Citat:
Ursprungligen postat av
sweintoo
Finns ingenting som tyder på det, familjen är lika stark som någonsin och så organiserar man sig snarare inom subgrupper isåfall, utifrån politisk åsikt exempelvis. Evolution tar tusentals år, snarare har utvecklingen gått för fort och människan har blivit ytlig, dekadent och rotlös. Människan har ett högre intellekt än övriga djur och en självmedvetenhet (om tid, rum, existens) men i mångt och mkt samma drivkrafter, resurser, revir, reproduktion. Har du några belägg för ditt snack eller är det dina egna filosofiska teorier?
Jag hoppas att vi kan hålla den här diskussionen på en sansad och respektfull nivå. Jag har själv varit nationalist och förstår precis hur du tänker. På sistone har jag dock vaknat upp och blivit varse om en för mig tidigare okänd sida av livet.
Jag kan göra en jämförelse på hur jag anser att den nu döende människan som ej är fullständigt individualiserad tänker och agerar i jämförelse med framtidens människa som rest sig likt fågel fenix ur kollektivets aska.
Den gamla människa är kollektivistisk och därför:
* identifierar sig hon med sin familj, nation, sitt kön och sitt folk i första hand, och sedan med andra grupptillhörigheter; exempelvis politisk partitillhörighet, social status etc.
* behöver bekräftelse från gruppen då hon som individ är svag, hennes värde baseras nästan uteslutande på flockens värderande av henne.
* hon blir kränkt när hennes nation eller grupp blir kränkt; vilket sker konstant då naturen är en evig krigszon, alltså är inre frid och total lycka
omöjligt att uppnå för hennes del. Dock har hon varit fram tills nu totalt underordnad staten och kollektivet. Hennes färdigheter, välbefinnande, och personliga evolution har bara varit viktigt i den mån det tjänat gruppen.
* enighet, alltså
unity och allt som följer med det, har inte varit möjligt att uppnå då hon identifierat sig med det föränderliga (världsliga ting) och då alla identifierar sig med intressen som går stick i stäv med andras intressen uppstår konflikt.
* den gamla människan blåser bort som ett fallet löv av kollektivets stormvind, t.ex. när gruppen anser att ett krig måste startas p.g.a. den och den anledningen.
* p.g.a. bristen på förutsättningar för att växa som människa stagnerar hon.
* hon underkastar sig en starkare individ med starkare vilja (hon underkastar sig flockledaren och säljer därför sin egen vilja) - hon gör saker som ej är av hennes egen vilja.
Jämför med den moderna människan som;
* är totalt okränkbar, fullständigt fri, självständig, som aldrig påverkas av kollektivets ofta destruktiva och passionerade anda, men som istället väljer sin egen väg.
* BLIR FRI OCH LEVER SOM MÄNNISKA I FÖRSTA HAND, OCH SER GRUPPEN BARA SOM ETT VERKTYG FÖR SIN EGEN EVOLUTION MEN SOM DOCK FÖRSTÅR ATT HENNES EGEN EVOLUTION
INTE GÅR I STICK OCH STÄV MED ANDRA OCH DÄRFÖR BLIR ENIGHET MÖJLIGT (GLOBALA SAMARBETEN, FRED, ETC.) DÅ HENNES FLYKTIGA GRUPPTILLHÖRIGHETS INTRESSEN INTE LÄNGRE VERKAR SOM EN
KÄLLA TILL KONFLIKT
* Alltså blir hon en närmast spirituell varelse, en kosmisk personlighet, en människa i sin renaste form, totalt omöjlig att påverka genom påtryckningar från gruppen, men samtidigt fredlig, osjälvisk, okränkbar, och i glad harmoni med universum som förstör allt och bygger nytt.
Den moderna framtidens människa älskar, men på ett högre plan; hon bär på en varm välvilja gentemot alla, och önskar ingenting annat än att alla får växa i samma takt som henne. Hon är immun mot smicker, bryr sig inte överhuvudtaget om hennes grupps prestationer, ja knappt ens hennes egna. Hon söker ej bekräftelse, och har fullständigt frid inombords. Hon förstår att allt som hör världen till enbart är verktyg och diverse uttryck för mänskligheten inom henne, och att allt med tiden bleknar bort och ersätts av något nytt. Därför är hon oslagbar - orubblig och för evigt i harmoni med universums cykler
