Kan man vara 100% säker på något?

Upplevelsen existerar, eftersom någonting upplevs. Däremot behöver det inte finnas ett jag som upplever den. Det kan t.ex. vara en boltzmannhjärna.

Upplevelser är det mest grundläggande som finns. Kalla det ett antagande eller argumentera emot det på vilket sätt du vill, hur vattentätt som helst. Vad man än gör så är det en delmängd av upplevelser, vilket innebär att även det mest fantastiska argument emot upplevelser i själva verket är baserat på upplevelser.

Upplevelser är den enda truism vi har. Det är det enda vi kan (och måste) veta. Det absolut märkligaste är att vi inte behöver (eller kan) veta att det ligger till på det sättet. Annorlunda uttryckt så är upplevelser obestridliga medan kunskap är omöjligt. En äkta paradox, fast bara om man tror att kunskap är nåt riktigt.

Mitt förslag är att leta flera källor som visar att det är omöjligt att gå från ovisshet till kunskap. Münchhausens trilemma har nämnts redan. Mer vetenskapligt kan man gå till statistik. Det krävs ca 10 gånger mer evidens för att gå från 99 till 99.9 procent konfidensgrad, och ytterligare 10 gånger mer för att gå till 99.99 procent. (Räkna om det till odds så verkar det mer uppenbart att det är så.) Så om man inte redan är 100% säker så behöver man oändligt med evidens för att bli det.

Återigen så faller det tillbaka på att det enda som går att veta är det man redan vet. Vice versa så går det inte att sluta veta det man redan vet heller.

Det är du som hävdar ett fenomen (upplevelsen är grundläggande) som har bevisbördan. Hur motbevisar du hypotesen att vi är filosofiska zombier som är programmerade att komma fram till att vi upplever?

Jag tycker det går att besvara på ts ganska enkelt.
Ja. Det är klart att man kan vara helt säker på något.
Exempel : jag har nio vänner bredvid mig.vi kommer överens att en av oss ska ställa sig fem meter ifrån oss andra, och vi nio ska tillsammans kasta en sten i skallen på den tionde.

Vi nio kastar varsin sten i planeten på kompis nr tio. Nr tio vet att det kommer snart göra ont i skallen. Nr tio väntar smärta, och konstaterar att det just gjorde massa ont i skallen då stenarna träffade, och han känner smärtan och uppfattar smärtan som han kopplar ihop med vetskapen av hela saken. 1,han vet vad som ska hända. 2 han upplever s!ärtan och kopplar denna till vrtskapen att vi just kastat stenar i skallen på honom. 3 hans hjärna uppfattar smärtan, han kopplar denna till förväntningarna om stenarna, och hans absolut direkta närminne uppfattar hans minnen om att han just SETT, Kännt, Och minns synen att vi kastade stenarna. 4 hans hjärna kopplar ihop detta och för den personen är det ganska verkligt att hans upplevelse just varit att vi kastat sten i huvudet på honom.

Personen kanske tvivlar på sin egen verklighet, och frågar oss andra om det är sant att han verkligen fått sten i skallen just...den första som svarar stackaren med bulor i huvudet säger ja, du har just fått stenar i skallen. Alla bekräftar sin upplevelse att han verkligen fått stenarna i planeten, och alla känner sig säkra på just detta.

Skulle man tveka på alla tios minne, ser man massa bulor, lite blod och ett gäng stenar på marken brevid den utsatte. Man undersöker vad den utsatte upplevde, och frågar var och en av dom glada stenkastarna vad just dom upplevt.
Alla säger : jag upplevde, trodde, minns såg och hörde att vi kastade sten på stefan.
-stefan säger : jag minns planen, jag spg att dom kastade sten på mig. Jag kände när stenarna träffade mig. Jag hörde hur brosket krasade, och jag har åtta bulor i huvudet och ett trasigt ögonbryn. Jag är säker på att mina snälla kompisar träffade mig med nio stenar för jag räknade till och med smällarna. Har öven räknat bulorna, och mina polare likaså och dom säger samma sak. Jag vet att jag har 100% rätt i att jag VET att detta har inträffat.

Alla tio har någon liten annorlunda upplevelse av det hela, men efter alla lagt ihop sina känslor tankar minnen och upplevelser kommer dom fram till att stefan just har fått stenar i sitt huvud som numer är fullt av bulor och ett trasigt ögonbryn.

