Allt om ADD!

Är 24 år och haft svårt att koncentrera mig i princip hela mitt liv. Har dock aldrig "utvärderat" mig, och aldrig haft heller det hyperaktiva som adhd folk lider av, har inte heller jättesvårt att kontrollera mina impulser.

Iaf, börjar misstänka att jag har add. Några saker jag märkt med mig själv under åren:

- Otroligt svårt att fokusera under lektioner/föreläsningar om det inte är intressant, alltså på nivån att jag nästan får nypa mig för att inte somna. Börjar därför även sjukt lätt att dagdrömma om allt möjligt skit som inte är relevant.

- Svårt att organisera överlag. Försöker mitt bästa då jag gillar struktur i vardagen, men när det kommer till att organisera aktiviteter eller studier(hade sjukt svårt med detta under lumpen, dvs hålla många bollar i luften) är det lite svårare eftersom jag lätt tappar tråden. Uppfattas även därför som glömskt eftersom jag har svårt att hålla mycket i minnet samtidigt.

- Svårt att hålla i rutiner. Det enda som är någorlunda konsekvent i mitt liv är träningen och skolarbetet. Träningen för att jag ogillar tanken att bli tjock, och skolan för att båda mina föräldrar är lärare och de drillade mig när jag var liten till att förstå vikten av att klara av ens studier. Men så fort jag försöker plocka upp en hobby som typ instrument, teckna eller vad som tappar jag intresset efter någon/några veckor eftersom det blivit "trist" eller att jag hittat nåt intressantare, och sakerna blir sedan liggandes(ofta med ångest när jag ser dem och blir påmind att jag gett upp på en till hobby).

- Ofta trött på dagarna. Inte sällan jag tar en tupplur på eftermiddagarna. Detta var extra märkbart när jag jobbade heltid på ica, då var jag i princip trött konstant om jag inte halsade kaffe/nocco om dagarna.

Har lite fler saker jag kan tänka på, men överlag blir det ett stressmoment eftersom jag alltid tvivlar på om jag kommer kunna hålla ett jobb under längre tid då jag är orolig att jag kommer "tröttna" på det. Har ju i princip tröttnat på de flesta saker jag hållit på med under längre tid, och finns ju alltid nåt nytt som verkar mycket intressantare än det man gör för tillfället.

Hej! Är 34 och fick min ADD-diagnos för ett snart ett år sedan eftersom jag länge känt att något varit knas, bl.a. mina exekutiva funktioner.

Lite allmänna frågor (om folk här har samma erfarenheter)

- Jag går på Elvanse 30mg samt Citalopram 10 mg sedan ett halvår. Innan gick jag på 20mg i va 10 år. Är detta vanligt? Hur brukar denna kombination verka?

- Mitt största problem är att jag har svårt att komma upp på måndagar till jobb, och då kan hela veckan vara förstörd. Kommer jag dock upp måndag fungerar mitt liv bra, med undantag för allmän oro och ångest. Har ni några tips där?

Jag gjorde min utredning november/december förra året och fick den glamorösa diagnosen ADD. Klinisk depression är även konstaterat sedan tidigare och ytterligare diagnoser kommer förmodligen inom kort.
Mitt liv har de senaste 8-10 åren präglats av konstanta depressioner, hopplöshet och en ständig anhedoni. Men ibland så har jag perioder då jag faktiskt mår bra och känner mig som en vanlig människa, men dessa perioder håller aldrig särskilt länge och det blir nästan jobbigt när jag vet vad som väntar efteråt. Det blir som ett vakuum och vips så är jag tillbaka i depressionen. Dessutom blir det ofta mörkare och djupare efter en bra period.

Denna uppgivenhet och avsaknad av livslust har lett till otaliga problematiska situationer; sjukskrivningar, arbetslöshet, psykiatrisk tvångsvård, utbrott som har lett till att jag har hamnat i kläm med rättsväsendet.
Mörka tankar som har dämpats med div. substanser och social isolering och ett impulsivt beteende som präglas av destruktivitet.

Började medicinera med Elvanse i December och det har hjälpt enormt mycket, främst med att bryta mig ur den isolerade bubblan som jag har levt i de senaste åren. Åtminstone i början...

Lyckades få ett jobb på ett globalt ingenjörsföretag trots att jag minst sagt är underkvalificerad, saknar eftergymnasial utbildning och har ett CV som gapar tomt och några bra referenser har jag inte heller. Mina arbetsuppgifter är visserligen av det enklare laget, lite mer en support och avlastning för mina kollegor.

Nåväl, nu ska jag komma till saken;
Jag lägger krokben på mig själv gång på gång. Klarar inte av att jobba eller sköta min hälsa. Det går ett tag, sakta så känns det som att depressionen börjar lätta och jag får åtminstone lite inslag av livslust - men sen går det åt helvete. Världen raserar under mina fötter och mörkret återvänder.

Jag har aldrig klarat av att sköta ett jobb och de få gånger jag har försökt att ta tag i studier har också fått ett abrupt slut.

Nu har jag bränt ännu en chans att komma ut i arbetslivet. Jag har tappat räkningen på hur många jobbmöjligheter som jag har kastat bort och framtiden ter sig alltmer hopplös.

Hopplösheten tär på mig och jag finner ingen njutning i någonting över huvud taget.
Har alltid undvikit relationer, antagligen mest på grund av dessa svängningar i humöret. I perioderna som jag mår bra så lyckas jag dejta, vara självsäker och få bra kontakt med en tjej för att sedan avsluta det när allt blir mörkt igen. Känner mig så sjukt personlighetskluven, när jag mår okej så är jag Dan Bilzerian och när det är mörkt och deppigt så är jag Ullared-Morgan. Typ.

