Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Jag råkade se den här idag. Jag gillar den:
https://i.ibb.co/42ZScZr/autism.jpg

Hur mycket empati känner man med asperger?

Tack.


Lite rolig. Funderat lite på det där. Har vi fördelar som andra inte har eller är det nått som någon bara har hittat på för att vi ska känna oss bättre? Visst kan man ju ibland känna att det här är jag bra på, men det kanske jag hade varit bra på även utan min autism. Ibland kan jag tycka att det är löjligt när någon som har gravt funktionshinder och någon säger att den personen har superkrafter för att typ göra den personen glad.

Folk med asperger har väl ändå normalt IQ, vi är inte smartare än snittet. Det finns ju många som tror att folk med asperger har högre IQ bara för att man har asperger. Jag kan själv säga att i mitt fall ligger jag på ganska normalt IQ eller något över, samtidigt har jag många andra brister. Totalt sätt så är jag underbegåvad, det kan jag vara ärlig med att säga.

Jo, "vi" har ju en del fördelar. T.ex. är jag väldigt bra på att memorera saker. Framför allt saker jag är intresserad av. Att använda ordet "superkraft" är bara fånigt tycker jag.

Men som en kompis som har Asperger säger: "det är ett nollsummespel". Om man går runt och memorerar massa saker som man är intresserad av försvinner det ju minnesutrymme till annat: t.ex. vilken kod som representerar vad på tvättmaskinen.

Något annat jag är bra på är sk. "hyperfokus", men det är inte Aspergerspecifikt direkt. Det finns en del annat som jag tror jag kan tacka min autism för också.


Såvitt jag vet finns det forskning som visar att Aspergare har högre IQ än genomsnittet, men det är inga Einstein-nivåer direkt. Det är kanske logiskt eftersom många Aspergare hellre suttit och snöat in på saker själva och lärt sig mer än vad man gör i den (iaf. förr) extremt tråkiga skolan?

Det finns ju en "vi och dom"-falang inom Aspergandet som tycker att "vi" (Aspergare) är så otroligt mycket smartare än "dom" (NT) och har rätt om ALLTING. Dom flesta i "vi och dom"-falangen har nog aldrig haft ett jobb i hela sitt liv.

En bekant till mig har en dotter med Asperger. Hon är 12 år och har läst Relativitetsteori på Universitetet nu. Hennes IQ borde iaf. ligga över genomsnittet.

Jag är väl en idiot till största delen, jag har aldrig gjort en IQ-test seriöst. Jag tycker det mätvärdet är rätt värdo... Dom två jag gjort är på:
- mönstringen (kryssade bara i på måfå för att man var tvungen)
- Aspergerutredningen (försökte slippa undan eftersom jag tyckte att dom kunde se/höra att jag var åtminstone normalbegåvad, men var tvungen att göra delar av den)
... på utredningen låg jag över normal begåvning i alla fall.

Jag ser mig inte som underbegåvad totalt sett i alla fall, även om det finns mycket att önska. Så. Att säga. Försök jobba på dina brister då så borde du ju åtminstone bli "normalbegåvad".

12år o läsa på universitet är ju sjukt

Jag tyckte skolan var skit så jag försökte inte ens, lärde mig väl inget för att jag var inte intresserad av nått speciellt heller. Blev liksom skit av allt. Jag trodde att jag var lite efterbliven när jag var mindre. Sedan gjorde jag också mönstring liksom du. Jag fick skit där med. Tänkte då, shiit, jag är dum i huvet...

Fick för mig att plugga på senare år och det gick väl okej. jag fick kämpa lite men det gick. Jag gjorde senare min aspergerutredning. Jag fick extremt höga värden på vissa grejer. Jag fick höra av min mamma att jag hade gjort testerna som barn via skolan och hade då fått dåliga resultat på samma som jag fick höga nu. Jag tror jag helt enkelt har tränat upp vissa förmågor. Jag är väl normalbegåvad kanske. Det är bara det att min begåvning är väldigt ojämn Jag kan lösa svåra mattetal medans en annan enklaste sak kan bli svårt.

