Citat:
Citat:
Ja, att få veta motivet och händelseförloppet känns väsentligt för att kunna bearbeta det här. Det är ju inte bara sorg över en förlorad vän som ska bearbetas, det är också ren fasa över hur det hela har gått till (troligen). Jag klamrar mig fast vid en sak som polisen som förhörde mig sa när jag sa till henne att jag mådde så fruktansvärt dåligt av att tänka på hur Sussie dog. Hon svarade: "Jag kan inte kommentera några detaljer, men jag vill bara säga till dig att du inte ska tro på allt du läser i media".Om kopplingen finns via Sursta 22 så är det säkerligen inte illa menat.
Grannen visst hu om försäljningen, hade sagt till L*ars att "sätt sprätt på pengarna", i all välmening. Det betyder ju att L*ars kanske har sagt något som svar på det. Och grannar pratar, även om det inte finns någon baktanke alls. De själva har inga "onda tankar". Det verkade ju som att grannarna gillade detta par väldigt mycket. En sa att de kunde prata i timmar och att det kunde sluta med att de fikade hos varandra.
Så helt oskyldigt kan det ha gått till, att det nämnts i grannskapet och slutligen har det nått öronen på någon son som inte har rent mjöl i påsen.
Det måste vara hemskt för dig/er som kände paret. Det finns väl aldrig något som kan underlätta att acceptera att ett mord har skett, kan jag tänka mig. Möjligen om det handlar om någon som under psykisk sjukdom gör något sådant brott.
Jag tror att om man förstår lite mekanismerna bakom de beslut som slutade med mord, kanske man kan släppa den biten lite. Jag hoppas att det gör det för er. Och att man kan släppa nästa bit, att någon som gjort det här inte ska slippa undan sitt brott. Att de får sitt straff.
Det känns så taffligt, så fruktansvärt onödigt, så fruktansvärt grymt.
Det finns ju inga proportioner.
Grannen visst hu om försäljningen, hade sagt till L*ars att "sätt sprätt på pengarna", i all välmening. Det betyder ju att L*ars kanske har sagt något som svar på det. Och grannar pratar, även om det inte finns någon baktanke alls. De själva har inga "onda tankar". Det verkade ju som att grannarna gillade detta par väldigt mycket. En sa att de kunde prata i timmar och att det kunde sluta med att de fikade hos varandra.
Så helt oskyldigt kan det ha gått till, att det nämnts i grannskapet och slutligen har det nått öronen på någon son som inte har rent mjöl i påsen.
Det måste vara hemskt för dig/er som kände paret. Det finns väl aldrig något som kan underlätta att acceptera att ett mord har skett, kan jag tänka mig. Möjligen om det handlar om någon som under psykisk sjukdom gör något sådant brott.
Jag tror att om man förstår lite mekanismerna bakom de beslut som slutade med mord, kanske man kan släppa den biten lite. Jag hoppas att det gör det för er. Och att man kan släppa nästa bit, att någon som gjort det här inte ska slippa undan sitt brott. Att de får sitt straff.
Det känns så taffligt, så fruktansvärt onödigt, så fruktansvärt grymt.
Det finns ju inga proportioner.
Det får mig att tänka att det kanske, kanske faktiskt inte gick till på det fasansfulla sätt som vi alla ser framför oss.
