Citat:
Ursprungligen postat av
Stenballe
För att ge ett enkelt svar på dina frågor:
Nej.
Även om 9999 av 10000 forskare lägger fram fakta så väljer förnekarna att lyssna på den siste som väljer att lägga fram en.....avvikande teori.
De tar bara till sig den information som de vill höra och som passar deras världsbild.
Dessa människor har alltid funnits, men min uppfattning är att de har ökat i antal de senaste årtiondena.
Tyvärr.
9999 av 10000 forskare?
Her er information:
Citat. Det er i särklass vanligaste motargumentet som man råkar ut för när man vill ifrågasätta klimathotet är påståendet om att det råder 97% konsensus om detta bland klimatforskarna.
I det läget bör man först och främst fråga vederbörande om var han eller hon fått detta påstående ifrån. Vem har berättat för honom eller henne att det råder en bedövande konsensus om att det föreligger ett nära förestående hot? Det vanligaste svaret är då att man läst det i tidningen, eller hört det på radio/TV.
Vikten av att plantera en sådan föreställning kan inte underskattas. De flesta människor vare sig kan eller vill sätta sig in i klimatfrågan tillräckligt mycket för att själv ta ställning. Klimatalarmisterna är förstås väl medvetna om detta och har därför satsat mycket på att skapa en faktoid om konsensus.
Den som var först ut på plan var Naomi Oreskes, Science 2004. Genom att läsa abstracten från ett antal artiklar fann hon då att 75% av forskarna stödde “most of the observed warming over the last 50 years is likely to have been due to the increase in greenhouse gas concentrations”. Därmed var saken klar för media. Men Benny Peiser (numera chef för GWPF) hade invändningar.
Metoden som Oreskes använt sig av lämnar en hel del övrigt att önska. Dels blir det en tolkningsfråga vad som skall räknas som “implicit stöd” för konsensusuppfattningen. Peiser gjorde om undersökningen och fann att bara 2% gav ett explicit stöd. Resten av stödet blir då en tolkningsfråga. Dels upptäckte han också att Oreskes angett fel sökord i sin publicerade essä. Sökordet som hon använt var inte “climate change” utan “global climate change”, vilket i hög grad begränsar värdet av studien eftersom då mängder med artiklar om ämnet inte kommer med. Att arbeta med sökord som metod innebär också att materialet inkluderar sociologiska och ekonomiska studier om konsekvenser av en förhöjd global temperatur (där IPCC: s scenarier tas för givna) och artiklar som bara refererar vad andra kommit fram till. Mer om detta här.
Hur uppstod då myten om de 97%:en? En som var tidigt ute var Peter Doran and Kendall Zimmerman. Jag citerar mig själv från länken ovan: ”I januari 2009 publicerades en artikel av Peter Doran and Kendall Zimmerman som påstod att det råder nästan total konsensus om klimatet bland forskarna. Det här påståendet har upprepats om och om igen av AGW-förespråkande bloggar och i våra storstadsmedia: 97% av klimatforskarna tror på klimatförändring. I själva verket rör det sig om 75 stycken forskare som svarat positivt på deras enkät.
De två frågorna var 1) om de tror att den globala temperaturen ökat sedan 1800, och 2) om de tror att människan på ett signifikant sätt bidragit till uppvärmningen. Fråga (1) är ju ganska meningslös eftersom både skeptiker och AGW-troende är överens om svaret. Fråga (2) är lite mer intressant, eftersom ett ”ja” åtminstone utesluter en liten minoritet av skeptiker som inte accepterar den grundläggande strålningsfysiken. Men jag skulle nog svara ”ja” även på den frågan. Även några få tiondelar av en grad är ju ett ”signifikant” bidrag om man accepterar att temperaturen under 1900-talet ökat med 0.7 grader.
Men svarsfrekvensen på enkäten som gick ut till de ”klimatforskarna” var inte särskilt hög. Enkäten skickades ut till 10 257 vetenskapsmän. Av dem svarade 3 146. Av de som svarade så var det bara 5% som definierade sig själva som ”klimatforskare”. Det blir 157 stycken. Endast hälften av dessa (77 st) kunde klassificeras som ”specialister” enligt författarnas kriterium (som baserades på proportionen av klimatrelaterade artiklar de publicerat). Och då blev det 97% (75 av 77) som svarade ”ja” på fråga (2).”
Men skam den som ger sig. År 2013 kom författarna John Cook et.al. (i Environmental Research Letters), som en händelse, återigen fram till siffran 97% konsensus. Den här gången gjorde man en subjektiv (sic!) värdering av sammanlagt 11 944 artiklars abstracts som man fått fram genom att söka på ”global climate change” eller ”global warming”. Så då måste det ju vara sant.
Men återigen så visar det sig att undersökningen inte håller måttet. Till att börja med visar det sig att 7 930 av de utvalda artiklarna överhuvudtaget inte drar någon slutsats om klimathotet. Vidare att bara 64 stycken artiklar höll med om IPCCs standarddefinition av ”global uppvärmning” (dvs att den till övervägande del är orsakad av mänskliga utsläpp). Mer än 99% av de 11 944 artiklarna har alltså INTE sagt att den mesta uppvärmningen sedan 1950 är orsakad av mänskliga koldioxidutsläpp!
Mer om Cook et.als undersökning finns i kortversion här. En betydligt längre, och avslöjande, genomgång finns här. Cooks och andra lika stolliga undersökningar tas upp av Per Welander här.
Så konsensusmyten är just en myt. En självförstärkande och självförhärligande sådan. Den dominerar direkt eller indirekt klimatdebatten i Sverige. När alla – främst media och politiker – upprepar samma budskap om 97% konsensus om och om igen, ja, då har det blivit en sanning som alla tyckare kan hänvisa till utan att själva behöva besvära sig med fakta. De vet inte ens varifrån myten kommer utan förlitar sig bara på vad de hört och sett av andra amatörmässiga tyckare i branschen.
Sedan har de mage att kalla oss som är skeptiska till att det föreligger ett akut hot från klimatet för ”klimatförnekare”, ”foliehattar”, ”högerextremister”, ”rättshaverister”, ”gamla dinosaurier”, etc. etc. Och hota oss med åtal och domar för att vi vågar ifrågasätta dogmerna.
Det finns alltså ingen vetenskaplig grund för att det skulle råda en 97%-ig konsensus bland forskarna. Som vi har kunnat visa åtskilliga gånger på denna blogg så finns det tvärt om många avvikande och skeptiska invändningar bland klimatforskarna. Men tyvärr så är föreställning om en överväldigande konsensus om en stundande klimatkatastrof djupt begravd i allmänhetens och politikens föreställningsvärld. Följden har blivit att hela det offentliga samtalet i Sverige om klimatfrågan bedrivs på en ytterst amatörmässig och aktivistisk nivå.
Ingemar Nordin
Citeret herfra:
https://www.klimatupplysningen.se/2017/09/03/konsensus-som-slagtra-klimatdebatten/
