Citat:
Ursprungligen postat av
Moschata
Egentligen är det inte konstigt att han inte hade bra svar.
Det var ju LW:s och SD:s överenskommelse, att kunna gå och komma i varandras
olika loggningssystem, inkl platsdata.
De kanske behövde den ömsesidiga öppenheten just för att kompensera begränsningarna
som medföljer deras hemliga relation.Vidare underlättar det för den andra att veta om någon
av dem är upptagen så att man inte ska störa. De slipper då skriva "Är med barnen", ''Är med HD" osv.
SD kan mycket väl och normalt ha tänkt: "Vad har han med det att göra?" -
oavsett skuldfrågan.
Kan ju vara så att det inom SD pågår ett terapeutiskt arbete för att förstå sig själv
och svarar vad han känner för, utom då på punkter då han inte kan svara.
Alltså han vill inte försöka förstå frågorna som relevanta för utredningen utan anser sig
ha rätt var subjektiv.
Psykologi ...
Jag har inte kommit så långt i FUP ännu, läst lite här och där för att få en övergripande bild.
Och kanske finns det inte något svar här i FUP om det, men min fråga är ändå; hade Lena tillgång till hans lösenord?
Jag vet att de delade platsdata ibland, men det är skillnad på det och att ha inloggningsuppgifter till mail, mobil, geocaching- siten, google- konton och andra sociala media.
Som misstänkt är det inte upp till dig att ifrågasätta vad utredare och åklagare har att göra med. Det är en sak om man frågar varför en gång för att förstå vad som händer, men att upprepade gånger sucka, undvika att svar på frågor, visa irritation och vara arrogant visar på att du vare sig förstår att det inte är du som håller i taktpinnen eller att förstå allvaret i situationen.
Som misstänkt har du din advokat med som stöd och ska vara dig behjälplig. Varför inte vända sig till honom om du undrar? Naturligtvis kan man bli osäker på varför utredare/åklagare ställer frågor som man själv inte förstår vad det har med saken att göra. Men genom sin genomgående arroganta attityd kastar SD nu enbart en stor skugga över sig själv.
En människa har blivit berövad sitt liv. Ödmjukhet för att visa respekt för allvaret av situationen är det minsta man kan begära. Både för sin egen skull men även för alla andras.
Fy fasiken så taktlöst att sitta och skratta när barn och föräldrar har förlorat en mamma och dotter.