Citat:
Okej, en rimlig invändning. Det som slagit mig är att Nordkoreas respons har varit betydligt mer intensiv än andra länder i regionen. Självfallet skulle de aldrig släppa siffror om drabbade och så länge de är instängda i Nordkorea är det ju inte heller direkt någon risk att de skulle sprida COVID-19 till omgivningen. Förvisso finns det paranoida inslag i Nordkoreas agerande, men i sammanhanget bör man då påminna sig att de som har till uppgift att följa och försöka förklara utvecklingen där själva riskerar få en anstrykning av nämnda paranoia. Inget konstigt i det eftersom det är så svårt att få ett fast konkret grepp om utvecklingen.
När jag läser någorlunda sansade och balanserade bedömare slås jag alltid av det stora inslaget av alternativa förklaringsmodeller. Ett tydligt erkännande att de själva står på osäker grund, även om de ofta har tillgång till, förvisso begränsad men ändå, intel som vi andra saknar. Nuvarande koncensus Kretsar kring att Nordkorea inte kan försvara sig mot en spridning från Kina. Det är en helt rimlig förklaringsmodell som jag inte på något sätt har invändningar emot. Samtidigt bör vi ju påminna oss om regimens enorma beroende av Kina. Att komma på kant med Xi Jin-ping genom att ha ett eget utbrott som riskerar spridas till gränsregionerna kring Yalu och Tumen borde väl ändå vara en närmast katastrofal situation för Kimismen?
Det är det scenariot som för min del skulle förklara varför Nordkoreas reaktion och agerande är så hårt.
Tillåt mig ett hypotetiskt scenario. Ifall kinesiska turister i Nordkorea skulle sprida COVID-19 till ett par hundra nordkoreaner, skulle det utifrån en diktaturs rationalitet då inte lösa en hel del problem ifall de drabbade skickades runt till diverse arbetsläger där de fick smitta ned de intagna (och även vakter)? Lägren skulle ”tömmas på sitt innehåll”, kunna rivas och inför omvärlden kan man förneka att de någonsin existerat. Utan omsvep medger jag att det är en brutal, för att inte säga diabolisk, plan. Men är det inte just det som är en diktaturs modus operandi?
När jag läser någorlunda sansade och balanserade bedömare slås jag alltid av det stora inslaget av alternativa förklaringsmodeller. Ett tydligt erkännande att de själva står på osäker grund, även om de ofta har tillgång till, förvisso begränsad men ändå, intel som vi andra saknar. Nuvarande koncensus Kretsar kring att Nordkorea inte kan försvara sig mot en spridning från Kina. Det är en helt rimlig förklaringsmodell som jag inte på något sätt har invändningar emot. Samtidigt bör vi ju påminna oss om regimens enorma beroende av Kina. Att komma på kant med Xi Jin-ping genom att ha ett eget utbrott som riskerar spridas till gränsregionerna kring Yalu och Tumen borde väl ändå vara en närmast katastrofal situation för Kimismen?
Det är det scenariot som för min del skulle förklara varför Nordkoreas reaktion och agerande är så hårt.
Tillåt mig ett hypotetiskt scenario. Ifall kinesiska turister i Nordkorea skulle sprida COVID-19 till ett par hundra nordkoreaner, skulle det utifrån en diktaturs rationalitet då inte lösa en hel del problem ifall de drabbade skickades runt till diverse arbetsläger där de fick smitta ned de intagna (och även vakter)? Lägren skulle ”tömmas på sitt innehåll”, kunna rivas och inför omvärlden kan man förneka att de någonsin existerat. Utan omsvep medger jag att det är en brutal, för att inte säga diabolisk, plan. Men är det inte just det som är en diktaturs modus operandi?
Jag håller Din hypotes kring den diaboliska, men för ändamålet mycket passande ”patentlösningen” av problemet för fullt möjlig.
Jag ser inga skäl eller tecken på, att den Mordkoreanska regimen helt plötsligt skulle hemsökas av vankelmod och av den anledningen börja hänfalla åt något så mänskligt som samvetsbetänkligheter, vilka i sin tur skulle kunna leda till sentimental ångest. Nej, det är okända tankeenheter hos diktaturer, i synnerhet hos den Mordkoreanska. Iskall och cynisk rationalitet är vad som gäller. Dessutom skulle ju lösningen medföra färre munnar att mätta.
Oavsett hur den faktiska situationen avseende COVID-19 ser ut, eller vilken förklaringsmodell man väljer att tro på, så bör vi i vart fall kunna fastslå att följande tillstånd råder i landet idag:
Sanktionerna tillsammans med den totala isolationen - stängda handeln - Kinesiska investerare som alltmer drar sig ur igångsatta projekt och kräver pengar tillbaka, allvarligt förvärrar den redan ansträngda likvida situationen. Av den anledningen intensifierar nu regimen de illegala cyberstölderna och spridandet av nya virus, av helt annat slag än COVID-19.
Enbart denna nya svåra ekonomiska situation, som bland annat lett till kraftiga prisökningar och hamstring, kan i sig förstärka det paranoida beteendet samt risken för kaos.
