Omöjligt att träffa kvinna via vänner som 40+ man

Idiot, 20% av männen får 80% av kvinnorna på tinder. 80% av männen slåss om 20% av de sämsta kvinnorna.

Är det för att du inte har något att säga eller att ni saknar gemensamma intresseområden och att du hellre talar med andra?

Vad menar du är så utvecklande i en relation med friktion mer än att man får bita ihop, lära sig konfliktlösning och ha tålamod, tvingas till kompromisser? Allt detta är något man prövas i genom att bara umgås med andra människor, gå i skolan, arbeta, vill och behöver man verkligen ha det även i relationen?

Jag menar att det behöver man verkligen inte. På hemmaplan förtjänar man sinnesfrid, lugn och ro, en samspelt upplevelsepartner att bara ha kul med.

Men varför vill inte män i lika stor utsträckning som kvinnor leva själva? Är kvinnor mer trygga och självständiga än män?

För att kvinnor hellre väljer ensamhet än att vara med någon som inte är åtminstone lika attraktiv (utseendemässigt, ekonomiskt, socialt mm) eller mer attraktiv än dom själva. Det är inte att de trivs bäst ensamma, men att de hellre är ensamma än med någon de inte finner attraktiv.

Det faktum att de ändå HAR möjligheten att skaffa en man utan problem (som är lägre än dem i hierarkin) minskar stressen av att vara ensam, och ter sig inte lika illa som för män.

Självklart är ett självvalt tillstånd inte att jämföra med ett påtvingat men det förklarar ändå inte skillnaden mellan män och kvinnor när det gäller inställningen till relationer.


I egenskap av att vara kvinna träffar jag många kvinnor och av de kvinnor jag haft kontakt med som valt att vara singlar så är det för att så länge de inte träffar en man som är RÄTT ur alla tänkbara perspektiv så är singellivet så enkelt och behagligt att det inte är värt att ge upp. Många av dem brukar även vara positiva till särbolivet så det verkar som att det sitter långt inne att ge upp självständigheten och egentiden.
Värt att nämna är även att samtliga haft tidigare relationer så de vet ju vad de säger nej till.

Varför resonerar inte lika många män på detta sätt?

Kolla kvinnor från kazakstan.

För att vårt värde som män urholkas och rentav försvinner om ingen finner oss attraktiv. Varför tror du män försöker? Det är biologiskt inbyggt att mannen ska bli så attraktiv som möjligt för kvinnan. Det är mannen som jagar kvinnan, som frågar om hon vill, inte tvärtom. Kvinnan har makten vid förhandlingsbordet.

Sen tror jag att dom kvinnor du haft kontakt med förmodligen fokuserat på sin karriär, och är väldigt hyperaktiva kvinnor som jobbar non-stop. Det finns flera sådana män än kvinnor, men visst förekommer sådant beteende även bland kvinnor. Sådana människor kan finna tillräckligt med glädje i sina 90h arbetsveckor att de inte har tid eller vill skaffa familj/barn. Sådana är nog en på tusen, uppskattningsvis.

Tror dock att många män/kvinnor förr eller senare inser att de faktiskt vill skaffa familj, om än inte 30 års åldern så gö r de det i 40 års åldern.

Det är lite såhär med kvinnor som väljer att vara ensamma:

tänk dig att du får studielån varje månad hela livet och slipper jobba, du har mycket fritid och du har inget emot det. Samtidigt finns 100 jobb som du omedelbart kan tillsätta bara du vill, problemet är att ingen av dom ger dig en särskilt stor boost i ekonomin, och det är inte värt mödan. Så istället fortsätter du förverkliga dig själv genom studier och roliga fritidshobbies tills den dagen du råkar hitta rätt jobb som du brinner för (= perfekt manlig partner).

Allt som oftast vaknar man upp ur en sådan situation och inser att vara utan jobb ändå är rätt tråkigt, då blir man mer benägen att välja någon av de 100 jobben som står tillgängliga dygnet runt, så att man får lite variation, träffar nya ansikten och tjänar lite mer pengar så att man kan göra annat som också är kul. Hoppas den analogin är logisk.

För att expandera på den analogin så är mannens kapital nästintill obefintligt utan ett jobb (han får inget socialbidrag) så han är tvungen. Om han inte lyckas och har 0 jobb till sitt förfogande kan han lika gärna ta livet av sig, och det tror jag många gör.

Detta låter bedrövligt sorgligt, om jag hade varit man, och fungerat på detta vis, hade mitt främsta mål varit att ta kontrollen över biologin.



Inte hyperaktiva men fullt upp med sysselsättning de finner meningsfull och stimulerande, de saknar inget, korrekt.




Fast familjebegreppet har vidgats, idag anses både två personer vara tillräckligt för att vara familj, eller två personer och husdjur, eller två personer med gemensamma projekt. Lyckan har flyttats från att nödvändigtvis handla om barn till annat.
Projekt barn har helt enkelt fått konkurrens från andra projekt.




Anser du inte själv att hela resonemanget runt att "nöja sig" för att slippa vara själv är rätt märkligt? Det är ju som att förklara att man saknar egenvärde, att ens värde och betydelse står och faller med att man är i en relation? Hela poängen med att leva ihop med någon är ju pga känslan att det är helt jäkla omöjligt att leva utan just den där speciella personen. Utan den känslan blir det istället helt omöjligt, outhärdligt.

Mannen måste också söka och söka för att tillslut kanske på sin höjd bli erbjuden ett jobb på McDonalds som han då måste tacka ja till för att inte behöva stå arbetslös flera år till. Och där står han och jobbar och blir bitter och tänker att det kanske inte var så dumt att vara arbetslös ändå...

Du har helt rätt, det är bedrövligt sorgligt. Vissa lyckas kanske ta sig ur det, men de flesta gör inte det. Googla "barnlösa män" och läs på om du är intresserad, är själv väldigt säker på att det finns mycket sådant.

Det här med sysselsatta kvinnor som har fullt upp med karriären, och detta med unga kvinnor som prioriterar bort män... läs följande artikel: https://www.smh.com.au/lifestyle/why-women-lose-the-dating-game-20120421-1xdn0.html

Jag citerar några intressanta stycken från den om du inte tycker om länkar:



Det kan låta märkligt att "nöja sig", men det gör vi hela tiden i livet. En period i livet kanske vi vill bli astronaut eller musiker eller skådespelare, men sen nöjer vi oss med faktum att vi aldrig kommer bli det. Så fungerar det med allting, och därför har Lori Gottlieb (citatet direkt ovan) rätt: det gäller att ta det bästa som finns medan man kan få det. Vi blir äldre och sämre för varje dag, givet att vi inte fortfarande är tonåringar.


Glömde lägga till: Det går inte att bara "ta kontrollen över biologin", kvinnan är för mannen ett heligt ideal som han vill uppnå, som han vill tillfredsställa. Män är inte tyranner som önskar kontrollera kvinnor, män är fragila varelser som vill tillfredsställa och attrahera kvinnan. När ingen kvinna vill ha honom är det det heliga idealet som vänder honom ryggen och kallar honom ovärdig. Det är Gud som säger att han inte förtjänar att fortplanta sig!

Nu är jag visserligen kvinna, men jag upplever det på precis samma sätt. Om det kan vara till någon tröst. Håller verkligen med om att par bjuder par, och barnfamiljer (mamma, pappa, barn) bjuder barnfamiljer (mamma, pappa, barn). Det är riktigt trist, man blir lite uppgiven.