Jag tänkte ta upp ett problem jag har och rådfråga er kära Flashback om ni har några bra råd eller bara förklaringar till ett stort problem jag har. Det är nämligen så att jag har haft stora sömnproblem sedan jag var i slutet av tonåren. Är nu närmare 35 och problemen kvarstår och har senaste åren varit värre än vad de var förr då jag ändå hade bra perioder.
Mitt stora problem är just att jag inte kan sova, jag kan ligga vaken hur länge som helst. Hela nätter, ibland två nätter i rad för att sedan endast sova några få timmar efter att ha legat och försökt i flera. Mycket av mina problem handlar om ångest, jag ligger där och tänker på hur kort livet är, hur lite jag lyckats med i livet, hur jag ska orka med alla kommande olyckor, hur saker hade kunnat blivit annorlunda och hur meningslöst allt är, sådana där ganska svarta tankar. Även på dagarna kan jag ibland vara i dessa mörka tillstånd men det är långt ifrån alltid.
Men mitt problem handlar inte bara om ångest utan också att jag har en väldig oförmåga att slappna av och tänka lugna tankar när jag lägger mig. Det spelas liksom upp som animationer i huvudet. Det växlar mellan en massa olika bilder - ofta som om det vore tecknat. Det kan byta scen ett par gånger i sekunden och kan föreställa alltmöjligt från Frihetsgudinnan till Tom och Jerry, en cirkel, olika visuella effekter, sexuella grejer, toner som visualiseras som ur en pianoeditor, en bild av hur olika personer kommer att se ut som gamla, nedskrivna ord, vyer över städer…ja verkligen allt möjligt. Och ofta i ett väldigt högt tempo där sakerna har visualiserats innan jag hinner uppfatta vad det är som kommer härnäst. Det är alltså inget jag kan styra över i någon högre grad. Försöker jag t ex att medvetet föreställa mig en lugn och fin plats så byts den antingen ut direkt eller också börjar jag reflektera över platsen typ som om ”undrar hur länge det har sett ut så här på det här stället?” eller ”undrar hur länge det kommer att få vara så här fint utan att någon klåfingrig idiot kommer att hugga ner träden och bygga någon ny jävla stad här?”. Eller också börjar det blåsa för mycket i grenarna så det inte alls är så lugnt och trevligt längre. Det går aldrig att slappna av utan hjärnan är på högvarv.
Jag har ju då såklart funderat oändligt mycket kring varför jag har dessa problem men har inget entydigt svar. Jag försöker att röra mig så mycket som möjligt och springer ofta utomhus, läser en hel del, utsätter mig ändå för en hel del ansträngande saker som borde göra en trött på kvällarna.
Visserligen har jag inget jobb och klarar inte av att ha något heller då jag går ner mig totalt varje gång eftersom jag vantrivs något så obeskrivbart. Det har varit och kommer kanske bli ett stort problem igen, men just nu oroar det mig inte så mycket då jag är ”arbetsfri” för tillfället.
Är detta extremt eller mer vanligt än vad man kan tro? Funderat ibland på om det är något fysiskt fel i hjärnan, någon slags obalans men jag vet inte. Har såklart tagit upp det med läkare men ingen har några tankar om det.
Mitt stora problem är just att jag inte kan sova, jag kan ligga vaken hur länge som helst. Hela nätter, ibland två nätter i rad för att sedan endast sova några få timmar efter att ha legat och försökt i flera. Mycket av mina problem handlar om ångest, jag ligger där och tänker på hur kort livet är, hur lite jag lyckats med i livet, hur jag ska orka med alla kommande olyckor, hur saker hade kunnat blivit annorlunda och hur meningslöst allt är, sådana där ganska svarta tankar. Även på dagarna kan jag ibland vara i dessa mörka tillstånd men det är långt ifrån alltid.
Men mitt problem handlar inte bara om ångest utan också att jag har en väldig oförmåga att slappna av och tänka lugna tankar när jag lägger mig. Det spelas liksom upp som animationer i huvudet. Det växlar mellan en massa olika bilder - ofta som om det vore tecknat. Det kan byta scen ett par gånger i sekunden och kan föreställa alltmöjligt från Frihetsgudinnan till Tom och Jerry, en cirkel, olika visuella effekter, sexuella grejer, toner som visualiseras som ur en pianoeditor, en bild av hur olika personer kommer att se ut som gamla, nedskrivna ord, vyer över städer…ja verkligen allt möjligt. Och ofta i ett väldigt högt tempo där sakerna har visualiserats innan jag hinner uppfatta vad det är som kommer härnäst. Det är alltså inget jag kan styra över i någon högre grad. Försöker jag t ex att medvetet föreställa mig en lugn och fin plats så byts den antingen ut direkt eller också börjar jag reflektera över platsen typ som om ”undrar hur länge det har sett ut så här på det här stället?” eller ”undrar hur länge det kommer att få vara så här fint utan att någon klåfingrig idiot kommer att hugga ner träden och bygga någon ny jävla stad här?”. Eller också börjar det blåsa för mycket i grenarna så det inte alls är så lugnt och trevligt längre. Det går aldrig att slappna av utan hjärnan är på högvarv.
Jag har ju då såklart funderat oändligt mycket kring varför jag har dessa problem men har inget entydigt svar. Jag försöker att röra mig så mycket som möjligt och springer ofta utomhus, läser en hel del, utsätter mig ändå för en hel del ansträngande saker som borde göra en trött på kvällarna.
Visserligen har jag inget jobb och klarar inte av att ha något heller då jag går ner mig totalt varje gång eftersom jag vantrivs något så obeskrivbart. Det har varit och kommer kanske bli ett stort problem igen, men just nu oroar det mig inte så mycket då jag är ”arbetsfri” för tillfället.
Är detta extremt eller mer vanligt än vad man kan tro? Funderat ibland på om det är något fysiskt fel i hjärnan, någon slags obalans men jag vet inte. Har såklart tagit upp det med läkare men ingen har några tankar om det.
