Hjärna som inte kan slappna av

STRESS!
*Trams*
https://www.stralskyddsstiftelsen.se/risker/symtom/

STRESS!
*Ännu Mera Trams!*
https://www.stralskyddsstiftelsen.se/risker/adhd/

Delar din problematik och har också i stort sett haft samma problem sedan tonåren.
Har själv melatonin utskrivet, vilket jag tycker är ganska så behjälpligt. Inget man ska förvänta sig några dundereffekter av men den har inga jobbiga bieffekter eller beroendeframkallande tendenser. Hjälper just vid insomnandet.

Motionerar du något?
Främst då cardio är ju oerhört ångest/stresshämmande (lästips: Hjärnstark, Anders Hansen) särskilt om man får rutin på det. Att vara ute överhuvudtaget (du kanske jobbar inomhus, stillasittande?) är också mycket effektivt för att "blåsa rent" skallen och bli trött. Aldrig sovit så bra som när jag jobbade på kyrkogård, ute hela dagarna och tränade samtidigt. Då orkade jäklar inte huvudet jobba nått.

Instämmer helt med detta, finns inget som är bättre mot stress/ångest som motionsträning med rejäl pulsökning relativt lång stund, 30-60 min. Eller 45 min 3ggr i veckan som Anders Hansen rekommenderar för bästa effekt.

Det går fan inte tänka sig ur stress tyvärr utan det är bara köra slut på batterierna ordentligt så lägger sig stressen förr eller senare. Ansträngande men tyvärr sant.

Tack för tips, folk.
Jag springer ofta sent på kvällarna men tycker ändå att jag får upp tankarna väldigt fort så fort jag har lagt mig.

Instämmer helt med detta, finns inget som är bättre mot stress/ångest som motionsträning med rejäl pulsökning relativt lång stund, 30-60 min. Eller 45 min 3ggr i veckan som Anders Hansen rekommenderar för bästa effekt.

Det går fan inte tänka sig ur stress tyvärr utan det är bara köra slut på batterierna ordentligt så lägger sig stressen förr eller senare. Ansträngande men tyvärr sant.

Smart man den där Hansen. Hans evolutionspsykologiska utgångspunkt är något som verkligen tilltalar mig. Väldigt tydliggörande. Just tanken av hur långt vi lever från vår "naturliga habitat" så att säga. Vår kropp lever i en verklighet och på ett sätt den inte är programmerad att harmonisera med. Inte konstigt det blir lite buggar

Hansen är ovanligt insiktsfull för att vara läkare, har tagit på sig en viktig mission och är en duktig pedagog (SVT-serien om hjärnan var riktigt bra), men det är inga nyheter han kommer med, se Robert Zapolsky m.fl.:

https://www.youtube.com/results?sear...obert+zapolsky

Jag tänkte ta upp ett problem jag har och rådfråga er kära Flashback om ni har några bra råd eller bara förklaringar till ett stort problem jag har. Det är nämligen så att jag har haft stora sömnproblem sedan jag var i slutet av tonåren. Är nu närmare 35 och problemen kvarstår och har senaste åren varit värre än vad de var förr då jag ändå hade bra perioder.

Mitt stora problem är just att jag inte kan sova, jag kan ligga vaken hur länge som helst. Hela nätter, ibland två nätter i rad för att sedan endast sova några få timmar efter att ha legat och försökt i flera. Mycket av mina problem handlar om ångest, jag ligger där och tänker på hur kort livet är, hur lite jag lyckats med i livet, hur jag ska orka med alla kommande olyckor, hur saker hade kunnat blivit annorlunda och hur meningslöst allt är, sådana där ganska svarta tankar. Även på dagarna kan jag ibland vara i dessa mörka tillstånd men det är långt ifrån alltid.

