Citat:
Ursprungligen postat av
nabo
Skriv gärna om jämförelse mellan din knepiga arbetskamrat och kristibrud!
Minns du när postaren scuiridae skrev i tråden?
Utifrån sin yrkeskompetens förklarade scuiridae att malign narcissism, NPD, framöver kommer att räknas till de neuropsykiatriska störningarna. Enligt scuiridae är anlaget genetiskt vilket förklarar att de drabbade beter sig så likartat: grandios självbild, omotiverade raseriutbrott, då och då har energi mellan långa perioder i slöhet. De verkar alla vara påfrestande för närstående.
De drabbade har redan som barn nedsatt förmåga till empati och respekt för medmänniskor. Dessa barn har hjälp av konsekvent pedagogik där vuxna håller emot (som en ”social korsett”) Barnet/ungdomen/den vuxna kan annars belasta, dominera och manipulera sin omgivning - i värsta fall så gränslöst som ÅW i Knutbysekten.
PG säger väl i Sektpodden att han ångrar att han blev en jasägare? Säger han inte att i tio år hade det viktigaste för honom varit att försöka få den allt elakare ÅW att "må bra"? Tala om medberoende...
Situationen har inte varit lika allvarlig hos oss som i Knutby men jag känner definitivt igen vissa delar.
Det som är så svårt och lätt att man hamnar i dessa människors klor är enligt mig dels att de i perioder kan vara så trevliga, kompetenta och hjälpsamma. Dels att man hamnar i tacksamhetsskuld.
När man först möter en trevlig människa tänker man ju inte att hon periodisk ska förändras utan just "Vilken trevlig människa Vad roligt att arbeta tillsammans".(Numer kan jag avläsa hennes sinnesstämning bara att se henne bakifrån på långt avstånd) Jag hamnade i tacksamhetsskuld för att hon var så hjälpsam och ibland jobbade över för mig. Vid det tillfället hade jag småbarn och behövde vid tillfällen gå ifrån för sånt som luciatåg på förskolan, barnens läkarbesök och liknande så hjälpen var stor för mig. Men det visade sig att jag inte bara förväntades göra ungefär detsamma tillbaks utan sådant som att göra både hennes och mina arbetsuppgifter i flera dagar på ett sånt sätt att säkerheten åsidosätts. Jag förväntades också dölja det utåt (åt chef och klienter) eftersom det just var farligt att vara underbemannad. Med mycket mer.
Hade jag vetat redan innan hur det skulle jag givetvis inte tagit emot hjälpen. Nu jobbar jag i ett annat arbetslag där de andra också har barn. Vi ställer upp för varandra och täcker upp när någon behöver. Känns mer jämställt och framför allt harmoniskt på det viset.
Däremot kan jag ju se hur kaoset år efter år brer ut sig 50 meter bort runt denna kvinna. Nya personer drabbas hela tiden eftersom folk runt henne har en tendens att vilja försvinna därifrån och byts ut.
Det finns hur mycket som helst att skriva om det där men som jag har förstått har även ÅW i perioder en väldigt trevlig och hjälpsam sida och haft förmåga att sätta folk i tacksamhetsskuld genom att hjälpa människor på olika sätt.
Om de hade visat sin mindre tilltalande personlighet direkt hade det kanske varit enklare för då vet man med en gång vem man har att göra med. Det känns ju inte heller helt etiskt att varna nya människor som man inte känner för henne. Men ibland har man god lust. Man vet ungefär hur det kommer att gå.
Jo. En sak till. Hon gillar att bestämma, styra och ställa också

(om det känns igen). Eftersom jag har högre utbildning än hon och var ansvarig för verksamheten kunde jag inte låta detta ske (ALLT vill hon bestämma som inte var hennes sak). Jag försökte prata med henne vilket givetvis inte gick. Vår högsta chef försökte också prata med henne. Fungerade inte heller osv etc ...
Ungefär samma som nu sker bland hennes nuvarande arbetskamrater nu.