De intelligenta normala männens dilemma idag

Det finns många duktiga, högpresterande, intelligenta och pragmatiska män här i landet. Jag tänker på sådana som håller huvudet kallt och vinner situationer, som nästan skamset låter ett litet leende skymta fram bakom en stenhård men luuuuuugn fasad. De jobbar som ingenjörer, ekonomer, programmerare, läkare, entreprenörer och forskare. De har en god förmåga att hantera data, men utan att bli alltför teoretiska. De har en stark respekt för verkligheten och en skepsis mot det subjektiva.

Vad händer i den här gruppen just nu? Hur känns det att vara en sån här vinnar-man och tvingas konfrontera att PK - det PK man i egenskap av stabil och reko normal människa självfallet stödde - var en stor lögn? Hur känns det att veta att när dammet lagt sig kommer det att vara uppenbart för alla att man insåg faran men inget sade? Hur går det för den starka svenska mannen som visar sig vara det lägsta tänkbara? Vad händer när samhällets klippa visar sig vara lika bräcklig och nyckfull som övriga? Vad finns kvar när han avslöjats?

Är det någon av er som känner sig träffad av min beskrivning? Någon som har lust att delge erfarenheter av detta?

Det finns många duktiga, högpresterande, intelligenta och pragmatiska män här i landet. Jag tänker på sådana som håller huvudet kallt och vinner situationer, som nästan skamset låter ett litet leende skymta fram bakom en stenhård men luuuuuugn fasad. De jobbar som ingenjörer, ekonomer, programmerare, läkare, entreprenörer och forskare. De har en god förmåga att hantera data, men utan att bli alltför teoretiska. De har en stark respekt för verkligheten och en skepsis mot det subjektiva.

Vad händer i den här gruppen just nu? Hur känns det att vara en sån här vinnar-man och tvingas konfrontera att PK - det PK man i egenskap av stabil och reko normal människa självfallet stödde - var en stor lögn? Hur känns det att veta att när dammet lagt sig kommer det att vara uppenbart för alla att man insåg faran men inget sade? Hur går det för den starka svenska mannen som visar sig vara det lägsta tänkbara? Vad händer när samhällets klippa visar sig vara lika bräcklig och nyckfull som övriga? Vad finns kvar när han avslöjats?

Är det någon av er som känner sig träffad av min beskrivning? Någon som har lust att delge erfarenheter av detta?

Det är ju männen som de i TS beskrivning som läxar upp oss allihop om att vi borde lugna ner oss istället för att tala illa om invandrare.

Det finns många duktiga, högpresterande, intelligenta och pragmatiska män här i landet. Jag tänker på sådana som håller huvudet kallt och vinner situationer, som nästan skamset låter ett litet leende skymta fram bakom en stenhård men luuuuuugn fasad. De jobbar som ingenjörer, ekonomer, programmerare, läkare, entreprenörer och forskare. De har en god förmåga att hantera data, men utan att bli alltför teoretiska. De har en stark respekt för verkligheten och en skepsis mot det subjektiva.

Vad händer i den här gruppen just nu? Hur känns det att vara en sån här vinnar-man och tvingas konfrontera att PK - det PK man i egenskap av stabil och reko normal människa självfallet stödde - var en stor lögn? Hur känns det att veta att när dammet lagt sig kommer det att vara uppenbart för alla att man insåg faran men inget sade? Hur går det för den starka svenska mannen som visar sig vara det lägsta tänkbara? Vad händer när samhällets klippa visar sig vara lika bräcklig och nyckfull som övriga? Vad finns kvar när han avslöjats?

Är det någon av er som känner sig träffad av min beskrivning? Någon som har lust att delge erfarenheter av detta?

Det är ju männen som de i TS beskrivning som läxar upp oss allihop om att vi borde lugna ner oss istället för att tala illa om invandrare.

Tyvärr är det så att de flesta av mina ingenjörskollegor har svalt narrativet med hull och hår.

