Citat:
Det här tycks ju vara ett fall där det inte gått så bra. Men jag har lite svårt att förstå alla som kritiserar kammarrätten. Jag har läst domen och kan inte hitta något särskilt att anmärka på. Tvärtom är det ganska anmärkningsvärt att barnets särskilda företrädare vill att barnet ska flytta hem. Det är inte det normala (särskilda företrädare brukar reflexmässigt papegoja det socialtjänsten säger) och när det väl händer så bör man nog sluta sig till att kammarrätten hade goda skäl att döma som de gjorde.
Att föräldrarna inte är några perfekta föräldrar är ju ganska uppenbart. Men vad många skribenter i tråden tycks missa är att även imperfekta föräldrar kan vara tillräckligt bra föräldrar. Att så inte var fallet den här gången var inte lätt att veta.
Att omhänderta alla barn vars föräldrar uppvisar minsta möjliga riskbeteende är inte önskvärt av flera anledningar. Framförallt för att barn är långtifrån säkra i familjehem heller. Tvärtom visar alla studier att det är extremt negativt för barn att växa upp i familjehem. Valet står alltså inte mellan dåliga biologiska föräldrar och en trygg uppväxt i familjehem. Snarare står den mellan dåliga biologiska föräldrar och en otrygg uppväxt i ett antal familjehem och HVB-hem. Det borde alla som propagerar för omhändertaganden vara medvetna om.
Sedan bör man inte heller blunda för att det finns en ekonomisk aspekt av det hela. Det är möjligt att barnet i det här fallet hade fått en utmärkt uppväxt i ett stabilt familjehem. Sådana fall finns givetvis också. Men den perfekta uppväxten hade kostat skattebetalarna ett par miljoner kronor i ersättningar till familjehemmet. Samt ytterligare pengar för övervakning och administration. I det här fallet hade det givetvis varit värt det. Men gäller det för alla fall? Knappast.
Att föräldrarna inte är några perfekta föräldrar är ju ganska uppenbart. Men vad många skribenter i tråden tycks missa är att även imperfekta föräldrar kan vara tillräckligt bra föräldrar. Att så inte var fallet den här gången var inte lätt att veta.
Att omhänderta alla barn vars föräldrar uppvisar minsta möjliga riskbeteende är inte önskvärt av flera anledningar. Framförallt för att barn är långtifrån säkra i familjehem heller. Tvärtom visar alla studier att det är extremt negativt för barn att växa upp i familjehem. Valet står alltså inte mellan dåliga biologiska föräldrar och en trygg uppväxt i familjehem. Snarare står den mellan dåliga biologiska föräldrar och en otrygg uppväxt i ett antal familjehem och HVB-hem. Det borde alla som propagerar för omhändertaganden vara medvetna om.
Sedan bör man inte heller blunda för att det finns en ekonomisk aspekt av det hela. Det är möjligt att barnet i det här fallet hade fått en utmärkt uppväxt i ett stabilt familjehem. Sådana fall finns givetvis också. Men den perfekta uppväxten hade kostat skattebetalarna ett par miljoner kronor i ersättningar till familjehemmet. Samt ytterligare pengar för övervakning och administration. I det här fallet hade det givetvis varit värt det. Men gäller det för alla fall? Knappast.
Tyvärr är rätten för föräldrar till sitt barn högre än barnets bästa. Detta är resultat av det. Att placera tillbaka dottern var inte det bästa för henne. Föräldrarna ville inte lämna urinprov, dom var sjukskrivna, hade uppenbarligen en relation samt endast en kort tid av till synes skötsamhet. Kan tycka att det ska behövas mer än nåt år för att bevisa att man är en fungerande förälder och medborgare. Jag tycker också att socialen ska ha full inblick i de fall när barnen ska slussas tillbaka till vårdnadshavare. I detta fallet har dom inte fått det då det bygger på frivillighet från vårdnadshavare.
Det ska fan inte vara någon frihet där!
Mamman har förbrukat sin frihet genom att förgifta sitt barn med droger när det låg i magen!
Socialen har gjort allt dom kunnat och så går kammarrätten emot dom 😡