Citat:
Ursprungligen postat av
moraltanten
Barn kan både tänka men framför allt ha känslor utan att vara hjärntvättade... jisses

En åttaårig pojke sätter sin pappa på piedestal om inte omgivningen manipulerar den känslan. Det är naturligt hos gossar, givet att inte fadern har våldfört sig eller sexuellt utnyttjat sitt barn, vilket såklart inte Inde har gjort. Visa mig en grabb som inte är stolt över sin farsa. Du kommer inte hitta det. En ofrivilligt frånvarande pappa blir snarare ännu mer av en hjälte. Lägg till Indes kändisskap och konstnärsskap som grabben såklart känner till. Förstår du inte att det är resultatet av manipulation att grabben inte vill träffa sin pappa?
Ja, jag tar Indes parti. Med det sagt vill jag ändå betona att ALLA människor egentligen är fantastiska. Det kan låta löjligt, men vi är faktist det, givet rätt förutsättningar. Livet delar sällan ut dessa förutsättningar dock, utan är rätt bra på att rövknulla oss(metaforiskt talat), vilket gör att vi behandlar varandra ganska grymt, nästan tvingas till det.
I djup eftertanke inser man att allt skulle kunna vara bra, alltså att vi har den inneboende potentialen till kärlek och medmänsklighet. Men att vi tvingas in under osynliga naturlagar som omöjliggör att uttrycka vår inre godhet. Detta känner naturligtvis en konstnär som Inde till.
Med den insikten kan man flytta ilska och frustration bort från enskilda människor till livets villkor istället. Det löser upp en del av ilskan, eftersom den inte längre projicerar eller demoniserar andra. Man fastnar inte i dualism och destruktivt tänkande i termer av "jag=god, han/hon=ond"
Inde är ett geni! ❤️