"En hederskultur för svenskar
Att heder idag associeras med begreppet hederskultur som i sin tur associeras med män från mellanöstern som slänger sina döttrar från balkonger och kastar syra i ansiktet på sina systrar är oerhört ledsamt. Det är inte utan att man blir smått avundsjuk på hur väl de subversiva krafter i vårt land lyckats med att plantera in denna föreställning hos hela det svenska folket, inklusive de allra flesta som beskriver sig själva som höger. Därför uppstår till en början begreppsförvirring och ilska mot dem som hävdar att det behövs en hederskultur i alla läger.
Samtidigt är de flesta som kallar sig själva höger medvetna om att en grundläggande heder har gått förlorad som i den offentliga debatten resulterar i kritik mot att folk inte ingriper när de ser oförrätter begås, en brist på anständighet i vardagssituationer, eller att statliga myndigheter allt oftare blandas in i situationer som hade kunnat lösas av folk med lite god vilja.
Bristen på hederstänk har dock betydligt djupare konsekvenser och här skiljer sig normalhögern från djuphögern. Medan den förra fixerar sig på mer allmänngiltiga fenomen och sällan borrar djupare än att “något gått förlorat” så pekar djuphögern ut problematiken: en urholkad maskulinitet som förlorat sin vilja till makt och en s.k. feminism som är lika delar en motreaktion på en försvagad maskulinitet som den är en astroturfad rörelse av subversiva främmande element i vår civilisation. Med vilja till makt menas inte förtryck eller dominans; alla normalbegåvade förstår att det är inte så män och kvinnors dynamik fungerar. Vad som hänt är en revers av könsroller där hedersbegreppet vänts in och ut.
Heder idag innebär att bejaka dina mest basala sexuella impulser, egennyttighet och individualism under den liberala parollen att “så länge du inte skadar någon annan ska ingen ha synpunkter på vad du gör”. Det ses som ett bejakande av individen och kan mer korrekt betraktas som en slags avgudadyrkan av det egna köttet. Modern satanism kort och gott. Detta är sant för män men extra sant för kvinnor. För män är det idag hederssamt att inte ha synpunkter på kvinnors sexualitet, att bejaka jämställdhet på sin egen bekostnad och att ifrågasätta sin manlighet (och sexualitet). Detta är progressiva och upplysta värderingar.
En sund hederskultur för svenskar behöver (åter)upprättas för mäns och kvinnors bästa. Sverige mår inte, bra svenskar mår inte bra.
En miljon äter idag lyckopiller för att de inte klarar av den stress och ångest som de upplever i sin vardag. Som till betydande del orsakats av moderna könsroller där kvinnor ska konkurrera med män samtidigt som män förlorar sin plats och sitt syfte. Män behöver därför återta initiativet genom att vara de patriarker de är skapta för. Här handlar det om att ta ett grundläggande ansvar för sin familjs försörjning, trygghet och heder. Män ska inte acceptera att deras kvinnors heder kränks och ska med alla medel ståendes till buds försvara deras heder, oavsett om det handlar om kränkningar på skolan eller grövre saker. Med detta sagt ska män heller inte acceptera att deras egna kvinnor orättfärdigt kränker dem; här har mannen ett fundamentalt jobb i att sätta gränser för vad som är en orättfärdig kränkning samt att uppfostra sin kvinna i vilka normer som gäller. Kvinnor i sin tur har ett jobb med att se till att de gränser som sätts efterlevs genom social kontroll. De ska lyda sin make i detta, samtidigt som kvinnan också fullgör sin naturliga roll som moder, syster, och stöttepelare i lokalsamhället. Kvinnan får så klart emotta kärlek och uppskattning av dem i hennes närhet vilket fulländar hennes roll.
Detta är exempel på hur en återupprättad svensk hederskultur kan se ut, inte uttömmande men ändock ett par rejäla kliv i rätt riktning och nog så upprörande för oatlypojkar och söndertatuerade hårdsubbor. Rollerna är heller inte cementerade utan får ses som ideal att sträva efter i den utsträckning som är möjlighet i ett liberaldemokratiskt samhälle.