Men mitt problem handlar inte bara om ångest utan också att jag har en väldig oförmåga att slappna av och tänka lugna tankar när jag lägger mig. Det spelas liksom upp som animationer i huvudet. Det växlar mellan en massa olika bilder - ofta som om det vore tecknat. Det kan byta scen ett par gånger i sekunden och kan föreställa alltmöjligt från Frihetsgudinnan till Tom och Jerry, en cirkel, olika visuella effekter, sexuella grejer, toner som visualiseras som ur en pianoeditor, en bild av hur olika personer kommer att se ut som gamla, nedskrivna ord, vyer över städer…ja verkligen allt möjligt. Och ofta i ett väldigt högt tempo där sakerna har visualiserats innan jag hinner uppfatta vad det är som kommer härnäst. Det är alltså inget jag kan styra över i någon högre grad. Försöker jag t ex att medvetet föreställa mig en lugn och fin plats så byts den antingen ut direkt eller också börjar jag reflektera över platsen typ som om ”undrar hur länge det har sett ut så här på det här stället?” eller ”undrar hur länge det kommer att få vara så här fint utan att någon klåfingrig idiot kommer att hugga ner träden och bygga någon ny jävla stad här?”. Eller också börjar det blåsa för mycket i grenarna så det inte alls är så lugnt och trevligt längre. Det går aldrig att slappna av utan hjärnan är på högvarv.

Jag har ju då såklart funderat oändligt mycket kring varför jag har dessa problem men har inget entydigt svar. Jag försöker att röra mig så mycket som möjligt och springer ofta utomhus, läser en hel del, utsätter mig ändå för en hel del ansträngande saker som borde göra en trött på kvällarna.
Visserligen har jag inget jobb och klarar inte av att ha något heller då jag går ner mig totalt varje gång eftersom jag vantrivs något så obeskrivbart. Det har varit och kommer kanske bli ett stort problem igen, men just nu oroar det mig inte så mycket då jag är ”arbetsfri” för tillfället.

Är detta extremt eller mer vanligt än vad man kan tro? Funderat ibland på om det är något fysiskt fel i hjärnan, någon slags obalans men jag vet inte. Har såklart tagit upp det med läkare men ingen har några tankar om det.

Har samma sak. Kunde ligga vaken i timmar o tänka. Ingenting kunde stoppa tankarna.

Men de jag kom underfund med som fungerar för mig. Det är en hörlur i ett öra. En podcast. Någon som pratar. Eller en p3 dokumentär, det ska helst vara en jag hört 10 ggr tidigare. Då finns de inget spännande med den, inget man känner att man behöver koncentrera sig på. Det tystar mina "röster" i huvudet.

Jag vaknar kanske 1-4 ggr per natt. De första jag gör att sätta in hörluren som alltid ramlat ut och på med en podcast igen. Sätter timer på 30-45 minuter alltid.

Återkom med om de hjälpte. Men ge de lite tid.

Jag tänkte ta upp ett problem jag har och rådfråga er kära Flashback om ni har några bra råd eller bara förklaringar till ett stort problem jag har. Det är nämligen så att jag har haft stora sömnproblem sedan jag var i slutet av tonåren. Är nu närmare 35 och problemen kvarstår och har senaste åren varit värre än vad de var förr då jag ändå hade bra perioder.

Mitt stora problem är just att jag inte kan sova, jag kan ligga vaken hur länge som helst. Hela nätter, ibland två nätter i rad för att sedan endast sova några få timmar efter att ha legat och försökt i flera. Mycket av mina problem handlar om ångest, jag ligger där och tänker på hur kort livet är, hur lite jag lyckats med i livet, hur jag ska orka med alla kommande olyckor, hur saker hade kunnat blivit annorlunda och hur meningslöst allt är, sådana där ganska svarta tankar. Även på dagarna kan jag ibland vara i dessa mörka tillstånd men det är långt ifrån alltid.

Men mitt problem handlar inte bara om ångest utan också att jag har en väldig oförmåga att slappna av och tänka lugna tankar när jag lägger mig. Det spelas liksom upp som animationer i huvudet. Det växlar mellan en massa olika bilder - ofta som om det vore tecknat. Det kan byta scen ett par gånger i sekunden och kan föreställa alltmöjligt från Frihetsgudinnan till Tom och Jerry, en cirkel, olika visuella effekter, sexuella grejer, toner som visualiseras som ur en pianoeditor, en bild av hur olika personer kommer att se ut som gamla, nedskrivna ord, vyer över städer…ja verkligen allt möjligt. Och ofta i ett väldigt högt tempo där sakerna har visualiserats innan jag hinner uppfatta vad det är som kommer härnäst. Det är alltså inget jag kan styra över i någon högre grad. Försöker jag t ex att medvetet föreställa mig en lugn och fin plats så byts den antingen ut direkt eller också börjar jag reflektera över platsen typ som om ”undrar hur länge det har sett ut så här på det här stället?” eller ”undrar hur länge det kommer att få vara så här fint utan att någon klåfingrig idiot kommer att hugga ner träden och bygga någon ny jävla stad här?”. Eller också börjar det blåsa för mycket i grenarna så det inte alls är så lugnt och trevligt längre. Det går aldrig att slappna av utan hjärnan är på högvarv.

