Citat:
Ursprungligen postat av
notknapparen
Åh; det ger mig lite hopp också!!
Hon borde kanske ha sagt det till dig, men det får mig att tänka att hon kanske ändå inte dog av kvävning!
Jag kan inte föreställa mig hur det är för dig! Er!
Jag vet att man brukar säga till efterlevande att man ska se den avlidne. Detta för att tankar kan vara plågsamma för den efterlevande. Man kan, trots att man vet att den som har dött är död, ändå fantisera om att det inte stämmer. Att de har tagit fel, att det är fel person. Det blir helt ologiska tankar. För att det är så obegripligt att någon är borta.
Jag kan ju förställa mig att man på liknade sätt börjar fantisera om all världens saker.
Jag hoppas på att det kan vara så att hon kanske dog relativt snabbt. Och att plasten inte hade en avgörande roll i hur hon dog.
Jag skulle inte vilja se de döda, men alla är ju olika. Jag har på något sätt förträngt sorgen, det är mer ren fasa jag känner nu. Skräck nästan.
Det skulle betyda oerhört mycket om man kunde utesluta plasten och kvävning som dödsorsak, så jag håller ändå fast vid det halmstrået.
Ingen kan ju någonsin föreställa sig att man ska få ett sånt besked om någon närstående. En del av min hjärna förnekar det fortfarande. Alltihop. Senast idag fick jag en tanke i huvudet om att jag borde ringa till Sussie och fråga hur det egentligen var med den där händelsen hon berättade om för ett tag sedan.
Citat:
Ursprungligen postat av
Stilichio
Nämnde du möjligen att du läste på ”Flashback”, under förhöret? Då borde hon nämligen ha läst in FB i de medier hon angav i sitt svar. Här har det ju spekulerats vilt. Jag tror inte vi kommer ifrån kvävning och plastfilm. Vad det däremot borde tyda på är att hon kvävdes, och att det tog sin ca fem minuter och att hon inte plågades genom skenkvävning eller våldtäkt.
Det kan ju också vara så att hon slagits medvetslös och sedan kvävts. Det är nog mindre plågsamt.
Nej, jag nämnde inte flashback. Jag nämnde bara att det var så fasansfullt att få veta att hon dog genom att ha kvävts med plastfilm och då gav hon mig det svaret. Det kanske bara var för att ge mig lite tröst, (jag satt ju och hulkade under samtalet) och i så fall så fungerade det. Jag är inte längre övertygad om att det var så det gick till, även om jag fortfarande tror det. Men att tro är ändå inte detsamma som att veta.
Ja, jag har också tänkt tanken att hon kanske var medvetslös redan då hon kvävdes. Det vore en stor tröst om det förhöll sig så. Mina mardrömsbilder i huvudet om hur hon kämpar för sitt liv är ohyggliga.