Citat:
Har fetat några, av dig, klarsynta bedömningar av läget. Han slår omvartannat på och av sina "känslor" för henne; någon gång då och då får hon sin önskan om närhet tillfredsställd. För stunden. En behandling som är avsedd att hålla henne varm. Och LW har med tiden blivit extremt medberoende. /.../
SD manipulerar LW genom att göra henne illa. Först vill han inte ha någon kontakt, säger det plötsligt och kallt. Några timmar senare vill han det, och uppvisar viss svartsjuka genom att ställa frågor om hennes kontakter med andra män. LW tar mest initiativ till att ses, men har ingen makt över det. Maktlösheten blir tydlig ibland. SD säger ofta nej när LW frågar om att ses, ett sätt för honom att styra henne. För lite senare så ber han själv om att ses, bara på hans villkor, och LW är öppen för det. Mycket så fram och tillbaka; LW öppnar, SD stänger, SD öppnar, LW stänger ej. Tydligt att han har henne runt sitt finger och att hon är desperat. Kontentan av detta blir att LW känner sig tvingad att hitta något som kan få henne att bibehålla någon slags kontroll gentemot SD, efter som han verkar njuta av att kunna göra och behandla LW precis som han själv vill. Därav finner LW ingen annan utväg än att återfå kontrollen genom att skydda sig mot SD:s känslokallhet. det gör hon sedermera genom att hota med att berätta för HD att de fortfarande smygses.
SD manipulerar LW genom att göra henne illa. Först vill han inte ha någon kontakt, säger det plötsligt och kallt. Några timmar senare vill han det, och uppvisar viss svartsjuka genom att ställa frågor om hennes kontakter med andra män. LW tar mest initiativ till att ses, men har ingen makt över det. Maktlösheten blir tydlig ibland. SD säger ofta nej när LW frågar om att ses, ett sätt för honom att styra henne. För lite senare så ber han själv om att ses, bara på hans villkor, och LW är öppen för det. Mycket så fram och tillbaka; LW öppnar, SD stänger, SD öppnar, LW stänger ej. Tydligt att han har henne runt sitt finger och att hon är desperat. Kontentan av detta blir att LW känner sig tvingad att hitta något som kan få henne att bibehålla någon slags kontroll gentemot SD, efter som han verkar njuta av att kunna göra och behandla LW precis som han själv vill. Därav finner LW ingen annan utväg än att återfå kontrollen genom att skydda sig mot SD:s känslokallhet. det gör hon sedermera genom att hota med att berätta för HD att de fortfarande smygses.
Hon berättar själv i en chatt under det sista halvåret hur hennes ton mot honom har hårdnat p g a den bitterhet hon bär på. På samma vis som han hotar och kontrollerar henne med instruktioner börjar hon ge igen med samma mynt, men eftersom hon är den som befinner sig i känslomässig beroendeställning så uteblir den avsedda effekten; hatet från hans sida ökar i stället. Ett fullskaligt krig utvecklas dem emellan mot slutet. Fast när hon erbjuds en smula av hans uppmärksamhet eller att tonen från hans sida mjuknar, så är hon genast redo att ta honom i famn.
Avslutar med ett längre stycke där LW öppnar upp sig mot SD och som är ganska signifikativt på hur* socialt störd SD är:
LW: "Är risig"
SD: "Varför?"
SD: "På väg att bli sjuk?"
LW: "Kognitiva funktioner instabila"
LW: "Var inte dum nu"
LW: "Du har möjligheten inte uppfattat att du är viktig för mig?"
SD: "Jo?"
SD: "Men jag är kvar"
SD: "Men när du handlar idiotiskt och bittert så önskar jag vi inte hade kontakt"
LW: "Att jag älskar dig och under lång tid önskat och hoppats det skulle bli du och jag på riktigt. Och när du nu börjat gå mera med henne sedan i somras, så har det varit h svårt för mig att förlora dig mer och mer"
SD: "Okej"
SD: "Lägger bort"
Synnerligen kallt beteende från SD. Men senare:
LW: "Det som hänt nu har tagit fruktansvärt hårt på mig"
LW: "För du var ingen reserv, ingen leksak."
LW: "Jag är inte som du och bara skakar av mig"
LW: "Det är ingen liten motgång att vifta bort"
LW: "För mig är alltihop en livskris, kanske min svåraste"
LW: "Att jag inte får dig"
LW: "Att det nu blivit ännu svårare att få träffa dig alls"
LW: "Att du nu helt stänger det hopp du tidigare gett näring till"
LW: "Alla svårigheter vi gått igenom, hur onte det gjort, vilka spår det satt"
LW: "Ni har era svårigheter. M Men ni har i alla fall varandra"
LW: "Att om du bara lämnar allt, då signalerar du att det inte betytt mer än så för dig"
LW: "Jag är åter helt sjukskriven. Vet inte hur länge"
LW: "Var snäll och bemöt mig med respekt nu. Respekt för att jag är i en fruktansvärd sorg för en svår förlust. Och för att jag tokkämpar med bitterhet över allt du pratade om so som"
LW: "Som aldrig blev"
LW: "Över alla ansträngningar jag gjorde, som nu sjunker till botten"
LW: "Medan du har precis det du vill ha"
LW: "Extremt opassande att bli överraskad att jag inte mår bra"
LW: "Är risig"
SD: "Varför?"
