Normalt att vilja misshandla kvinnor som söker min bekräftelse?

Det handlar inte om att jag inte är intresserad. Dom gångerna jag vill skada/döda är när det är en kvinna som är ful eller medel och verkar tycka att hon är på min nivå, som om att hon tycker att jag är en dåre som inte bekräftar henne. Det gör mig så oerhört ond.

Det handlar inte om att jag inte är intresserad. Dom gångerna jag vill skada/döda är när det är en kvinna som är ful eller medel och verkar tycka att hon är på min nivå, som om att hon tycker att jag är en dåre som inte bekräftar henne. Det gör mig så oerhört ond.

Kan det inte vara så att du blir sur då? Typ som att "omfg, nu måste jag ge den här fittan dissen! Bara för att hon inte kan tyda mina signaler.."?

Jag förstår hur du tänker och det är inte så det är. Jag är inte empatisk på den nivån. Jag blir endast äcklad. Det är det enda sättet jag kan beskriva känslan på, jag blir äcklad och vill röja undan det som äcklar mig, eller också förnedra / orsaka lidande.

Jag är osannolikt lång, välproportionerad och snygg i ansiktet. Jag blev egentligen inte snygg förrän jag var runt 20år då min ansiktsform var färdig och jag började klä mig efter min smala häck och breda axlar. (Jag vet hur denna trådstarten verkar, men detta är inte en bekräftelsetråd, jag är smart nog att inse hur patetiska såna trådar är, jag försöker bara måla en blid.) När euforin av att äntligen bli bekräftad i överflöd avtog så började ett förakt mot kvinnor infinna sig. Jag vet att dom som glor på mig och söker uppmärksamhet på olika dåligt maskerade sätt (Ni som ser bra ut vet) bara vill ha sin dos av bekräftelse. Det äcklar mig något oerhört. I samma sekund som jag råkar validera en kvinna genom att ge ögonkontakt så blir jag irriterad på mig själv. Det som har börjat komma på senare tid är att jag vill misshandla kvinnor som är medelmåttiga och ändå tycker att dom förtjänar min bekräftelse. Jag satt mittemot en medelålders medelmåttig kvinna på en spårvagn idag, jag vägrade att ge henne en blick och stirrade över hennes huvud hela resan, det resulterade i att hon började himla med ögonen och kolla upp i talet och söka uppmärksamhet genom olika rörelser och fläng med håret, som om hon visste att jag gjorde det med flit, som om hon ansåg sig förtjäna min uppmärksamhet. Detta gjorde mig rasande och jag ville strypa henne och slå hennes ansikte sönder och samman (nej det är inte en överdrift, det var min allvarliga tanke) kan det vara så att jag har fått en knäpp? Eller är detta normala tankebanor? Jag har dessa tankar varje dag och våldsfantasierna blir grövre hela tiden. Jag vill veta om någon känner igen sig eller om mina tankar kanske rotar sig i något sunt? Jag tänker också att jag har gått och lyckats bli narcissist omedvetet, men det verkar inte gå hand i hand med mitt temperament.

Skrev du textblocket i affekt? Dvs, räcker det helt med tankarna på att du förtjänar bättre än att dissas av någon som dessutom först anstränger sig för att fånga ditt intresse.

Din oförmåga att använda vare sig radbrytning eller styckeindelning skvallrar en del om hur du mår medan du skriver.

Försök att byta det ramverk av tidigare känslor och besvikelser som du låter dig själv fångas i när du möter en kvinna som söker bekräftelse från dig. Byt det till att exempelvis se både dig och kvinnan som levande sexuella varelser och låt dig själv vara intresserad av hennes dans och ditt gensvar.

Du kan också använda det du felaktigt kallar narcissism som en sexuell glöd och låta någon av de kvinnor du möter få dela den med dig.

Hur menar du? Jag får bekräftelse från kvinnor hela tiden, menar du en annan typ av..?

Hur vet du att kvinnor vill ha din bekräftelse? Idag satt jag och sneglade på en ung kille eftersom han inte mådde bra, vilket jag la märke till. Tänk om det helt enkelt är samma sak för dig? Slutligen log jag när han såg ut att må bättre, men äldre kvinnor kan faktiskt titta för att försöka förstå en situation eller hur någon mår. Särskilt om åldersskillnaden blir såpass stor att de börjar kunna vara i åldern för att vara mödrar. Du utgår kanske felaktigt från att de vill ha din bekräftelse eftersom du själv upplever att du inte har tillräckligt, tänkte jag ungefär.

Herregud. Dom som vet dom vet, mer än så orkar jag inte kompis.

Jag är osannolikt lång, välproportionerad och snygg i ansiktet. Jag blev egentligen inte snygg förrän jag var runt 20år då min ansiktsform var färdig och jag började klä mig efter min smala häck och breda axlar. (Jag vet hur denna trådstarten verkar, men detta är inte en bekräftelsetråd, jag är smart nog att inse hur patetiska såna trådar är, jag försöker bara måla en blid.) När euforin av att äntligen bli bekräftad i överflöd avtog så började ett förakt mot kvinnor infinna sig. Jag vet att dom som glor på mig och söker uppmärksamhet på olika dåligt maskerade sätt (Ni som ser bra ut vet) bara vill ha sin dos av bekräftelse. Det äcklar mig något oerhört. I samma sekund som jag råkar validera en kvinna genom att ge ögonkontakt så blir jag irriterad på mig själv. Det som har börjat komma på senare tid är att jag vill misshandla kvinnor som är medelmåttiga och ändå tycker att dom förtjänar min bekräftelse. Jag satt mittemot en medelålders medelmåttig kvinna på en spårvagn idag, jag vägrade att ge henne en blick och stirrade över hennes huvud hela resan, det resulterade i att hon började himla med ögonen och kolla upp i talet och söka uppmärksamhet genom olika rörelser och fläng med håret, som om hon visste att jag gjorde det med flit, som om hon ansåg sig förtjäna min uppmärksamhet. Detta gjorde mig rasande och jag ville strypa henne och slå hennes ansikte sönder och samman (nej det är inte en överdrift, det var min allvarliga tanke) kan det vara så att jag har fått en knäpp? Eller är detta normala tankebanor? Jag har dessa tankar varje dag och våldsfantasierna blir grövre hela tiden. Jag vill veta om någon känner igen sig eller om mina tankar kanske rotar sig i något sunt? Jag tänker också att jag har gått och lyckats bli narcissist omedvetet, men det verkar inte gå hand i hand med mitt temperament.