Kan man vara 100% säker på något?

Man kunde kanske tillämpa Ockhams rakkniv och säga att en filosofisk zombie är en tillkrånglad förklaring jämfört med t.ex. naiv realism och boltzmannhjärnor.

Döda ting kanske inte kan uppleva, vad vet jag; men dom kan väl upplevas?

Jag menar grundläggande i bemärkelsen att det enda vi har tillgång till är sånt vi kallar upplevelser. Fundamentalt kanske är ett bättre ord? Kalla det vad du vill. Det som är obestridligt. Det kanske inte finns nåt sånt enligt dig?

Vad menar han med "han själv"? Menar han att människan David Chalmers upplever men han kan inte säga om andra människor upplever? Intressant bias i så fall.

Jo det kan jag hålla med om. Man måste veta vad skillnaden faktiskt är innan hypotesen betyder nåt.

Jag är lite osäker men jag tänker mig en egenskap från det materialistiska perspektivet när jag säger "objektivt" eller "mätbart." Enligt materialister finns det "något där ute" som har en massa egenskaper. Bland annat har "det där ute" egenskapen att det är något oberoende av medvetanden. Det oberoendet innebär även att "det där ute" är detsamma oavsett om du eller jag upplever det. Allting med den typen av oberoende skulle jag kalla objektivt.

Jag försöker omformulera det för att se om jag förstått innebörden: Någon kan ha en annan tolkningsfunktion än oss (eller vi kan få en ny tolkningsfunktion från ena stunden till den andra), där elementet "upplever du?" inte är mappad överhuvudtaget (finns ej med i definitionsmängden av tolkningsfunktionen). Är det nåt sånt du menar?

Eftersom jag inte kommer till samma slutsats som David Chalmers så är jag nog fel person att tolka honom. I princip tror jag dock han anser att upplevelsen är en inre egenskap. Vi kan bara veta om en varelse upplever genom att vara varelsen. På utsidan går det inte att se om en varelse har ett inre själsliv eller om den bara reagerar mekaniskt likt en dator.

Vad jag kommer fram till är att en informationsmängd som själv innehåller reglerna för hur den skall tolkas inte kan ha en entydig objektiv tolkning.

När människor tolkar varandra så postulerar vi att de fungerar ungefär som vi själva gör. Om du säger att du är glad eller ledsen så utgår jag ifrån att du känner likadant som som jag själv skulle göra om jag vore glad eller ledsen. Ser jag en fågel som burrar ihop sig i vinterkylan så utgår jag (oftast felaktigt) ifrån att den fryser, eftersom jag själv skulle kura ihop om jag frös. Däremot kan jag inte föreställa mig hur en flyttfågel känner av kompassriktningen när den flyger söder ut mot varmare breddgrader. Det senare är helt obegripligt för mig eftersom jag själv inte känner av jordens magnetfält.

Om en intelligent varelse från en annan planet fungerar väldigt annorlunda än mig, så antar jag att hela mitt själsliv skulle te sig obegripligt för den. Vad betyder det att jag upplever om varelsen inte själv upplever? Den torde ha lika svårt att förstå upplevelse som jag har att förstå hur fåglarna känner av kompassriktningen. Även om den bit för bit kunde kartlägga neuronerna i min hjärna, så skulle neuronernas funktion förbli lika obegriplig som lapparna med skrivna fraser i John Searles kinesiska rum. Man måste kunna kinesiska för att förstå kinesiska tecken, för kinesiska tecken har ingen objektiv tolkning. Detsamma torde gälla mitt själsliv.

Det är bara om man hävdar att den filosofiska zombien skiljer sig från en riktig människa som den komplicerar. Annars minskar den komplexiteten genom att skillnaden inte behöver förklaras.

Tja, det resonemanget förutsätter ju att det finns något sådant som riktiga människor.

Vad vi skulle vi annars vara om inte riktiga människor? Språkligt betyder ju orden faktiskt inget annat än att namnge sådana som oss.

En filosofisk zombie skulle naturligtvis vara något annat än en riktig människa, förutsatt att riktiga människor finns. Det spelar ingen roll om simuleringen är så bra att den känns precis som att vara en riktig människa.

Du är välkommen att definiera att reproducerbart experiment som skiljer filosofiska zombier från riktiga människor. Kan du inte göra det så finns det ingen vetenskaplig skillnad.

Aj fan, tänkte inte på det.

Men säg att filosofiska zombier finns. Vad finns det för primärt då?

Tror inte det finns något vetenskapligt svar på den typen av frågor. Vi gör observationer och vi gör modeller som förutsäger observationerna. Även om vi lyckas åstadkomma modeller som förutsäger alla observationer vi kan göra, så vet vi fortfarande inte vad som existerar bortom observationerna. Dock inget som håller mig vaken på natten då sådant som av princip inte går att observera ändå inte kan påverka mitt liv. Jag klarar mig lika bra utan en religiös napp att suga på.

Jag stör mig inte på tanken på boltzmannhjärnor och solipsism. Däremot är det för jävligt att tillvaron är ett tidsbegränsat, meningslöst lidande istället för ett evigt tillstånd av eufori.

Det man kan fråga sig är vad det innebär att "vara" en viss varelse.

Om vi köper att "jag är den här varelsen som sitter och skriver just nu" så skulle det även vara intressant att veta vad jag har tillgång till som jag kan använda för att sluta mig till att det här skrivandet, tänkandet, och allt vad jag upplever, inte är mekaniskt som en dator.

Om jag inte missförstår dig så håller jag nog med i stora drag men jag tror inte jag förstått detaljerna av det du hävdar.

Är det en fundamental skillnad mellan att använda ögat och en kompass jämfört med en fågel som använder något internt organ / sinne (eller flera) för att sluta sig åt vilket håll man ska ta vägen?

Om "upplevande" kan ifrågasättas för att andra varelser kanske inte upplever, gäller det generellt? Kan exempelvis konceptet "räkna" ifrågasättas av varelser som inte har möjlighet att räkna?