SD: "På väg att bli sjuk?"
LW: "Kognitiva funktioner instabila"
LW: "Var inte dum nu"
LW: "Du har möjligheten inte uppfattat att du är viktig för mig?"
SD: "Jo?"
SD: "Men jag är kvar"
SD: "Men när du handlar idiotiskt och bittert så önskar jag vi inte hade kontakt"
LW: "Att jag älskar dig och under lång tid önskat och hoppats det skulle bli du och jag på riktigt. Och när du nu börjat gå mera med henne sedan i somras, så har det varit h svårt för mig att förlora dig mer och mer"
SD: "Okej"
SD: "Lägger bort"
Synnerligen kallt beteende från SD. Men senare:
LW: "Det som hänt nu har tagit fruktansvärt hårt på mig"
LW: "För du var ingen reserv, ingen leksak."
LW: "Jag är inte som du och bara skakar av mig"
LW: "Det är ingen liten motgång att vifta bort"
LW: "För mig är alltihop en livskris, kanske min svåraste"
LW: "Att jag inte får dig"
LW: "Att det nu blivit ännu svårare att få träffa dig alls"
LW: "Att du nu helt stänger det hopp du tidigare gett näring till"
LW: "Alla svårigheter vi gått igenom, hur onte det gjort, vilka spår det satt"
LW: "Ni har era svårigheter. M Men ni har i alla fall varandra"
LW: "Att om du bara lämnar allt, då signalerar du att det inte betytt mer än så för dig"
LW: "Jag är åter helt sjukskriven. Vet inte hur länge"
LW: "Var snäll och bemöt mig med respekt nu. Respekt för att jag är i en fruktansvärd sorg för en svår förlust. Och för att jag tokkämpar med bitterhet över allt du pratade om so som"
LW: "Som aldrig blev"
LW: "Över alla ansträngningar jag gjorde, som nu sjunker till botten"
LW: "Medan du har precis det du vill ha"
LW: "Extremt opassande att bli överraskad att jag inte mår bra"
Citat:
Vreden är egentligen det enda sanna känslouttrycket hos honom. Den andefattiga och kärlekslösa miljö han har vuxit upp i lär heller inte ha kunnat kompensera några inneboende känslomässiga brister.
Än så länge har jag inte sett något alls liknande från SD:s sida när det gäller att kunna uttrycka sina känslor. När SD uttrycker känslor rör det antingen att han är arg på henne, svartsjuk, eller att han är kåt. SD är uppenbart väldigt skev i huvudet. Men efter att LW skrivit just det föregående så visar han lite känslor iallafall:
SD: "Läst"
SD: "Är ledsen för det"
SD: "Mycket"
SD: "Läst"
SD: "Är ledsen för det"
SD: "Mycket"
Att han har klarat sig så pass många år utan att begå brott, borde till viss del kunna förklaras av att han har en inneboende kreativitet och har ägnat sig åt flertalet fysiska aktiviteter genom årens lopp. Han har därmed delvis kunnat hålla mörkret inom sig i schack; "jag är en sabbare in i själen."
Och utan en hustru som har anpassat sig till hans nycker och låtit bli att ställa obekväma frågor, hade han möjligen fallit igenom tidigare; hon kunde ju t ex ha ställt den enkla frågan om varför han skaffar sig ett mobilnummer med 666 som sista siffror.
Som vanligt dock väldigt kort, något okänsligt och otydligt, vilket alltid varit ett kännetecken från hans sida i deras konversationer. Det har tidigare lett till väldigt många konflikter, och väldigt många utdragna poster med följdfrågor, där LW försöker få svar på vad han menar och syftar på när han skriver. Hans sätt att behandla deras kommunikation har gjort LW väldigt osäker på vad han menar, och vill, och vad han syftar på. Likaså här:
LW: "Ledsen för att du läst?"
LW: "Eller för innehållet i det jag berättade?"
LW: "Eller vad?"
LW: "Ledsen att du blev övverraskad, att du inte förstått innan?"
SD: "Ledsen för hur du säger du mår"
SD: "Vad gjorde du på sjukhuset igår?"
LW: "Ledsen för att du läst?"
LW: "Eller för innehållet i det jag berättade?"
LW: "Eller vad?"
LW: "Ledsen att du blev övverraskad, att du inte förstått innan?"
SD: "Ledsen för hur du säger du mår"
SD: "Vad gjorde du på sjukhuset igår?"
Citat:
Dina reflektioner är en utmärkt analys av vem som hade det verkliga övertaget i det här destruktiva förhållandet. Och, det har han ju t o m själv erkänt.
Vill belysa detta lite då det i tråden vuxit fram en något ensidig bild där LW skulle vara den sjuke, den kontrollerande, den som hade makten över stackars SD. Det stämmer inte anser jag. Han har makten på många plan, under långa perioder. Undantaget är just när LW ibland använder den enda livlina hon känner att hon har. Sparat material på* det SD själv vidrigt gjort och sagt mot henne i form av grova hot, och det SD gjort mot sin fru i form av att ha gått bakom ryggen på henne genom att vara otrogen.
