Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Jag tror att de klarat av att hitta andra lösningar om de inte blivit så duperade av den där, ursäkta, buhu-sekten. De trodde blint på dem, de vältaliga, välsmorda fanatikerna som inte vill se att det finns läkning eller möjligheter. De är så missförstådda att de hellre dör än erkänner att någon möjlighet finns. Om man inte tål dagsljus och använder bindel för ögonen, som någon äldre morspojk gör hemma hos sin åldriga mor, så är det kanske behagligt i några dagar. Sängliggande och mörklagd. Efter en vecka blir det svårt att ta in dagsljus igen, man kan bli rädd. Längre tid än så, då behövs psykologstöd. Sådana är bannlysta. Det är ju enkom en fysisk sjukdom... gudbevars. En del som ligger still hela dagarna får liv på natten, då är de uppe och rumsterar om. Morspojken inräknad.

Jag är övertygad om att ME omgärdas av slängar av depression och självömkan, om det är äldre individer. Ofta söndercurlade, klarar inte av någon motgång och/eller accepterar inte sina begränsningar. Alla kan inte vara världsklass hela tiden. Det är en sjuka i sig. Man får ont i kroppen om man försöker sig på något sådant. Tror inte att barn och vuxna ska ha samma slags diagnoser heller. ME är en slaskdiagnos... och där hittar ME-sekterister ett kall, gemenskap och identitet när de inte orkar slåss i det vanliga samhället. Ingen har sagt att det är lätt att leva, man måste kämpa och helst ha en omgivning som stöder oavsett om det går bra eller dåligt.

Det sorgliga är att ME-sekterna får hållas år ut, år in. Förhoppningsvis är dödssviten över nu, självmördandet/mördandet dog kanske av efter det att straff utmätts för maken som "hjälpte" frun att dö? Rimligt med 1,5 års fängelse minst sagt!

Om man vägrar se kopplingen mellan psyke-fysik då är man djupt inne i sekttänkandet.

Det jag inte förstår är att läkare får ställa diagnosen, när halva läkarkåren sägs vara kritiska till den. Det finns därmed läkare som kanske ställer ME-diagnoser utan att tro på dem... bara för att Försäkringskassan behöver en kod.

Folk komplicerar ofta sina liv när de är rädda och oroliga. Sömnen minskar man stänger in sig. ME är paradexemplet på när människor någonstans hamnar fel i livet, skolan är jobbig, jobbet är ansträngande (ingen kan invända mot detta) och ambitionerna är för höga utifrån eller inifrån. Livet synkar inte. Då blir man orkeslös, man kan bli så trött att man upphör att fungera. Då ska man inte få höra "ME-dödsdomen", det är så sjukt att man säger att det inte finns bot... när ingen vet...

Jag tror att det finns lika många ME-diagnoser som det finns patienter. Ingen är den andra lik... alla har sin historia.

Det är synd om de gått på Reimers falska förhoppningar med pseudobehandlingar och förlegad information om bot - och aldrig kommit till ro med en ME sjuk dotter som behövde spara på krafterna.

Chasing shadows.

Hanna, Oskar och Reimer, samma andas barn?
Brist på acceptans, tolerans och sjukdomsinsikt.
Utsätter barn för charlatanerism.

Ja, kom familjen i klorna på den pseudovetenskapliga vettvillingen vars metoder skadat mer än botat (enligt utvärdering av hans metoder), är det inte alls underligt varför föräldrarna inte klarade av att hantera situationen.

Har kopplingen mellan honom och familjen undersökts? EH strök tyvärr bara medhårs utan en enda kritisk fråga till den vetenskapsförnekande läkaren som mot all fakta och forskning lovar bot. Hon som skulle vända på varje sten... Enligt honom finns inte ME alls. Inte hos någon. 40.000 simulanter i Sverige. Måste vara svårt att ha så många symtom och sen bara få veta att man hittar på. Undrar hur Agnes och Moa hade känt det om någon kom hem till dem och förnekade att de led?

Som sagt, kränkningarna mot dem slutar inte ens efter deras död.

Lite som de som drabbades av autism, magsår, parkinson och Alzheimer innan man hittade biologiska markörer eller tydligt identifierade sjukdomarna. Då stod också de fascistoida asgamarna och moraliserade över de svaga, söndercurlade som faktiskt bara måste lära sig att livet inte bara är en räkmacka.

Lite lustigt är det eftersom det i metastudier har visat sig att curlade barn klarar sig bättre som vuxna än de som inte blivit det. De mår bättre, lever mindre i utanförskap, har högre utbildning och tjänar mer. Ops, säger de som lurades av begreppet på 90-talet.

Curling är bra, när den stöder barn. Curling är inte bra, när det innebär isolering av barn. Att medvetet missförstå och kränka är ME-sektens signum, och i den skiten hamnade föräldrarna som till sist tog livet av barnen. Då undrar man... är ME-sekten nyttig? Därom tvistar tydligen en del. För mig är det uppenbart vad svaret är. Vi kan inte ha sekter som tar bort hopp från människor och där barns liv blir bytesgods. Jag undrar om O författade en pamflett med hustrun som vi aldrig fått läsa... "till den det berör" med ME-snyft...

