Citat:
Ursprungligen postat av
rappytt
Jag tror att de klarat av att hitta andra lösningar om de inte blivit så duperade av den där, ursäkta, buhu-sekten. De trodde blint på dem, de vältaliga, välsmorda fanatikerna som inte vill se att det finns läkning eller möjligheter. De är så missförstådda att de hellre dör än erkänner att någon möjlighet finns. Om man inte tål dagsljus och använder bindel för ögonen, som någon äldre morspojk gör hemma hos sin åldriga mor, så är det kanske behagligt i några dagar. Sängliggande och mörklagd. Efter en vecka blir det svårt att ta in dagsljus igen, man kan bli rädd. Längre tid än så, då behövs psykologstöd. Sådana är bannlysta. Det är ju enkom en fysisk sjukdom... gudbevars. En del som ligger still hela dagarna får liv på natten, då är de uppe och rumsterar om. Morspojken inräknad.
Jag är övertygad om att ME omgärdas av slängar av depression och självömkan, om det är äldre individer. Ofta söndercurlade, klarar inte av någon motgång och/eller accepterar inte sina begränsningar. Alla kan inte vara världsklass hela tiden. Det är en sjuka i sig. Man får ont i kroppen om man försöker sig på något sådant. Tror inte att barn och vuxna ska ha samma slags diagnoser heller. ME är en slaskdiagnos... och där hittar ME-sekterister ett kall, gemenskap och identitet när de inte orkar slåss i det vanliga samhället. Ingen har sagt att det är lätt att leva, man måste kämpa och helst ha en omgivning som stöder oavsett om det går bra eller dåligt.
Det sorgliga är att ME-sekterna får hållas år ut, år in. Förhoppningsvis är dödssviten över nu, självmördandet/mördandet dog kanske av efter det att straff utmätts för maken som "hjälpte" frun att dö? Rimligt med 1,5 års fängelse minst sagt!
Om man vägrar se kopplingen mellan psyke-fysik då är man djupt inne i sekttänkandet.
Det jag inte förstår är att läkare får ställa diagnosen, när halva läkarkåren sägs vara kritiska till den. Det finns därmed läkare som kanske ställer ME-diagnoser utan att tro på dem... bara för att Försäkringskassan behöver en kod.
Folk komplicerar ofta sina liv när de är rädda och oroliga. Sömnen minskar man stänger in sig. ME är paradexemplet på när människor någonstans hamnar fel i livet, skolan är jobbig, jobbet är ansträngande (ingen kan invända mot detta) och ambitionerna är för höga utifrån eller inifrån. Livet synkar inte. Då blir man orkeslös, man kan bli så trött att man upphör att fungera. Då ska man inte få höra "ME-dödsdomen", det är så sjukt att man säger att det inte finns bot... när ingen vet...
Jag tror att det finns lika många ME-diagnoser som det finns patienter. Ingen är den andra lik... alla har sin historia.
Tack rappytt!
Mitt i prick!
Vi är enormt många som håller med dig i det du sätter ord på. Just så här ser tyvärr ofta verkligheten ut.
Beklagligt, men sant.
Ingen - inte en enda - av de ME-diagnostiserade vuxna jag mött har inte också samtidigt haft, ofta en radda, av andra besvär. Knepiga relationer, psykosociala problem, problem med jobbet, arbetslöshet, trassliga skilsmässor, kraftig övervikt, barnlöshet och ovanpå detta tidigare historik av mångåriga andra diffusa besvär i form av ryggvärk utan fysiska fynd, oklar huvudvärk, IBS, fibromyalgi, ”el-allergi”, ”amalganallergi” etc,
Kom hönan eller ägget först?
Svårt att veta vad som är orsak och verkan, men dessa personer har på något sätt kommit i otakt med de krav som de själva och/eller samhället ställer.
Kropp och psyke är ett, de går inte att skilja åt. Det är välkänt att många sjukdomar ex MS och Parkinson kan få skov av försämring om den drabbade personen mår psykiskt dåligt.
Därför borde alla som möter ex ME-drabbade försöka att stötta dem med framtidshopp och tröst. Absolut inte tvärt om förmedla hopplöshet och svartmålning som ME-företrädarnas patientorganisationer sysslat med.
Idag vet vi av polisens uppgifter att det var något mycket, mycket sjukt som pågick under i vart fall sista månaderna i villan på Björkvägen 3 i Bjärred. Kanske betydligt tidigare än så.
Blivande mördare som fattat mordbeslut om två barn men tydligen ändå bodde med sina offer, serverade dem mat. Kanske kramade godnatt, läste läxor, släppte in lärare, förmanade om tandborstning trots att det inte skulle komma någon framtid där kunskap, näring och hela tänder behövdes.
Var man inte ”tokig” innan borde tillvaron att leva vidare med ett beslut om mord på barnen man lever med gjort varje förälder nästan ”tokig”.
Oavsett vem som ströp och kvävde barnen, oavsett om båda verkligen var hos Hanssons och ville detta - det pågick något väldigt sjukt bakom väggarna där i Bjärred under hösten 2017.
Offer och förövare är borta. Ingen annan utomstående bär skuld till att offren mördades.
Det är sorgligt att man idag från polisutredare och anhöriga inte kan tillåta en lärande öppenhet om vad som ledde fram till katastrofen och hur man skulle kunna upptäcka när isolering och slutenhet döljer en sjuklig växande varböld av osunt tänkande.
I vart fall uppskattas det att pappa H äntligen raderat postum hyllningssidan till OH.