Wilma Andersson 17 Uddevalla försvunnen 13/14 nov. 2019. Sammanfattning i trådstart.

Det är väl ingen som vet vad W märkte. Kärleken är ju blind heter det ju. Men även om hon märkte något ville hon kanske inte veta av att det skulle vara något fel på honom och beslöt sig för att blunda för detta. Men det verkar ju som att hon ville göra slut och då har bestämt sig. Om det är sant. Hennes egen familj skulle ju också tyckt sig se "en mörkare sida" på honom sista tiden. Dom borde ju också fått vittna om vad dom menade med det. Vad hade dom märkt?

Att dom skrivaren Kan lida av, beror nog på att dom inte vill uttala sig säkert förrän den stora undersökningen är gjord. Det är den undersökningen som får ställa diagnosen.

Men det kanske han inte vet?
Tänker också att det är enklare att skylla på ett patologiskt tillstånd snarare än bekänna för sig själv och andra att man gjort något vansinnigt fel?
*axelryckning*

Mvh// Snillet spekulerar😉

Konstigt att inte Wilma märkte att hennes pojkvän var "allvarligt psykiskt störd". Nu lär väl aldrig diagnosen komma till allmänhetens kännedom, det kommer förstås tystas ned. Vad kan han lida av? Schizofren, psykotisk, paranoid? Inget Wilma har noterat?

Det är väl ingen som vet vad W märkte. Kärleken är ju blind heter det ju. Men även om hon märkte något ville hon kanske inte veta av att det skulle vara något fel på honom och beslöt sig för att blunda för detta. Men det verkar ju som att hon ville göra slut och då har bestämt sig. Om det är sant. Hennes egen familj skulle ju också tyckt sig se "en mörkare sida" på honom sista tiden. Dom borde ju också fått vittna om vad dom menade med det. Vad hade dom märkt?

Har läst mycket i denna tråden då jag själv bor i Uddevalla och själv jobbar inom hemtjänsten. Detta är vad jag hört av folk som känner MGMs familj samt folk som jobbat med MGM. Sen om det är sant eller inte vågar jag inte svära på.
1. MGM var timvikarie och har därför jobbat i flera grupper och i många områden i Uddevalla.
2. Både MGM och W*ilma har använt droger, det har även hittats apodospåsar som MGM har stulit i källaren i MGMs hyreshus.
3. MGM ska ha sagt till sina arbetskamrater att offret ska ha umgåtts med konstigt folk (missbrukare) och tagit hem dem till hans lägenhet och att han var trött på det.
4. MGMs arbetskamrater förstår ingenting utan ser honom som en väldigt snäll och trevlig person.
5. MGMs familj har tagit hand om W*lma då hon inte haft det bra i sin egen familj. Eventuellt så ska en eller båda av hennes föräldrar själva haft problem med nån sorts missbruk.
6. MGM har beskrivits av flera som träffat honom som ganska trög och ganska ointelligent. Många menar att om han är skyldig så har han fått hjälp då han inte är tillräckligt smart för att kunna planera vad han ska göra med kroppen osv.

Detta är som sagt saker jag hört från olika personer, känner inte någon ur vare sig MGMs familj eller i W*lmas familj och kan inte med säkerhet säga vad som är sant eller inte. Men flashback är ju en sida för spekulationer och rykten..

Vissa sjukdomstillstånd kan man inte simulera eller "skylla på", de påverkar verkligen personen tyvärr.
Det kan ha legat latent en tid och kulminerat i november i samband med att han frågade
W om att konvertera. det ena ger det andra ..Hon sade nej som vi vet ...
och ...
Inte omöjligt alls att det gått till så.
Men detta är en teori.

Många här i tråden anser nog att de som eventuellt har hjälpt till vid tex styckning av en död människokropp, är livsfarliga människor. De kan ha rätt, eller de kan ha fel. Anledning till oro för allmänheten finns det hur som helst.



Ang. det fetstilta: Jag syftar på alla möjliga skäl till att en brottsling kan vilja spara på sina offers kroppsdelar, för att gömma bevis, för att ha dem som troféer mm. Av det skälet skulle jag vilja att alla kroppsdelar hittades om jag var i den situationen som anhörig till offer.
Ang. kremering mm så återkommer jag till det längre ner i inlägget.

Ang. minnesceremonier utan anhörigas tillstånd så ser jag flera möjliga problem med det.
En del anhöriga kanske skulle föredra en allmän manifestation mot våld och brottslighet, hellre än att just deras anhörig väljs ut (av alla offer som finns) och hedras.
Och de anhöriga till ett offer kanske känner sig pressade att delta i minnesceremonin fastän de inte orkar.
Så istället för att komma till de anhöriga och säga "vi tänkte ha en minnesceremoni för N, går det bra?", så kan man fråga tex om de anhöriga vill att man ska göra något för att hedra deras döda anhörig, tex ha en minnesceremoni.

Det jag reagerade på i det här fallet var just att en minnesceremoni hölls redan dagen efter att polisen/rättsläkaren konstaterade att Wilma var död, och att familjen inte verkade ha deltagit utifrån artikeln jag citerade tidigare.
Jag vet också hur det är när tex någon kändis har avlidit. Människor sörjer kanske några dagar och det hålls minnesstunder, sen är sorgen borta för de flesta, men förstås inte för de anhöriga som har en mycket djupare sorg. Så även om man själv sörjer en kändis eller annan person som man aldrig har träffat, så tycker jag det finns anledning att behärska sina känslor och inte bete sig som om man vore anhörig till den avlidne. Man vet ju ofta inte alls vad de anhöriga tänker och tycker i den situationen.

