifrån?
Hage: Sex-sju meter.
Advokat Liljeros: Och sedan är han borta?
Hage: Sedan är han borta.
Åklagare Helin: Ja. Då är jag med. Kan du beskriva den där mannen som du såg sedan springa igen? Var stod han i förhållande till makarna Palme och hur såg han ut och hur var han klädd och vad gjorde han?
Hage: Han stod inte precis bakom utan han var på väg ifrån, ett par meter ifrån.
Åklagare Helin: Ja. Åt vilket håll?
Hage: In mot Tunnelgatan.
Åklagare Helin: Ja. Kan du beskriva honom?
Hage: Han var mörk. Hela intrycket gjorde att det var ett mörkt, mörka kläder. En jacka som var lite längre, bredaxlad eller grov över ryggpartiet. Medellängd.
Åklagare Helin: Vad menar du med medellängd?
Hage: Jaa, han såg varken kort eller lång ut.
Åklagare Helin: Kan du uttrycka det i centimeter? Hur lång är du själv förresten?
Hage: Jag är 1,72.
Åklagare Helin: Ja. Var den här mannen i din längd eller längre eller kortare?
Hage: Längre.
Åklagare Helin: Längre.
Hage: 1,80… ja längre.
Åklagare Helin: Någonting mer du kan säga om honom?
Hage: Jag fick intryck av att han var medelålders.
Åklagare Helin: Ja, och vad menar du med medelålders?
Hage: 40… 35.
Åklagare Helin: Har du sett någon mer person springa därifrån…
Hage: Nej.
Åklagare Helin:… utöver den här mannen?
Hage: Nej.
Åklagare Helin: När du tittar upp och ser Olof Palme falla till marken, som du säger, vilka personer ser du dessutom? Hur många är de?
Hage: Jag ser tre.
Åklagare Helin: Du ser tre ja. Det är Olof Palme, Lisbet Palme och den här mannen som sedan springer in i gränden, är det så?
Hage: Ja.
Du måste vara medlem för att kunna kommentera