Jag lärde mig att läsa och räkna på egen hand innan skolan. Sen kom jag dit och blev ...hm... understimulerad. Det blev rätt illa. Sen började jag väl lyssna på punk och ...tja... då var loppet HELT kört.

Jag vet inte vad jag fick för resultat på mönstringen. Jag fick åka hem efter ett par timmar bara i alla fall.


Jag pluggade också på senare år. Jag blev tvungen att gå på Komvux eftersom jag inte läst gymnasiet. Där fick jag väl MVG eller G, i stora drag. Universitet/Högskola var inga större problem sen. Fick examen och ...sådär...

Sk. "ojämn begåvningsprofil" är väl ett trademark för Aspergare ("det är ett nollsummespel"). Jag är väl rätt jämn i skolämnen, men ibland kan det verkligen bli Tilt i huvudet på mig. T.ex. har jag rätt svårt för att läsa tidtabeller för bussar och liknande. Är inte kompatibel med det riktigt.

Låter som du är rätt smart... Punk Verkar ju najs.

Okej. Tidtabeller o sånt har jag nog ganska lätt för. Värre med andra grejer, typ språk är ett helvete för mig. Att lära mig engelska har tagit mig ett helt liv. Sen har jag ganska dåligt minne, men kompenserar genom att läsa hårdare än de andra. Har nån förmåga att nöta något till det sitter, jag tror inte många pluggar mer än mig innan en tenta.

Nja, jag var nog smart/lättlärd som barn. Men det var ju ett tag sen. Punk är trevligt (- jazz är farligt!). Men den där sk. "mäsk-å-hembränt-livsstilen" håller inte så långt upp i åldern.


Hur många timmar har du lagt på pluggande inför tentor?

Med matten jag pluggade gjorde jag så att jag struntade i alla föreläsningar och sen körde jag och en kompis 5-6 dagar, kanske sex timmar om dagen, inför tentan. 30-36 timmar då för en femveckorskurs då. Sisådär. Man lär sig ju i stort sett *ingenting* i längden av det, tyvärr.

Språk har jag relativt lätt för, tror jag. Engelska lärde jag mig på egen hand också. Via musik och speltidningar. Överlag lärde jag mig väldigt mycket mer hemma än jag gjorde i skolan. Det hade nog varit bäst för mig att bara sitta hemma hela dagarna och läsa böcker. Åtminstone dom första 3-4 årskurserna. Fyran eller femman ville lärarna att jag skulle hoppa över, men jag ville inte göra det då. Det var dumt.

Det finns annat än tidtabeller som är svårt också. Vägbeskrivningar, muntliga instruktioner, recept och liknande saker går INTE bra att följa för mig. 😬

Vid en ny kurs var jag så utbränd så jag sov mest på föreläsningarna de första 2 veckorna. Om kursen var 4 veckor så sov jag kanske 2 veckor Pluggade i princip ingenting.
3e veckan så skrev jag ner lite av det jag bör kunna, men jag satt nog inte mer än 2 timmar om dagen. Sista veckan 4-6 timmar om dagen förutom de sista 2-3 dagarna innan som var extrema. Blev 8-12 timmar/ dag då.

Jag hade ingen anpassning i skolan, hört i efterhand att man hade kunnat fått det. Men jag hade ju inte ens diagnosen då. Men jag är fan glad att jag inte hade det. Det enda som var riktigt jobbigt var muntliga redovisningar och jag tror inte att jag hade sluppit det. Man hade väl fått föreläsningsanteckningar av en annan elev och extra tentatid, helt värdelöst för mig

hmm, kan också ha lite problem med främst då skriftliga intruktioner. Men jag ska inte klaga.
Värst av allt är ju sociala interaktionen med andra människor som tyvärr blir lite sådär. Det gör så mycket på alla plan, man kommer jättelångt i livet bara man har lite sociala skills. Tvärtom om man saknar detta, blir som en stoppkloss på vad man än gör.

Samma här. Jag satt aldrig någonsin tiden ut på någon tenta.


Sociala skills, oooja! Det räcker väl ofta till "CEO"/VD-nivå t.ex.?

Greta kallar ju det för sin superkraft.

Vill ni föröka er?