Citat:
Ursprungligen postat av
Lava
Självklart är ett självvalt tillstånd inte att jämföra med ett påtvingat men det förklarar ändå inte skillnaden mellan män och kvinnor när det gäller inställningen till relationer.
I egenskap av att vara kvinna träffar jag många kvinnor och av de kvinnor jag haft kontakt med som valt att vara singlar så är det för att så länge de inte träffar en man som är RÄTT ur alla tänkbara perspektiv så är singellivet så enkelt och behagligt att det inte är värt att ge upp. Många av dem brukar även vara positiva till särbolivet så det verkar som att det sitter långt inne att ge upp självständigheten och egentiden.
Värt att nämna är även att samtliga haft tidigare relationer så de vet ju vad de säger nej till.
Varför resonerar inte lika många män på detta sätt?
Män är mer rationellt och logiskt lagda och inser att det ger ekonomiska, fysiska, psykiska och sociala fördelar att leva i par.
Det finns verkligen noll skäl att leva som singel om man ser det strikt rationellt. I en sund familjesituation är det fullständigt absurt imo att skilja sig och därmed bränna familjens tillgångar samt utsätta familjemedlemmarna för försämrad ekonomi samt fysiska, psykiska och sociala risker. För att ett argument för skilsmässa ska hålla rent logiskt krävs det ordentligt särskilda skäl.
Kvinnorna som är mer känslomässiga bortser från de rationella fördelarna och fokuserar på vad som känns rätt för dem. Det är därför som relationer där mannen är den som bestämmer i större utsträckning håller.
Medan i de relationer där kvinnorna bestämmer och mannen är i svag ställning i betydligt större utsträckning riskerar att sluta i skilsmässa. Kvinnan behöver se upp till sin man för att känna attraktion och att hon gjort ett bra val. Har hon den känslan så stannar hon.
Sedan får inte det gapet bli för stort heller eftersom mannen då riskerar att sticka iväg med yngre kvinna när han hamnar i medelåldern.
Citat:
Ursprungligen postat av
Lava
Är det för att du inte har något att säga eller att ni saknar gemensamma intresseområden och att du hellre talar med andra?
När jag utövar mina intressen pratar jag vanligtvis inte alls. Vi har saker att prata om men jag gillar att vara ensam i vardagen. Delvis pga att jag sällan kan vara det. Mitt sociala behov är så gott som ständigt tillfredsställt.