Citat:
Ursprungligen postat av
T34Panzer
Ännu en mycket bra tolkning och sammanfattning av situationen.
Men han har själv bäddat för detta. Och jag ser det som ett sätt att öppna ögonen på såväl dom som är i hans närhet, och de ”nyttiga idioterna”, och alla andra som kommit i kontakt med honom.
Och om det mot alla odds skulle falla sig så att han får ett kortare fängelsestraff. Då tjänar denna tråd, med tillgång till FUP som en offentlig varning för hans farliga person. I vår tid brännmärker vi inte folk numera, men en tatuering med ”Varning, farlig person” skulle annars passat bra mitt i pannan på honom.
Anledningen till att jag koncentrerar mig på att belysa Lena och hennes handlingsmönster i denna diskussion berör att jag utgick från hennes egna ord om sökande efter bekräftelse, trygghet och längtan efter löften om att aldrig behöva bli ensam och övergiven.
Jag avser inte att primärt förlägga och förskjuta skuld, utan snarare att visa på exempel hur man själv agerar när man bidrar till en destruktiv dynamik, vilka roller man går in i och hur det mönstret ofta hänger samman med en trasig och traumatisk bakgrund.
På ett primitivt plan kan jag tycka att det är rätt åt Stefan att bli utsatt för en kaninkokerska, precis som Michael Douglas i "Farlig förbindelse". Alla dessa revansch- och hämnd-serier som " En hondjävuls liv och lustar", " Tillbaka till Eden" och dylika. En kvinna, och underdog som reser sig från sitt förnedrande tillstånd och vedergäller sin förtryckare är ett tema som kittlar.
Men när jag omsätter det i verklig och realistisk kontext som i Lenas fall blev utfallet ödesdigert och därför kan jag inte tycka att hennes förhållningssätt är en god lösning om hon därigenom måste plikta med sitt liv. På samma vis föredrar jag att Lena lever, hellre än att Stefan får straff.
På ett djupare plan kan jag också undra över hur och vad som format Stefans kontrollbehov, och avsaknad av empati? Vilken gränssättning och slags empati har han själv bemötts med när han är barn och växer upp? Det är viktiga frågeställningar för att förstå hans psykologiska och känslomässiga utvecklingsnivå.
Jag håller med dig om att denna tråd är nyttig och fyller en funktion för alla vänner och anhöriga som är drabbade av Stefans manipulation, eftersom här får de möjlighet att se saken utifrån från skiftande perspektiv innan de avgör sig om vad de ska tycka, tänka och tro.
För mig är det iallafall uppenbart att han agerar som århundradets bluff. Han har ett självisk och omoraliskt beteende som kräver efterföljelse och lydnad. Tyvärr, beter sig Lena från och till likadant när hon börjar mästra, hota och söka hämnd. Vad jag menar är att det finns två trasiga personer som samspelar i vad som slutgiltigt blir en morbid dödsdans.
Sedan anser jag att otrohet vanligtvis gör stor skada och åverkan på tilliten. Stefans skilsmässa har säkert gett honom den insikten. Hanna betraktade Lena som sin vän och kände sig sviken av henne. Det finns många bottnar i detta. Men jag skulle inte skuldbelägga Hanna för att hon vill försöka reparera sitt äktenskap, men inte vill umgås med Lena. När man själv handlar orätt bör man inte förvänta sig att bli korrekt bemött tillbaka, som Lena i breven till Hannan förväntade sig av henne efter otroheten. Det anser jag är väl magstarkt i min värderingsskala.
Sedan är det inget brott att vara naiv, feg och ryggradslös, däremot är det en karaktärssvaghet och säkert finns det människor i Stefans omedelbara närhet som behöver konfrontera sig själv angående detta.