Återkomst av skamkulturen
I clownvärlden gäller att uppmuntran, snälla ord och tålamod är de enda officiellt sanktionerande metoderna för att få en människa att göra eller inte göra något.
Sanningen är att skam är ett mycket effektivare vapen för att skapa och förstärka de normer som man anser borde gälla samt och vice versa. Som påpekats så finns det idag en skamkultur som skambelägger saker såsom maskulinitet, moderskap, och nationalism som är en kollektivism grundad på ditt etnos, din folkgrupp. Och motsatsvis gäller att en bastardisering av maskulinetet kallat feminism ses som åtråvärt, att leva bag-in-box och weekendsemesterlivet är ett sätt att frigöra sig från moderskap och ansvar, globalism och öppna gränser är det nya normala.
Sanningen är att Sverige idag till stor del styrs med skammetoder för att främja olika agendor såsom öppna gränser, feminism och ett förnekande av den egna kulturen: “Du är väl inte rasist?”, “Jaha du vill låsa fast kvinnor vid spisen?”, “Svensk kultur? Du menar midsommar och såna töntiga saker?”.
Detta innebär dock inte att vi ska vända oss emot skamkulturen, tvärtom erkänner vi dess effektivitet men att den används för perverterade syften. Så hur ser vår idealiska skamkultur ut?
Män som inte är kapabla att inge respekt ska skammas. Det kan handla om allt från att skammas till att börja träna till att förfärdiga erfarenheter som kommer både hans familj och stam till godo. Du vill som en man aldrig vara en belastning för gruppen, det är djupt osvenskt och skamligt! Tvärtom vill du vara mannen de andra kommer till för att få hjälp med X.
Män som är vitriddare, runkgubbar, som idealiserar kvinnor och sätter dem på en piedestal ska skammas. Det finns absolut ingen anledning överhuvudtaget att sätta kvinnor på piedestal, lika lite som det finns anledning att sätta barn på en piedestal. Det handlar om människor som behöver gränser och som behöver uppfostran och vägledas Att agera vitriddare för att försvara en kvinnas degenererade beteende är både direkt pinsamt och samtidigt skadligt. Det enda man kan säga till vitriddares försvar är att de ofta genuint tror att de gör gott. Runkgubbar är cyniska män som säger sig stå bakom “starka och frigjorda” kvinnor men som har som enda mål att cooma. De är den svenska motsvarigheten till coomers.
Som kvinna ska du skammas om din naturliga narcissism går överstyr och leder till att du kränker din familjs heder. Att kvinnor är mer narcissistiska än män är naturligt då kvinnors skönhet är deras största tillgång. Denna skönhet måste så klart kompletteras av en skön personlighet men det ena kommer före det andra. Kvinnor som saknar män som sätter gränser i deras liv utvecklar s.k. daddy issues där de agerar på ett gränslöst och översexualiserat sätt. Det kan förvisso generera en tillfredsställelse hos dem men i slutändan är de bara hål som någon anann man tillfälligt vill tömma i. De är en grad över papperskorgar.
Kort meddelande till jämställdister
Jämställdhet är den ultraliberala tankevurpan om att män och kvinnor på något sätt skulle vara jämställda och att samhället ska reflektera denna jämställdhet. Men alla vet samtidigt att kvinnor och män inte är jämställda inom alla områden, tvärtom vet vi om att vi är mycket olika och att vi har våra styrkor och svagheter.
Jämställdhet är alltså naturvidrigt och destruktivt. Att svälja jämställdhetspillret verkar vara bland det sista folk går igenom i sin rödpillningsfas. Med en mer traditionell och historiskt förankrad syn på könsrollerna leder till familjebildning och upprättandet av en harmoni har jämställdhetskampen aldrig ett slut och fungerar splittrande. Fördjupning här."
https://www.altnorden.se/2019/11/28/skampatrullen-och-hederskulturen/
