Jag har grunnat på det hela vuxna livet och faktiskt bara hittat två anledningar: sex och omtanke.
Det kan låta bittert.
Bortsett från min familj har jag bara manliga vänner. När jag umgås med dem är det avspänt. Om en kvinna är med blir det hela förstört och jag kan lika gärna gå hem.
På jobbet är alla kvinnliga kollegor trevliga men rätt dåliga på själva jobbet. Eftersom jag fokuserar arbetet på jobbet blir det ofta en belastning när man får kvinnor att jobba med en. Då har man inget stöd utan är alltid den som måste göra de svåraste sakerna.
Kvinnor har inte min humor.
De fokuserar mycket på att läsa i magasin som iForm, Amelia, Sköna hem och andra kvinnofokuserade magasin som jag inte fattar. Jag har bläddrat och läst här och där och det är bara strunt. Ingen fakta, inget konkret. Bara mysig ”feelgood”. Förströelse. Inget som ger mig utökad kunskap.
De bryr sig om krukväxter, påskpynt, julpynt, vårpynt, sommarpynt som bara irriterar mig.
Det är så mycket som kvinnor gillar som jag inte förstår eller föraktar, så det är enklare att vända på kuttingen:
Vad har kvinnor för egenskaper som gör dem älskansvärda:
Bortsett får sex (det uppenbara) så det värme och omtanke.
Ingen man skulle ge kroppslig eller själslig närhet när man är svag. Vissa män kan visa omtänksamhet mot en annan man. Men det är svårt med den biten. Män vill inte visa svaghet och inte vara bögiga. DET klarar bara en kvinna.
Om det är skäl nog att hantera den övriga barlasten är upp till var och en.
Jag gör det. Men jag börjar tvivla. Som Tyler Durden sade i Fight Club:
Citat:
We're a generation of men raised by women. I'm wondering if another woman is really the answer we need.