Citat:
Ursprungligen postat av
Tammer
Teorin om förträngda minnen är numera helt förkastad av psykiatrin. Det är i själva verket tvärtom, hemska upplevelser ältas om och om igen och glöms aldrig bort.
Jag har också hört något om det, men är villig att ställa mig nånstans mitt emellan om man blandar in ålder: Har själv blivit diagnostiserad med PTSD från barndomen. Minnet av händelsen var lite grumlig, men KROPPEN mindes allt och reagerade på sk triggers. Dvs en doft, en smak, ett ljud, en plats osv. Dessa triggers framkallade ångestattacker. Och gör än i dag, i viss mån. Dock var jag barn och förmågan att binda varaktiga minnen hos barn utvecklas i en viss ålder, skall sägas..
Men ja, är man med om nåt fruktansvärt så tenderar man att ständigt älta det. Omöjligt att få ur huvudet. Också där har jag erfarenhet, och det kan driva en till vansinne, bokstavligt talat... 😉 Kanske så är fallet här också...?
PS Krisexperter har även uttalat sig om att man inte bör börja bearbeta en kris/trauma förrän en tid efter händelsen pga att risken för större mentala trauman ökar om man blir väldigt ingående för fort. Det var nån kvinna innom ämnet på P3 som intervjuades om detta för nåt år sen.
Och mgm blev ju grillad rätt omgående (med all jäkla rätt, dock). Kanske det förklarar hans resa till psyk...?