Citat:
Ursprungligen postat av
Hor-Ulla
Ja det beror ju på va man vill ha ut av det, jag vill bli underhållen, och 40 minuters tråkigt prat om "känslan utan namn", underhåller inte mig iallafall.
"Känslan utan namn" är den djupaste känsla man kan känna. Det är sorts total förståelse. En förståelse som går djupare än vad ord eller tankar kan formulera.
Det finns också en total stillhet i den här känslan/förståelsen. Den är fri från värderande, det är inget som skaver eller som man vill ändra på. Känslan är fri från alla anspråk, den bara SER, och förstår.
Det är en slags kärna av sanning, där allt utanför denna kärna är lögn. Inte nödvändigtvis lögn i någon ond bemärkelse. Utan insikten att varje handling och varje tanke är en slags manipulation.
Oavsett hur subtil "rörelsen"(tankar/handling) är, så skär den ändå helt av varje människa från den rena sanningen, som blott finns i denna kärna, i denna känsla utan namn. Där den som ser, och det som blir sett smälter ihop till ett. Distinktionen mellan subjekt och objekt upphör. Insikten att faktiskt allt är ETT. Gud, om man så vill..
Sigge är ett geni!
Segmentet sköt över huvudet på dig, vilket gör att jag känner ett milt förakt för dig, men bara för att jag befinner mig utanför kärnan, utanför känslan utan namn.
Så fort jag hamnar i kärnan igen, så kommer jag "förstå"(förståelsen bortom tankarna) hur du passar in i denna helhet(ENhet), där allt är ett, insikten att du är jag och jag är du. Då kommer det bli tydligt att jag älskar dig Hor-Ulla! Även om jag inte har tillgång till den sanningen just nu, inte på något sätt faktiskt..
Mao, mitt förakt för dig Hor-Ulla, grundar sig i intellektets begränsningar, i tankens illusioner. Vi måste alla lösgöra oss från vårt "mind" och sjunka ner till botten av oss själva, i känslan utan namn. Platsen där allt är acceptans och förståelse.
❤️