Podcast av Alex Schulman & Sigge Eklund

Ja, det är lite "hit and miss" på Sigge ibland. Han är ju som en vandrande självhjälpsbok och det finns inte så himla många teorier att bolla med när det gäller självhjälp. Det gör ju att han får säga ungefär samma saker på många olika sätt.

Jag är en av dom som faktiskt gillar hans "gubbar", men kanske hade man tröttnat om han gjorde det oftare. Det är ju så det funkar i många fall. Tycker ändå podden håller fortfarande och det är imponerande gjort att fylla så många avsnitt med hyfsat nytt innehåll varje vecka.

"Känslan utan namn" aka gud är egentligen alltid närvarande. Men det är något som alltid skymmer den(tankar, rädslor, andra känslor, bristande närvaro i nu:et?).

Förutom ibland, då skingras det som skymmer känslan utan namn. Möjligtvis är musik det som är mest effektivt i att skingra.

Men känslan utan namn(gud) finns alltså inte i tonerna, utan mellan tonerna.

Man kan egentligen inte säga någonting om den, förutom att den finns(det är väldigt påtagligt när man upplever den).

Notera att jag skriver gud med litet "g". Alltså namnet på den psykologiska känslan, det som Sigge refererar till som "gudsmodul"

Apropå de 18 orden Sigge hade att förhålla sig till på den judiska kursen, så är kanske "allomslutande" det bästa ordet? Något som inkluderar allt, kanske t.o.m är allt, går naturligtvis inte att säga någonting om.

Något som transcenderar allt och är "oändligt" kanske på sätt och vis kan jämföras med "ingenting", fast med distinktionen att detta "ingenting" verkligen finns och hyser något verkligt påtagligt.

Fan vad de börjar upprepa sig !

Gör det något om det är väldigt bra? Tyckte du inte att dagens podd var underhållande?

Förra veckan var det att Louis sonen hittade en egen personlighet. Exakt samma story var det om Charlie för något år sen. I detta avsnitt var det att pianisten Muhlrad var Mozart och Alex var Salieri. Exakt samma story körde han för ett halvår sen !

Eklund bjuder på en hel del skratt men Schulman, fan vad tom han är, det finns ingenting där.

Mesar som inte vågar säga ordet indian, men cowboy gick bra...jag ska ha jämställd abort

Jammel var iaf roligt "invandrar-krafts"

Partiet om "Yamel" var oerhört intressant. Bland de bästa inslagen i podden, faktiskt.

För den som är bekant med Schulmans familjeskildringar så blir "Yamel" en oerhört intressant pendang: här får vi för första gången ta del av Allan Schulmans inifrån-skildring av det förfall som beskrivits i Alex böcker. Allan S är gammal och riden av dödsångest. Hans alltför unga fru har aldrig hittat rätt i förhållandet och vill skilja sig, men väljer istället att fly in i alkoholismen. Arbetsgivaren önskar inte längre hans tjänster, han förnedras av trafikpolisen och de barn han satt till världen kommer han inte att få följa in i vuxenlivet.

För denne brutne man återstår bara enkla nöjen: en promenad till Hötorget, några delikatesser från saluhallen och kanske en flirt med någon yngre och ouppnåelig skönhet. Fanns hon på riktigt? Det kan ju kvitta. Det viktiga är att "Yamel" så tydligt illustrerar Allan Schulmans sista dystra år. Möjligen fick "Papi" lite tröst av att Hyland fick ett ännu mer ovärdigt avslut.

Det finns en alldeles särskild tragik i äldre män som skaffat familj försent, som lyser fram både i originaltexten och i Sigges skoningslösa tolkning. Jag hoppas att Alex använder sin känsliga penna för att gräva vidare i det ämnet.

Alex jämför alltså sin skrivartalang till motsvarande globala nivå som en Salieris...
(som vi tydligen ska veta vem det var, var han från det romanska riket eller Italien? )
...musikaliska talang
Och devalverar sedan sig själv uppåt till sin kompis som blir Mozart, och skymfade alla under honom i förhållande till hur privilegierad etablerad han är att få sitt material publicerat hos någon
förliggare iaf!...först när man nått så långt börjar man jämföra sig & ska ha mer...han är en Salieri snarare än att ha ambitioner att nå till Salieri

Avsnittets rubrik handlar om den privilegierade mellanliggande otacksamma smärtan i att inte få vara
ett geni också!!...eller jag fick bara 100000 likes i jämförelse med Trumps siffror

Alex blev avundsjuk trots att det är ett område som han inte har någonting som helst med å göra..."nämligen läderbaggen"

Invandrar-krafs!

Känner att båda hittar på en hel del. Sigges snack om Hollywood och hur han åkte dit angående cgi var alldeles för bra för att vara sann. Det känns ofta som att han har fantiserar ihop en grej och sedan berättar det väldigt filmiskt.

Lyssnade du för nått/några avsnitt sen när han berättade att han varit på 2 olika fester och träffat 2 olika producenter? Det var ju också bara påhitt (med stor sannolikhet) Jag tror, precis som jag skrivit förut att hans liv där borta inte är så intressant. Han kollar på Netflix, lyssnar på nån musik som gör att han börjar gråta, går på bio och umgås med familjen. Han lever alltså ett ointressant liv för nån annan än han själv.

Jag har lyssnat igenom alla deras avsnitt från 1 fram till nu sen i somras, och Sigges del av podden vart betydligt sämre sen han flyttade till USA. Jag trodde faktiskt det skulle bli intressant när han flyttade dit, men han verkar ju inte göra så mycket av sitt liv där.

Jag betvivlar inte att han går på en och annan branschtillställning, han är ju kompis med Johan Renck och får garanterat även access via sin brorsa. Däremot är väl anekdoterna saltade, som alla bra anekdoter är, men vad gör väl det. De är underhållande.

Vad som är lite rörande är hur Sigge som 45-åring försöker få in en fot i hollywood och drömmer om att skriva manus till den nästa Netflix-succesen. Vad har han egentligen på sitt CV? Ett par böcker som inte sålde så bra och en svensk podcast. Hur många långfilmer har han skrivit och regisserat?

Han kan så mycket i teorin och vill så mycket, men att omvandla detta till något konkret i hollywood känns som en narcissistisk dröm.