Citat:
Ursprungligen postat av
joannaw
Funderar vidare på de här NPF-personerna som väl är ganska många och finns här o där bland alla människor. De finns ju liksom och när nu inte lösningen kan vara att de ska gifta sig med Gud som kanske har mer tålamod och överseende med diverse utspel så gäller det att kunna förhålla sig till dem man råkar på. Den jag råkat på har man nästan hoppas att den skulle gå över gränsen och göra något olagligt så polis/rättsväsende kunde lösa problemet.
Det som jag tänker är någorlunda lätt att göra är att inte jamsa med när man blir "upphöjd" (med knutbyspråk) för om en ska vara "dålig" måste ju någon annan demonstrativt vara "bra" som någon slags konstig balansvåg som hela tiden pendlar upp och ner. Som sagt inte jamsa med utan istället stöda den som för tillfället är dålig (som npdpersonen vänder huvudet ifrån när den pratar osv)
Det slutar ju hela tiden med att nya personer söker sig så långt ifrån denna person som möjligt för att de inte orkar med all dramatik. Lite sorgligt om det är ett handikapp som är medfött och personen inte kan hjälpa det, så det är väl bra om det där med social korsettering fungerar medmänniskor emellan även om det kan vara jobbigt att hela tiden ha ett medvetet förhållningssätt till någon annan kanske. Då kan man ju inte riktigt vara sig själv.
Men jag kanske ändå har missförstått det där begreppet (social korsett) och vad det skulle innebära rent praktiskt. Vet någon om det finns någon litteratur om det? Verkar intressant.
Hade det kunnat undvikas att knutbysekten utvecklades med denna metod?
Skriv gärna om jämförelse mellan din knepiga arbetskamrat och kristibrud!
Minns du när postaren
scuiridae skrev i tråden?
Utifrån sin yrkeskompetens förklarade
scuiridae att malign narcissism, NPD, framöver kommer att räknas till de neuropsykiatriska störningarna. Enligt
scuiridae är anlaget genetiskt vilket förklarar att de drabbade beter sig så likartat: grandios självbild, omotiverade raseriutbrott, då och då har energi mellan långa perioder i slöhet. De verkar alla vara påfrestande för närstående.
De drabbade har redan som barn nedsatt förmåga till empati och respekt för medmänniskor. Dessa barn har hjälp av konsekvent pedagogik där vuxna håller emot (som en ”social korsett”) Barnet/ungdomen/den vuxna kan annars belasta, dominera och manipulera sin omgivning - i värsta fall så gränslöst som ÅW i Knutbysekten.
PG säger väl i Sektpodden att han ångrar att han blev en jasägare? Säger han inte att i tio år hade det viktigaste för honom varit att försöka få den allt elakare ÅW att "må bra"? Tala om medberoende...