Man kan förstås ha synpunkter på att vi diskuterar en massa hemska saker i tex den här tråden. Men det är ju ett kriminalfall, och då händer det en massa hemska saker som det finns anledning för allmänheten att diskutera, av säkerhetsskäl om inte annat.



Ang. begravning så trodde jag att det förutsätter att det sker en jordfästning, annars kallas det något annat, tex minnesceremoni.

Ang. kremeringar så menar jag att det kanske kan bli så i en del fall, att polisen inte längre behöver behålla de kroppsdelar de har hittat, och då ser jag inget problem med att kremera dessa delar, även om det kanske saknas tex ett ben.
(Jag förstår inte varför det skulle vara ett oetiskt val att kremera en kroppsdel i taget.)

Har jag skrivit att jag skulle ge rådet till anhöriga att kremera en kroppsdel i taget? Nej det tror jag inte jag har gjort.
Om jag själv hade förlorat en anhörig och fick bestämma själv vad som ska hända med kvarlevorna, då tror jag eftersom jag inte har någon erfarenhet av sånt, att jag skulle låta sjukhuset/bårhuset bestämma vad som ska göras med kvarlevorna. Och någon erfarenhet måste de ju ha av sådana fall, med tanke på allt blod och alla organ som de hanterar och måste göra sig av med på något sätt. Och nej, jag ser ingen väsentlig skillnad om det är en hel kropp. De har förstås erfarenhet av att göra sig av med skelettdelar också.
Sen om sjukhuset/bårhuset skulle tex spara på skelettet och dansa med det på fester eller nåt sånt, då är ju det med största sannolikhet ett brott, och därför litar jag på att de inte gör sådana saker utan att de hanterar min anhörigs kvarlevor på ett lagligt och bra sätt.
Någon begravning eller minnessten på kyrkogård eller så skulle jag inte ha. Jag skulle sörja och minnas på mitt sätt. Och det finns många olika sätt att sörja och minnas en avliden person på.

Du missunnar med andra ord andra människor att samlas för att hedra och minnas den bortgångna?
De får enligt dig varken gå till minnesstund eller allmän grav?

Du skriver, citat: ...
"Så istället för att komma till de anhöriga och säga "vi tänkte ha en minnesceremoni för N, går det bra?", så kan man fråga tex om de anhöriga vill att man ska göra något för att hedra deras döda anhörig, tex ha en minnesceremoni."

Finns någon egentlig skillnad mellan dina två förslagna uttryckssätt?

Att det kan var oetiskt att kremera en del i taget av en människa är så enkelt som att man väl helst
vill begrava en hel människa?
Vi pratar ju om fallet W ... och alla delar behövs nu för undersökning.
Att kremera en del i taget skulle för det första vara brottsligt innan polisen avslutat sina undersökningar.
För det andra låter det för mig sjukt att W:s anhöriga skulle välja att kremera en del i taget.
Ett märkligt förfarande i allmänhet och i synnerhet om någon mördats!

Hur som helst så tycks han ha dolt sin problematik väl för arbetsgivaren. Men & andra sidan är det är ju heller inte ovanligt att människor beter olika beroende på om dom är på arbetet eller hemma.

Straff eller vård är frågan. Ordet straff är svårt att finna i en värld bestående av kriminalvård, fångvård och psykvård på rättspsyk.

Vi vet ju inte hur hans problematik yttrat sig. Arbetsgivaren kan ha vetat att han var jätteknepig, men ändå kunde utföra arbetsuppgifterna på ett godkänt sätt. Man har genomfört över 500 förhör i utredningen. Och vad man fått reda på där har vi ju inte en aning om. Det kan vara många som i efterhand insett att killen var ett vidrigt litet kryp. Vi lär kunna få läsa en hel del av förhören så småningom. Att lida av psykisk ohälsa, vara ett litet kryp, knarka och bete sig vidrigt - är ju inte en allvarlig psykisk sjukdom.

När han genomför RPUn finns det 60/40 chans (risk) att han hamnar på rättspsykiatrisk vård istället för fängelse, rent statistiskt. Det är alltså knappt hälften av de som blivit funna att de kan ha en allvarlig psykisk störning i en §7-undersökning, som faktiskt HAR det. 60% ca befinns INTE lida av en allvarlig psykisk störning när väl RPUn är genomgången och granskad.

1300 st §7-undersökningar genomförs varje år. Av dessa hamnar 500 i gruppen att få genomgå en RPU. Av dessa 500 är det ca 40-45%% (knappt hälften) som inte får fängelse utan vård.

Det kan det ha gjort.. Och det är jag öppen för (tidigare drogmissbruk osv kan utlösa psykoser, tex).
Men jag är minst lika öppen för att han kan ta chansen att simulera eftersom psykiska sjukdomar inte med 100 procent säkerhet går att avfärda eller bekräfta, till skillnad mot somatiska sjukdomar. Och vad hans personliga vinningar för detta skulle vara vet han ju bara själv i så fall.. Det är på hans samvete.

Hur det nu än ligger till, så hoppas jag att utredningen leds av de mest kvalificerade.
😊