Tror att de flesta kan dra slutsatser själva. Familjen gjorde precis som buhu-sekten sa. De led sig till döds. Att ha en nykter inställning är inget för empatijunkies, jag vet, det är därför familjen dog. Man skulle ha ställt föräldrarna mot väggen för länge sedan, då hade barnen levt idag. De flesta verkar inte inse att psykiatri är en samling kriterier, baserade på gissningar och antaganden kring vad som rör sig bakom människors pannben (innan man har handlingar att fästa sig vid). Lite som nationalekonomi. Det finns inget nobelpris i psykiatri av en anledning. Ytterligt lätt att missbruka. Psyket är böjligt och skört hos vissa, som ett läskpapper är de oroliga när de söker efter diagnoser och anledningar till att barn tappar orken när det kan vara så enkelt som att rigiditet, höga krav, att inte lyssna och att kontrollera sönder tär på små flickor som bara vill vara fria och göra vad de tycker är roligt, utan några krav. O var en kravställare på skolan, på barnen och säkerligen även på frun. Det blev för mycket för dem alla och särskilt kravställaren mådde dåligt.

Slappa arbetsgivare, allt för tillmötesgående, en slapp skola, allt för vänlig och generös, bidrog alla till det kompletta raset för familjen. Ingen insyn. De ville ha det så, det knasiga föräldrarna. De regisserade allt, in i döden, efter döden. Tror att de skulle ha ogillat att det ändå fanns rester av barnen kvar på nätet. "A girl has nothing to say". Och den andra flickan, som talar med träd och undrar om hon är tokig...

Så ensamma barn. I föräldrarnas våld. Intill sista andetaget var de i våldsverkarnas grepp. Stackars barn! Offrades på buhu-sektens altare. Kan man bara vifta på tån, så gör man det. Men föräldrarna var inte nöjda. Livet blev ju inte så som de tänkt sig.

Fy fan vilka svin. Det här lämnar ingen någonsin som satt sig in i det. Sen upptäckte man barnen i Ystad, även de inlåsta. Mina farhågor om att skolan inte är en garanti för barns säkerhet och trygghet, ett andrum, besannades å det grövsta. Skolan är skyldig att hjälpa barn och de har skolplikt. Att hålla hemma barn är... vidrigt.

Så härligt att du är tillbaka rappytt! Så blir tråden levande igen. Vi gillar ju mångfald eller hur?!
En dysfunktionell familj , knappast en lycklig välfungerande tills sjukdomen slog till.Minns att det fanns någon i tråden som kände till familjen från göteborgstiden. Något hände där i Agnes skola. Vad jag tror är att det varit många problem på vägen och eftersom det redan innan ME var en icke fungerande familj så fanns ingen beredskap när krisen slog till och fick ett namn. ME.
Sjukdomar fysiska och psykiska drabbar oss. Som förälder har man beskyddarinstinkten intatuerad i hjärtat! Man skyddar sitt barn. Man mördar det inte.
Man vet äxå som förälder att man bara har sina barn till låns. Man äger dom inte.
Som förälder är det ens förbannade skyldighet att inge hopp!
Trodde jag hade släppt bjärred men så lyssnade jag på Höglunds bok och besattheten var tillbaka.
När jag hör:
”vi fattade beslutet tidig höst”
”Till dem det berör”
” ingen framtid för någon av oss”

Då hör jag efter så lång tid hur sjukt det låter. Så jävla kallt och empatistört.
En mycket välregisserad föreställning. Huset välstädat och dokumenten prydligt framlagda.
Dom strypta offren nerbäddade.
Fast det blev lite kaos på slutet där med elkabeln.
Fanns strypning med i planen tidig höst? Elkabeln? Ansökan att få dö som professor?
Jag tror att Agnes och Moa hade ett helvete och då inte p.g.a. ME. Jag tror att dom inte fick vara sig själva, välja själva. Dom uppfyllde inte kraven. Dom ställde till det med sina sjukdomar och därmed blev inte framtiden som föräldrarna tänkt sig. Vilken framtid Agnes och Moa tänkt sig var det ingen som frågade.
Jag vet inte vad som orsakar ME men kanske kan det utlösas av att leva i ett dysfunktionellt hem.
Man kan aldrig vara tvärsäker. Av dom psykiatriker jag träffar i jobbet känner jag mest förtroende för dom som är ödmjuka över hur lite vi vet. Det finns en mängd olika teorier men inte lika många säkra svar.
I denna tråden har vi trott på många olika teorier och så måste det få vara.
Jag kan inte se att några frågor fått ett svar.
Vad som stod i läkarintygen, vilken diagnos, vad spelar det för roll?
Vilken diagnos gör det legitimt att mörda?