Sex känns meningslöst, musik är som ett störande brus, fotbollsintresset har dött ut och det känns som att hela mitt minspel är förstelnat - jag kan liksom inte le över huvud taget.

Det blev ett längre inlägg än jag hade tänkt, sorry.
Jag vet att jag inte är ensam om att ha dessa eller likartade problem.
Ni som känner igen er; hur ser ert liv ut? Hur har ni lyckats komma igång med livet och vad sysselsätter ni er med om dagarna?

Jag var så jävla nöjd att ha löst ett jobb på egen hand efter en lång sjukskrivning och sluppit dra på mig samhalls-overallen och arbetsträning via arbetsförmedlingen och socialtjänsten men det känns som att det snart kommer att vara det enda sättet att få en chans att börja jobba. Sista utvägen.

Ursäktar min wall of text, jag behövde skriva av mig. Söker efter inspiration från likasinnade och alla svar uppskattas.


MVH. Frank

Hej en psykolog trodde jag kunde ha add o ev högfunkt. autism (väntar på utredning)..

Men då undrar jag : har alla som har add haft svårighetee i skolan , svårt att uttrycka sig osv ? För det har inte jag.

Jag har inga problem att sitta still. Men jag går snabbt "tusenmilablicken" om jag är uttråkad . Hade normala betyg i skolan. Läraren tyckte jag satt och klottrade för mycket och trodde jag inte lyssnade fast jag gjorde det.

Jag har svårt att komma igång med saker , kan bli liksom förlamad inför "stora " saker jag ska göra på egen hand . Som att hitta jobb, "skaffa nya vänner " sånt där digffust

Bodde med en tjej i fem sex år men hon var organiserad och planerande så jag blev bekväm .
Det går lättare att göra saker då jag har ramverk och tydliga mål. Jag kunde plugga a-kurser på högskolan i ämnen jag gillade. Men att skriva t ex magister sket sig då jag själv skulle organisera och arbeta målmedvetet och förfoga över min egen tid en hel termin..
Jag sköter mitt hem någorlunda även om jag inte städar så supernoga om jag inte ska ha besök . Jag måste typ tvinga mig själv att borsta tänderna . Det kommer mer inte på automatik. Tycker det är jobbigt att duscha också, och behöver "ta sats" en bra stund innan. Men jag gör det ju. Folk tycker ibland att jag inte lyssnat på dem och är ouppmärksam.
Men jag kan absolut lyssna om jag förstår det är viktigt typ om nån är ledsen eller så.
Låg energinivå. Därför jag tar tjack

Brukar inte folk som har Add ha såna problem med uppmärksamheten att de inte ens pallar gymnasiet o högskolestudier ? Jag satt o läste mycket när jag var yngre Jag vet inte . Har aldrig tänkt på att jag skulle vara dålig i komcentrationen . Men det kanske räknas som dåligt om man måste liksom vara intresserad av nåt eller ta sats för att bli koncentrerad ?

Jag tycker det läggs för mycket vikt på att kartlägga hela jävla barndomen för att grunda en utredning. I grundskolan så märks inte de problemen då lika lätt eftersom kraven är mindre, inga läxor, man har fast schema, äter gemensam lunch, barnens sociala färdigheter är under utveckling och de har större blind spot mot individuella skillnader till skillnad från vuxen ålder där skillnader ökar bara om man är annorlunda funtad.

Jag får fullpoäng på varenda ADD-kriterie som finns och har svårt att uttrycka mig(uttrycker mig begränsat) och allt därtill men på något sätt så framkommer inte det att jag har ADD på utredning jag varit på men när jag överhuvudtaget rör mig ute i samhället blir det alltid en påminnelse att jag fungerar inte alls som andra och jag känner direkt att något är riktigt jävla fel på mig.

Du är inte ensam med det du känner, det handlar om att acceptera att man är lite annorlunda och att du lever för dig själv och inte andra. Hitta verktyg till att tackla hur samhället och världen ser ut.

Ni som har elvanse: hur snabbt verkar den för er efter ni tagit den?

Jag tycker det tar någon timme.

Jag vaknar till liv ganska omgående när jag har tagit den. Brukar ta den direkt på morgonen, innan dusch, frukost osv så brukar jag vara rätt igång när jag lämnar hemmet för att åka till jobbet.

Jag har varit en extrem motståndare till allt vad add och adhd heter tidigare.
Det överdiagnoseras helt klart och många får stimulanter som inte ska ha det.
Men jag måste säga att jag är fruktansvärt ledsen på mig själv som inte provat elvanse tidigare.
Det känns som att den ger det där extra som verkar fattas i min hjärna.
Sjukt att man förstörde sitt liv i onödan bara för att man gick obehandlad.

Intressant, skall själv snart börja tugga CS för add. Hur känns det för dig, ångest mm borta?

Infinner sig ett lugn och välbefinnande i kroppen en timme efter intag. Man blir liksom motiverad och pigglugn.
Hade jag fått elvanse innan jag brände ut mig totalt i höstas hade jag troligtvis haft ett normalt fungerande och bra liv idag. Enda jag märker av är stel nacke som biverkan men det kan likagärna vara bensoutsättning eller min sömnbrist som gör det.
Märker en annan typ av trötthet kvällstid också.