Det är bara gratulera statsapparaten för ett väl genomfört subversivt indoktrineringsprogram som även hjärntvättat de som borde veta bättre. Man köper storyn från statsapparaten som en absolut sanning och att vägvalen Sverige gjort är ypperliga, där de lever och verkar i sin tillvaro ute i villaidyllen ivrigt snickrande på potemkinkulisserna som materialiseras i form av nyrenoverade och fräscha villor och Facebook-likes. Ingenting i detta "livspussel" och i övrigt tomma existens kan jag personligen se något som lockar överhuvudtaget.

Statsapparaten "lyckades" också med konststycket att polarisera det politiska spelfältet genom att skapa en artificiell skala mellan "gott och ont" där båda sidor anser sig stå på rätt sida om ondskan. Längst ute i den här fabricerade dikotomins dubbla och motriktade skalor finner vi den världsfrånvända utopin, självgodheten och sociala ingenjörskonsten, på andra ytterligheten av skalan hittar man främlingsfientlighet, rasism och elitism.

Dock är det ingen skala som mäter något av substans i den objektiva verkligheten då den är konstruerad för att skapa och bevara ett status quo där de verkliga åsiktsgeneralerna i statsapparaten kan diktera villkoren för samhällsutvecklingen som leder allt längre från spontanitet, realism, nyfikenhet och entreprenörsanda.

Ja, så lätt är det att manipulera svensken genom att göra denne allt för upptagen med det pretentiösa "livspusslet" att den rosa elefanten kan stå där, osedd, framför deras förmätna och närsynta anleten.

Den pragmatiska intellektuella, högutbildade typen vänder direkt kappan efter vinden när det blir uppenbart att det hela var ett fabricerat narrativ av ren och skär hjärntvätt som påbörjades redan i grundskolan och som varade till vuxen ålder. Du anar inte hur fort en ingenjör ändrar på sig när nya fakta och data presenteras.

Tack för bumpen Belavia





Det är en intressant kontrast mellan dessa inlägg med ett år emellan.

Jag bara observerar och rapporterar. Du får tolka det som du vill

Mycket intressant inlägg. Tack för att du bjöd på den lilla anekdoten. Jag känner igen mig i det hastiga uppvaknandet och din personlighetstyp. Din historia hade kunnat vara min.

Sverige är inte ngn fungerande demokrati. Sverige fungerar som en slags enparti-stat.

I en fungerande demokrati finns det en regering som regerar och en opposition, som opponerar. När de käftar med varandra så får väljarna tillgång till olika bedömningar.

Det finns antingen en förvaltning som eftersträvar att vara partipolitiskt neutral - eller en öppet politiserad förvaltning, som byts ut, när landet byter regering.

Det finns media som täcker ett spektrum av politiska ståndpunkter.

Så ser det inte ut i Sverige. I Sverige är en kartell av sju partier - vilka gemensamt är ansvariga för förfallet - *överens om att dölja* för väljarna, vad de har ställt till med

De sju traditionella partierna, hela den genompolitiserade förvaltningen, ensidiga media samt utbildningsväsendet samarbetar för att vilseleda väljarna.

Att anse i detta läge anse, att det är gemene man (!) som är ytterst ansvarig för den förändring av Sverige, som svenska politiker är arkitekterna bakom, är säreget. Det verkar, som du bortser helt från hur maktförhållandena ser ut.

Det egna ekonomiska intresset är en stark tröstande kraft för att leva i lögn. Det gäller faktiskt ännu mer för intelligenta människor, som har lättare för att konstruera trovärdiga livslögner är mindre intelligenta. Mindre intelligenta är utlämnade till att fejsa verkligeheten mera brutalt, vilket ofta leder till aggressivitet, psykiska problem och mera handgriplig flykt in i diverse missbruk.

Dessa högpresterande män har oftare än andra tillgångar i fastigheter, som naturligtvis fått ett ökat värde som ett resultat av migrationen. Den fria rörligheten för kapital har också lett till stora skattelättnader på kapital som gör det lättare att leva med avigsidorna av det humanekologiska experimentet.

Sen är idioti och offentlig lögn normalt för mänskliga samhällen, så hög prestation har säkert selekterats väl för att bortse från att själva samhället är idiotiskt. Högpresterande som ifrågasätter har selekterats bort.