Dom tio vännerna drar slutsatsen att : stefan har med 100% säkerhet fått stenar kastade i sitt huvud.
Alla tio vännerna berättar detta för ts, varpå ts räknar till nio bulor, och ett trasigt ögonbryn på stefans numer ömma huvud.
Alla är överens om vad som hänt, och förklarar på detta vis för ts, varpå ts får svaret på sin filosofiska fråga.
Svaret ts förhoppningsvis kommer fram till är då naturligtvis, Ja, man KAN vara 100 på att något verkligen har hänt.
Man kan vara 100 på VAD som hänt.

Vi kan även utan dom tio vännerna vara fullständigt säker och 100% övertygad om att exempelvis ts har skapat en tråd i ett oslagbart forum, där ts jndrar om något kan vara helt 100% säkert att verkligen veta!

Hoppas ts fick svar, annars får ts pma dom tio kompisarna och be dom kolla om det verkligen finns en tråd på fb som tar upp detta ämne, och bekräfta eller dementera om dess verklighet!

Mvh
Mg

Edit - en sak till, om ts kan läsa detta svar är vi 100% säkra på att någon svarat i tråden, och därmed bevisat att vi kan vara 100 säkra på saker och ting!

Menar du att jag kan uppfylla min bevisbördan utan att det upplevs överhuvudtaget? I så fall är det redan bevisat. Du kanske inte upplever det, men än sen? Jag uppfyller min bevisbördan utan att det upplevs.

Jag vet inte. Jag hade tänkt anta att hypotesen stämmer och se vad den innebär, men den tycks utgå från en term som jag inte förstår. Hur definieras en filosofisk zombie? Jag antar att det också görs oberoende av upplevelser så jag skulle gärna försöka förstå hur det går till.

Det menar jag inte. Om din upplevelse inte är grundläggande så kommer alla försök att bevisa att den skulle vara så att misslyckas.

Enligt David Chalmers definition är en filosofisk zombie funktionellt ekvivalent med en människa, bortsett från att den inte upplever. En dator som simulerade en människas neuroner skulle skapa en filosofisk zombie. Det simulerade psyket skulle genom att emulera människans tankar dra samma slutsatser och ha samma självbild som människans psyke, men det skulle sakna fundamental upplevelse.

Vad ni babblar.
Ni kommer aldrig komma nånvart med er mentala onani.


"Really. What, with absolute certainty, do you know?
Put aside all opinions, beliefs, and theories for a moment and address this one simple question: What do you know for sure? Or as Thoreau put it:

Let us settle ourselves, and work and wedge our feet downward through the mud and slush of opinion, and prejudice, and tradition, and delusion, and appearance, that alluvion which covers the globe... through church and state, through poetry and philosophy and religion, till we come to a hard bottom and rocks in place, which we can call reality, and say, This is, and no mistake; and then begin...

In other words, let's cut the crap and figure out what we know for sure. The cogito does exactly that, and it's very simple. The question is: What do you know?

The answer is: I Am.

All other so-called facts are really non-facts and belong in the category of consensual reality and relative truth, i.e., unreal reality and untrue truth.

Cogito ergo sum is the equation that proves the fact. But first, before we go on, let's ask what else we know. What else can be said for certain?

Nothing. We don't know anything else. And that's the real point of the cogito. The importance of I Am isn't that it's a fact, but that it's the only fact.

I Am is the only thing anyone has ever known or will ever know. Everything else, all religion and philosophy and science, can never be more than dream interpretation. There is no other fact than I Am.

The cogito is the seed of the thought that destroys the universe. Beyond the cogito, nothing is known. Beyond the cogito, nothing can be known. Except I Am, no one knows anything. No man or god can claim to know more. No god array of gods can exist or be imagined that know more than this one thing: I Am.

We can't avoid letting this topic drift briefly into the Old Testament. When Moses asked God His name, God answered, "I am that I am." The name God gives for Himself is I Am. Note I Am is unconjugatible. It allows of no variation. God doesn't say, "My name is I Am, but you can call me You Are, or He Is." The cogito, the I Am pronouncement, does not extend beyond one's own subjective knowing. I can say I Am and know it as truth, but I can't say you are, he is, she is, we are, they are, it is, etc. I know I exist and nothing else. Understood thusly, I Am, aka God, truly is the Alpha and the Omega; the entirety of being, of knowledge, of you.

The cogito is the line between fantasy and reality. On one side of the cogito is a universe of beliefs and ideas and theories. To cross the line is to leave all that behind. No theory, concept, belief, opinion or debate can have any possible basis in reality once the ramifications of the cogito have fully saturated the mind. No dialogue can take place across that line because nothing that makes sense on either side makes sense on the other.

Everyone thinks they understand the cogito, but nobody does. Descartes himself didn't. If professors of philosophy truly understood the cogito, they wouldn't be professors of philosophy. Alfred North Whitehead said that all philosophy is a footnote to Plato, but all philosophy, Plato included, is rendered obsolete and irrelevant by the cogito.