Jag har ju då såklart funderat oändligt mycket kring varför jag har dessa problem men har inget entydigt svar. Jag försöker att röra mig så mycket som möjligt och springer ofta utomhus, läser en hel del, utsätter mig ändå för en hel del ansträngande saker som borde göra en trött på kvällarna.
Visserligen har jag inget jobb och klarar inte av att ha något heller då jag går ner mig totalt varje gång eftersom jag vantrivs något så obeskrivbart. Det har varit och kommer kanske bli ett stort problem igen, men just nu oroar det mig inte så mycket då jag är ”arbetsfri” för tillfället.

Är detta extremt eller mer vanligt än vad man kan tro? Funderat ibland på om det är något fysiskt fel i hjärnan, någon slags obalans men jag vet inte. Har såklart tagit upp det med läkare men ingen har några tankar om det.

Jag tänkte ta upp ett problem jag har och rådfråga er kära Flashback om ni har några bra råd eller bara förklaringar till ett stort problem jag har. Det är nämligen så att jag har haft stora sömnproblem sedan jag var i slutet av tonåren. Är nu närmare 35 och problemen kvarstår och har senaste åren varit värre än vad de var förr då jag ändå hade bra perioder.

Mitt stora problem är just att jag inte kan sova, jag kan ligga vaken hur länge som helst. Hela nätter, ibland två nätter i rad för att sedan endast sova några få timmar efter att ha legat och försökt i flera. Mycket av mina problem handlar om ångest, jag ligger där och tänker på hur kort livet är, hur lite jag lyckats med i livet, hur jag ska orka med alla kommande olyckor, hur saker hade kunnat blivit annorlunda och hur meningslöst allt är, sådana där ganska svarta tankar. Även på dagarna kan jag ibland vara i dessa mörka tillstånd men det är långt ifrån alltid.

Men mitt problem handlar inte bara om ångest utan också att jag har en väldig oförmåga att slappna av och tänka lugna tankar när jag lägger mig. Det spelas liksom upp som animationer i huvudet. Det växlar mellan en massa olika bilder - ofta som om det vore tecknat. Det kan byta scen ett par gånger i sekunden och kan föreställa alltmöjligt från Frihetsgudinnan till Tom och Jerry, en cirkel, olika visuella effekter, sexuella grejer, toner som visualiseras som ur en pianoeditor, en bild av hur olika personer kommer att se ut som gamla, nedskrivna ord, vyer över städer…ja verkligen allt möjligt. Och ofta i ett väldigt högt tempo där sakerna har visualiserats innan jag hinner uppfatta vad det är som kommer härnäst. Det är alltså inget jag kan styra över i någon högre grad. Försöker jag t ex att medvetet föreställa mig en lugn och fin plats så byts den antingen ut direkt eller också börjar jag reflektera över platsen typ som om ”undrar hur länge det har sett ut så här på det här stället?” eller ”undrar hur länge det kommer att få vara så här fint utan att någon klåfingrig idiot kommer att hugga ner träden och bygga någon ny jävla stad här?”. Eller också börjar det blåsa för mycket i grenarna så det inte alls är så lugnt och trevligt längre. Det går aldrig att slappna av utan hjärnan är på högvarv.

Jag har ju då såklart funderat oändligt mycket kring varför jag har dessa problem men har inget entydigt svar. Jag försöker att röra mig så mycket som möjligt och springer ofta utomhus, läser en hel del, utsätter mig ändå för en hel del ansträngande saker som borde göra en trött på kvällarna.
Visserligen har jag inget jobb och klarar inte av att ha något heller då jag går ner mig totalt varje gång eftersom jag vantrivs något så obeskrivbart. Det har varit och kommer kanske bli ett stort problem igen, men just nu oroar det mig inte så mycket då jag är ”arbetsfri” för tillfället.

Är detta extremt eller mer vanligt än vad man kan tro? Funderat ibland på om det är något fysiskt fel i hjärnan, någon slags obalans men jag vet inte. Har såklart tagit upp det med läkare men ingen har några tankar om det.