Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Vet inte om boken diskuterats i tråden men vill bara inflika att enligt mig kan ni spara er tid. Har lyssnat på ungefär halva nu och det är enbart upprepningar och spekulationer. Samt uthängning av myndigheter och närstående som inte vill medverka. Känns väldigt oseriös och författaren är näst intill irriterande att lyssna på. Tycker heller inte att hon ägnar sig åt faktabaserad journalistik då hon trycker på där det är till "hennes fördel" och inte alls väger in kritik till en enskild persons påståenden om familjen. Hon framhäver även att hon skriver boken för barnens skull men känns mer som en nyfiken och provokativ granntant än ett språkrör för en tragedi..

De enda fallen jag känner till förutom familjen i Bjärred, är denna kvinna i ME-föreningen. Samt nu senast maken till en kvinna som hade haft ME otroligt länge - och hon bad sin man att ta hennes liv, vilket han gjorde. Han dömdes nyligen till 1,5 års fängelse.

Tar mig friheten att ta bort "slash" och breddar till kluster B.
För det gäller nog allt möjligt... förutom psykopati, om det så är NPD eller borderline som är på hugget, - när det kommer till begrepp som empatistörd, kränkt och en evig kamp.
Eller nån komorbiditet.
Finns det nåt värre klister än ett kluster? 😂
Finns iaf inte ett dugg som indikerar psykopati i Bjärred.

Ja. Kluster B.

Deal.

Nåt sånt envetet, nåt så växlande får man väl leta efter - lismande, drama, lögner, överdrifter, hot, offerkoftor, aggressioner, projicering och hat. Använder alla medel till buds för att vinna. Om det så är luktsalt eller bitter malört.
Ju mer desperat, ju mer omogen reaktion.

Och ingen lyssnar.

Föräldrarna - innan mord - beskrivs däremot omtyckta. Att de sen inte står i samma position, via det de gjort, det säger sig självt.
Däremot tror jag många närstående upplever svåra dubbla känslor ( ambivalens).

Tack för recension. Den är skräp. Subjektiv och ett desperat misslyckat försök att vederlägga eget tyckande.
Sämsta ansatsen om man ska närma sig kriminologi.

Jag har svårt att föreställa mig ett värre öde än att något av mina älskade barn tillsammans med sin partner skulle ta mina barnbarn av daga, för att sedan suicidera. En kris och sorg av djup existensiell valör. Ett familjetrauma som kan gå i generationer - på bägge sidor. Arma människor, de närmaste anhöriga behöver all styrka och hjälp!

Och det är i ljuset av det som jag upprörs över somliga i tråden samt EHs unkna moraliserande och kränkande av dessa enda levande offren i historien. Synnerligen empatistört!

Helt bedrövligt att attackera vänner och anhöriga. Jag vet inte ens om jag sett det i nån annan tråd i abok i samma omfattning.
Nån störd finns det väl alltid som skämmer ut sig men JÄVLAR vilket förtal det varit här.

Synnerligen empatistört och synnerligen korkat att rygga en sån persons åsikter.
Nej, rätt i søppelkassen med Höglund.

O har aldrig deltagit i tråden, det vet jag till 100% så i det fallet vet jag inte om han har sökt stöd och var. Den jag beskriver är en deltagare i tråden som fördömer och hånar det stöd som finns för drabbade och anhöriga.

Det enda vi faktiskt vet om hjälpsökande är att just Oskar sökte stöd för att bota flickorna, ända bort i Tyskand. Tyvärr finns det inte någon bot för sjukdomen ännu, utan den självläker hos en del eller i alla fall blir lite bättre med tiden, särskilt om den bryter ut i unga år. Det är synd att föräldrarnas svartsyn - sprungen ur psykisk sjukdom - förhindrade dem att förstå det.

Det är synd om de gått på Reimers falska förhoppningar med pseudobehandlingar och förlegad information om bot - och aldrig kommit till ro med en ME sjuk dotter som behövde spara på krafterna.

Chasing shadows.

Jag tror att de klarat av att hitta andra lösningar om de inte blivit så duperade av den där, ursäkta, buhu-sekten. De trodde blint på dem, de vältaliga, välsmorda fanatikerna som inte vill se att det finns läkning eller möjligheter. De är så missförstådda att de hellre dör än erkänner att någon möjlighet finns. Om man inte tål dagsljus och använder bindel för ögonen, som någon äldre morspojk gör hemma hos sin åldriga mor, så är det kanske behagligt i några dagar. Sängliggande och mörklagd. Efter en vecka blir det svårt att ta in dagsljus igen, man kan bli rädd. Längre tid än så, då behövs psykologstöd. Sådana är bannlysta. Det är ju enkom en fysisk sjukdom... gudbevars. En del som ligger still hela dagarna får liv på natten, då är de uppe och rumsterar om. Morspojken inräknad.

Jag är övertygad om att ME omgärdas av slängar av depression och självömkan, om det är äldre individer. Ofta söndercurlade, klarar inte av någon motgång och/eller accepterar inte sina begränsningar. Alla kan inte vara världsklass hela tiden. Det är en sjuka i sig. Man får ont i kroppen om man försöker sig på något sådant. Tror inte att barn och vuxna ska ha samma slags diagnoser heller. ME är en slaskdiagnos... och där hittar ME-sekterister ett kall, gemenskap och identitet när de inte orkar slåss i det vanliga samhället. Ingen har sagt att det är lätt att leva, man måste kämpa och helst ha en omgivning som stöder oavsett om det går bra eller dåligt.

Det sorgliga är att ME-sekterna får hållas år ut, år in. Förhoppningsvis är dödssviten över nu, självmördandet/mördandet dog kanske av efter det att straff utmätts för maken som "hjälpte" frun att dö? Rimligt med 1,5 års fängelse minst sagt!

Om man vägrar se kopplingen mellan psyke-fysik då är man djupt inne i sekttänkandet.

Det jag inte förstår är att läkare får ställa diagnosen, när halva läkarkåren sägs vara kritiska till den. Det finns därmed läkare som kanske ställer ME-diagnoser utan att tro på dem... bara för att Försäkringskassan behöver en kod.

Folk komplicerar ofta sina liv när de är rädda och oroliga. Sömnen minskar man stänger in sig. ME är paradexemplet på när människor någonstans hamnar fel i livet, skolan är jobbig, jobbet är ansträngande (ingen kan invända mot detta) och ambitionerna är för höga utifrån eller inifrån. Livet synkar inte. Då blir man orkeslös, man kan bli så trött att man upphör att fungera. Då ska man inte få höra "ME-dödsdomen", det är så sjukt att man säger att det inte finns bot... när ingen vet...

Jag tror att det finns lika många ME-diagnoser som det finns patienter. Ingen är den andra lik... alla har sin historia.