Som jag ser det har polisen redovisat den välregisserade scenen som föräldrarna lämnat efter sig. Den har jag svårt att tro på.
Varför är hela fupen överstruken. Vad är det som absolut inte får komma ut?
Det talas så mycket om att skydda anhöriga. Tydligen speciellt viktigt i detta fall. Finns väl alltid anhöriga i alla mordfall.
Som jag ser det fanns det två som borde fått skydd här.
Agnes och Moa.
14 och 11 år.

Å nej, dessa hemska formuleringar! Tack för att du påminner om att offren är barnen och att samhället skyddar mördarna och efterlevande genom att mörka fup:en. Allt är på vuxenvärldens villkor, medan offrens lidande inte får berättas. Inget har hänt sedan föräldrarna satte barnen i hemskolan, drog undan pianoundervisningen och slutligen mördade barnen. Barnens historia ska ingen känna till. Det slutna hemmet fick aldrig omvärlden insyn i. Varför? Om de fega föräldrarna kom undan straff för mord kunde ett rimligt straff vara att avtäcka vad de var för några människor, där bakom den insynsskyddade tomten, som påminde om ett Fort Knox.

Deprimerade vill inte belasta världen, men här uttrycker föräldrarna kritik mot livskvalitén. Kanske är det ett tecken på gemensam depression, men det är verkligen märkligt att en så grav depression i så fall kan gå under radarn. Möjligen med hjälp av en naiv omvärld.

Ja kanske en naiv omvärld eller så såg omvärlden många tecken och orossignaler. Kanske gjordes försök till kontakt som avvisades
Sådana uppgifter kanske döljs bakom bläcket.
Vilka är det som ska skyddas? Den frågan gnager i mig. Skolan? Sjukvården? Kollegor? Anhöriga? Alla utom Agnes och Moa. Som upphör att vara självständiga individer berövade sina framtida liv. Reducerade till ett par sjukdomar. Det blir viktigare att skydda alla runtom kring än att berätta om hur Agnes och Moa verkligen hade det.
Ja det är obegripligt att en djup depression går under radarn. Att man fyra månader innan planerar och sedan har energi att upprätthålla fasaden. Vilka fasor fick Agnes och Moa uppleva den hösten? Hur ser kontakten förälder-barn ut när föräldern planerar att mörda barnet?

"Hur ser kontakten förälder-barn ut när föräldern planerar att mörda barnet?" Frågan skär igenom allt.

Visst gjorde Fup:en klart att barnen inte var medvetna om vad som skulle ske? Hur vet man det? Avvärjningsskador? Om de bara hittades "sovande" kan man ju inte veta det... Var det en kamp på liv och död...

Tänk så många som varit beredda att ge upp sina "kvalitetsliv" för dessa stackars tjejer.

Det går ju inte att jämföra liv, jag kan absolut förstå att det måste ha lagt sig som ett depressivt lock över familjen om barnen hade diffus trötthet, men jag tror inte att den kom från ingenstans. Jag tror att familjen led på grund av att någon i familjen var svårt krävande, mot sig själv och andra. En lite misslyckad person som inte blev professor medan han levde och gav upp hoppet om att få den åtråvärda positionen. Han grävde kanske en mental grav för sin hustru också.

Att gå i land med planer av det här slaget, det är riktigt, riktigt makabert. Att inte ångra sig eller tveka. Att inte hejda sin hand när den reder tll en dödlig cocktail, stryper, eller slår. Det är otroligt. Det sista bestämda steget. Obevekligheten. Tänk om barnen i sina sista minuter i livet insåg att föräldrarna, en eller två, var en dödsfiende...

Ja, det där sista du skriver: "tänk om barnen i sina sista minuter i livet insåg att föräldrarna, en eller två, var en dödsfiende..." så lär det ju tyvärr ha varit.Eftersom barnen inte drogades innan, så lär de ju ha upplevt just det du beskriver. Det är väldigt , väldigt sorgligt.
Jag funderar på en sak: det har, under den senaste tiden, skrivits en del här om att föräldrarna genomfört sina dåd under påverkan av depressioner. Men hur var det nu: Sades det på sista pressträffen att "det finna inga tecken på att någon av föräldrarna led av psykisk sjukdom?" Eller minns jag fel?

Lita inte på ditt minne när det är så lätt att hitta fakta. Men inte lika roligt förstås. Det är roligare att spekulera och skvallra. Lättare att sätta sig själv på piedestalen.

Jag såg just en artikel I Skånska Dagbladet publicerad 11 december 2018:

Enligt polisen hade både pappan och mamman lugnande läkemedel i sig när de avslutade sina liv, men inte i några dödliga doser. Allt tyder på att de var fullständigt medvetna om vad de gjorde.
Några tecken på psykisk sjukdom har det inte heller funnits i familjen,
– Vi väljer att gå ut med denna information för att undvika vidare spekulationer. Vi har haft kontakt med anhöriga och har varit överens om vilken information som ska lämnas ut, säger Stefan Svensson.