Nothing but the subjective I Am is true, so what's the point of prattling on? There's simply nothing else to say.

The cogito isn't a mere thought or an idea, it's an ego-eating virus that, if we are able to lower our defenses against it, will eventually devour all illusion. Once we know the cogito we can begin systematically unknowing everything we think we know, and unraveling the self we think we are. To understand the cogito at the surface level takes a minute or so. To let it devour you from the inside out can take years.

Life is but a dream. There is no such thing as objective reality. Two cannot be proven. Nothing can be shown to exist. Time and space, love and hate, good and evil, cause and effect, are all just ideas. Anyone who says they know anything is really saying they don't know the only thing. Any assertion of truth other than I Am is a confession of ignorance. The greatest religious and philosophical thoughts and ideas in the history of man contain no more truth than the bleating of sheep. The greatest books contain no more truth than the greatest luncheon meats.

No one knows anything. Disprove it for yourself. Anyone wishing to deny these statements about the meaning of the cogito need merely prove that something, anything, is true. By all means, give it a try; smash your head against it, but it can't be done. The cogito is like a Molotov cocktail with which we can firebomb our own mind, safe in the knowledge that truth doesn't burn. This, however, is not the end of the journey of awakening. It's just the beginning."

- Jed McKenna, ur boken "Spiritual Warfare".

Vad skulle du själv kalla något som uppfyller egenskapen "kan aldrig upplevas"?

Aha så vad är det som skiljer dom åt? Jag antar att det är något som går att definiera.

Men låt säga att jag köper det hela i vilket fall. Skulle du säga att en filosofisk zombie skulle kunna ha tillgång till något annat än objektiv (mätbar) information?

Har du någonsin varit säker på något utan att vara Medveten?
Nej.
Det enda som vet något är Medvetandet. Men Medvetandets innehåll kan man aldrig vara säker på. Medvetande är alltså det enda som man kan vara säker på. Men inte så att du är en separat individ som är medveten om Medvetande, utan Du är Medvetande. Tat tvam asi.


"Attempting to understand consciousness with your mind, is like trying to illuminate the sun with a candle."
- Mooji


"Everything appearing within consciousness is nothing but a dream, which is every possible experience, sensed, perceived, believed, or known.

There is nothing that could exist "outside" of this all-pervading consciousness that is all that you know.

There is only consciousness, which is the totality of this "awakeness" you and I both feel, which we can only describe as "I Am".

I Am, and I know that I Am - this is am certain.
"I" exist. Not "me" the person, not me the so-called personality, but this aware presence that I seem to be.

My I am-ness alone is real, nothing else is.
Everything else is nothing but an unreal thought-object appearing within it."

- Brian Thompson, zenthinking.net

Rent språkligt så kan döda ting inte uppleva. Det jag opponerade mig mot var påståendet att upplevelsen skulle vara mer grundläggande än något annat. Huruvida varelser kan ha andra typer av upplevelse (icke-fundamental) är en annan fråga.

David Chalmers påstår att han vet att han själv upplever, men att han av princip inte kan avgöra om andra människor upplever.

Jag har ingen aning om vad skillnaden mellan en äkta människa och en filosofisk zombie skulle vara. Därmed förstår jag inte heller hur David Chalmers kan veta att han är den ena eller den andra sortens varelse. Att definiera skillnaden är en uppgift för de som hävdar att den existerar.

Vad är objektiv information? Vad betyder "101100111110111100111100110010101001010000011 "?

För att kunna tolka en informationsmängd S så krävs även ett regelverk H som ger S en semantisk betydelse. Varje logiskt system kan reduceras till en tillståndsmaskin, där S är inre tillstånd och H är överföringsfunktionen som definierar utsignal O(k) och nytt inre tillstånd S(k+1) för given insignal I(k) och inre tillstånd S(k).

Eftersom den biologiska hjärnan är en plastisk struktur så förändras även H när hjärnan arbetar:

Vi kan förenkla ovanstående genom att betrakta överföringsfunktionen H som en del av det inte tillståndet S:

Det vi vet om oss själva är att vi givet insignalen I(k)="Upplever du?" genererar utsignalen O(k)="Ja, jag upplever!". Men det medför varken att I, O eller S har en objektiv semantisk tolkning. För en främmande intelligens från en annan planet skulle hela frågeställningen kunna framstå som obegriplig.

"Jag tänker, alltså är jag" är att spänna kärran framför hästen. Naturligtvis är det tvärtom, jag är, alltså tänker jag. Jag kan sitta här utan en enda tanke i huvudet, betyder det att jag inte finns? Nej.

Precis!