Gissa Bokcitatet

Chansar på Marie Darrieussecq. Hon skriver väl i absurdistisk anda.

Författaren skriver på franska precis som Darrieussecq. Absurdistisk tycker jag inte riktigt att romanen är även om huvudpersonen naturligtvis upplever själva situationen som absurd. Det finns liksom inga sådana där groteskerier och närmast ”övernaturliga” förvrängningar på det sättet här som hos Darrieussecq när hon skrev om en människas transformering till nån slags gris. Det tycks inte behövas här. Och vi har istället tillvaron och situationen, dialogerna och hur berättarjaget känner sig liksom beskrivet rakt av med en sarkastisk och ironisk attityd och underton. Dessa sarkasmer och ironier tolkar jag främst som ett sätt att lyfta texten, roa läsaren och sätta fokus på de skeenden och känslor som ska förmedlas. Men det kan ju också vara den attityd som var nödvändig för att författaren/berättarjaget skulle stå ut överhuvudtaget. Det är ju, som vi vet nu, på något sätt självupplevt av författaren. Detta totala misslyckande på arbetsplatsen i ett sammanhang där hon dessutom är en främling och ”utböling”.

Spännande, det här är nog inte en författare jag känner till. En arbetsskildring från en offentlig toalett med bisarra detaljer som övervakningskamera på herrtoa osv. Skulle man kunna identifiera igen direkt om man hört talas om det.
En främling, utböling, skriver på franska men kommer hon från ett annat fransktalande land kanske. Någon av Frankrikes f.d kolonier? Algeriet?

Sorry såg fel det är på ett kontor, inte en offentlig toalett.
Konstig historia ialf

Jag sammanfattar lite av vad ni vet nu:
1.Författaren är europé. 2.Författaren skriver på sitt modersmål franska. 3. Författaren/berättarjaget är någon slags ”främling” i det sammanhang där handlingen utspelas.

(Själva storyn i romanen blev nog rätt uppmärksammad med filmen. Det var ungefär samtidigt (lite innan) filmen kom som ett litet förlag i Sverige gav ut boken. Sen har ytterligare en roman av författaren getts ut på ett annat förlag här.

Arbetsplatsskildring från kontor på stort företag i storstad. Det där med toaletterna är när huvudpersonen verkligen degraderat sig i slutet av boken.)

Jag är lite förvånad över att innan författarens kön avslöjades här så var det nästan bara gissningar på manliga författare som var äldre än den vi söker i tråden och jag vet inte vad det kan ha berott på. Något i citaten måste ju ha bidragit till just de gissningarna. Eller så var det en slump. Funderar på om jag kan ge några fakta eller kuriosa om författaren som ledtråd. Räknar jag upp priser och sånt som boken (eller filmen) fått så blir det ju så lätt att söka. Jag tycker det vore roligt att se om jag kan få in några fler gissningar först kanske.

Vill någon gissa vidare så tycker jag att ni ska grubbla lite på var någonstans romanen utspelar sig. I det första citatet nämndes det här med att svettas som något ”skamligt”. Lösningen på det problemet är självmord säger författaren ironiskt. Men är det verkligen bara en ironi tagen ur luften för att det låter så beskt och kallsinnigt det bara kan?
Eller kan det ha något med ”verkligheten” runtomkring att göra på något sätt. I ett annat citat får vi veta att det är ett mål i sig att slippa leva i ”vanära”. Säger det också något om sammanhanget där romanen utspelas? Stora kontor finns ju över hela världen, men var finns det här kontoret? Skulle platsen kanske kunna föra den som vill gissa rätt lite närmare gåtans lösning? Ja, det tror i alla fall jag.

Jag tänker Japan.

Kanske kan några ytterligare tankar eller mer konkreta gissningar formuleras utifrån informationen vi har?

Förhoppningsvis men jag har fortfarande ingen aning om vem det kan vara.
Sa du att författarinnan skriver på franska? Utspelar det sig i Japan?

Prova att följa det spåret och se om det går att hitta något.

Då tar jag rygg på Sillynamnam och antar att det måste vara Amélie Nothombs självbiografiska roman ”Underkastelsens sötma”, som blev filmen Min japanska vän 2003.

Det är helt rätt det. Romanen Stupeur et tremblements belönades med Franska akademins stora romanpris 1999. (Sen fick Sylvie Testud som spelade huvudrollen i filmen en César för bästa skådespelerska.) Med tanke på Nothombs framgångar hos både kritiker och hos de som läser och köper böcker samt hennes stora synlighet i media är det lite konstigt med svenska förlags nästintill totala ointresse. Hon är ju översatt till så många andra språk. Som storsäljare och ”kassako” kunde hon sätta press på sitt bokförlag Albin Michel häromåret när de fick ett av sina hjärnsläpp och började överväga att ge ut gammelgubben Le Pens memoarer. Då skall det typ ha blivit ett ”välj mellan honom eller mig” från Amélie (och från andra i deras stall). Men nu tackar jag för mig för den här gången och lämnar över scenen till Slottsherre.