Citat:
Ursprungligen postat av
Fleshsuckforum
Tänkte på fallet igår kväll när jag låg i sängen. Detta, Yara-fallet samt Bjärredsfamiljen är de fall som har fascinerat mig mest av någon anledning. Kanske för att det är så twistat.
Anyway, jag tänker nu på familjen- även om de släpper T. i brist på bevis men han ändå är skyldig, så är det ju som ett livslångt straff för hela familjen. Tänk att leva med det att du dödat och styckat en flicka.
Inte ens "den" familjen kan ju vara immun mot stigmat. De kan ju aldrig mer vara samma familj. Är det inte då bättre att sona sitt brott inför gud, lagen och samhället och inte minst Wilmas familj. Gör klart, gå vidare sedan.
Eller är jag en idealist som tänker naivt? Kan T och hans familj tycka att framtiden som den kan bli är värd deras tystnad?
Har du någonsin träffat en babbe som kan uppleva skuldkänslor? Jag har då aldrig det. De har absolut inget ansvar för sitt egna agerande och rättfärdigar allt inför sin gud (som vill oss mycket ont)
I hans huvud har han gjort rätt. Tänk dig som en sjuk sekt. Att känna skuld för att ha dödat och styckat en liten flicka har han nog inte förmåga att känna iom sin ideologiska övertygelse.
Som Breivik. Så länge man skjuter "fienden" kan man inte känna skuld. Man agerade ju i nöd.