En tråd om Wishbone Ash

Kanske hälften av låtarna från den skivan är väldigt bra.

Enligt min mening är WA utan Martin Turner helt ointressant.

Vilka album skulle du säga är värda att spana in om man mest är ute efter bra rock och inte en samlare ute efter varenda utgåva ifrån ens favoritband?

Hear-ye, Hear-ye!

Positivt överraskad av skivan "Here to Hear" efter första lyssningen. Det låter en del som Rush ifrån samma era fast med mer gitarr och mindre trummor/sång. Mycket synth (eller vilket liknande instrument det nu är), vilket jag personligen inte har något emot.

En del gitarrspel är även läskigt snyggt. Fattar inte hur sånt här kan hamna så pass under radarn. Hade ett större band som Led Zeppelin eller Deep Purple släppt exakt samma gitarrspel hade det blivit hyllat som tusan!

Defintivt en skiva som ger mig mersmak.

De tre första, There's the Rub, New England, Just Testing och Nouveau Calls tycker jag är de mest helgjutna.
Nouveau Calls är ju lite udda, en instrumentalplatta gjord med Madonnas producent William Orbit.
Hear to Hear har ju flera väldigt bra låtar och även på Strange Affair finns några guldkorn.

Martin Turners hade ett band som hette Wolfgang efter WA och hans soloplatta Walking the Reeperbahn från 1996
är till stor del baserad på uppfräschade demos från den gruppen. Den har inte alls WA:s gitarrsound men är väl värd att lysssa på om man gillar kreativt låtskrivande. En av mina favoriter.

Eftersom du gillar Hear to Hear borde kolla in Martin Turners Written in the Stars skiva också, den är bra och lite som en fortsättning på vad WA gjorde under återföreningsperioden.

Räknar man bara studioskivor så var "There's The Rub" deras femte album. Första med nye gitarristen Laurie Wisefield, sedan Ted Turner lämnat bandet. Nej, Ted och Martin Turner var vare sig bröder eller släkt med varandra.

Du kanske missuppfattade lite, med "De tre första" menade jag skivorna Wishbone Ash, Pilgrimage och Argus.

Tack för bra genomgång!

Lite trivia om låten Blowin' Free: den handlar om en svensk tjej!:-)

Skulle ni ranka någon av gitarristerna i Wishbone Ash som Topp 100 av alla tider?

Nu har jag visserligen svårt för detta med att konkret ranka musiker och musik, men den enda av deras gitarrister som skulle kunna kvala in på en sådan lista för mig är Laurie Wisefield. Hans solon är så pass snygga och personliga att de står sig nästan oberoende av låtmaterialets styrka i övrigt.

Turner och Powell var lite mer dussingitarrister. Vissa av deras solon låter sjukt bra, men de flesta kompetenta gitarrister hade nog kunnat få till bra solon i låtar av Sometime Worlds eller Throw Down the Swords kaliber.

För övrigt: Den som gillar WA:s gitarrstil, eller egentligen deras stuk överhuvudtaget, borde absolut kolla in Ashbury och deras album Endless Skies från 1983. Helt underbar skiva, låter lite som en blandning av Argus och NWOBHM om jag ska försöka mig på att beskriva soundet.

Ramlade på helt nya skivan Coat of Arms i skivbutiken idag. Blev ett givet köp.

Denna lär ni inte missa!

Singel ifrån nya skivan kallad We Stand As One!

https://www.youtube.com/watch?v=87_t4ElxEfY