Citat:
Jo, en positiv nationalism som kombinerar nationalstatens politiska relevans med respekt för den naturlig ordningen tror jag är vägen framåt.Det var en bra input tycker jag! Så som jag ser det verkar vi tre här vara överens om existensen av globalister och vad för planer de har och vad för metoder de använder sig av. Det ska inte uteslutas att nationalismen nyttjas som kontrollverktyg och motsatspol till exempelvis feminism samt dess stora utsvävningar av underkategorier som samtliga alla är kaotisk hysteri angående ickefrågor i ett friskt samhälle snarare än politik, kontrollerad opposition helt enkelt, liksom SD till stor del har förvandlats till och slutligen helt och hållet kommer att vara.
Det som stör mig med det här är att mig veterligen finns det inget annat sätt att motarbeta globalisterna annat än med nationalism och bevarandet av nationalstaterna. Försvinner nationalstaterna kan vi tacka hejdå till demokrati helt och hållet, ett koncept som idag är helt genomruttet i alla fall men ändå.
För att inte glida ifrån huvudämnet då, så måste nationalismen finnas där i bakgrunden när vi så småningom måste rätta de människor i landet som valde att ha fel och släppte stolthet och värdighet för att istället bli omoraliska nickedockor som exponerade sig likt horor för en tids stund i rampljuset. Kan man på ett positivt sätt, eller hur fan man nu ska uttrycka sig, få dessa människor att inse att de gjorde fel och att deras uttryck för kvinnofrihet snarare stal kvinnors värdighet? Vi måste liksom komma tillbaka till det traditionella folkhemmet där kvinna, man och familj betyder något, i synnerhet trygghet, något som man vill bevara, uppskatta och utveckla.
Jag tror att uthängning kan ge fel vibbar, det kan ge motsatt effekt.
Det som stör mig med det här är att mig veterligen finns det inget annat sätt att motarbeta globalisterna annat än med nationalism och bevarandet av nationalstaterna. Försvinner nationalstaterna kan vi tacka hejdå till demokrati helt och hållet, ett koncept som idag är helt genomruttet i alla fall men ändå.
För att inte glida ifrån huvudämnet då, så måste nationalismen finnas där i bakgrunden när vi så småningom måste rätta de människor i landet som valde att ha fel och släppte stolthet och värdighet för att istället bli omoraliska nickedockor som exponerade sig likt horor för en tids stund i rampljuset. Kan man på ett positivt sätt, eller hur fan man nu ska uttrycka sig, få dessa människor att inse att de gjorde fel och att deras uttryck för kvinnofrihet snarare stal kvinnors värdighet? Vi måste liksom komma tillbaka till det traditionella folkhemmet där kvinna, man och familj betyder något, i synnerhet trygghet, något som man vill bevara, uppskatta och utveckla.
Jag tror att uthängning kan ge fel vibbar, det kan ge motsatt effekt.
Samtidigt har nationalismen sin distinkta historia som det är nyttigt att kunna. Ordet "nation" i politisk användning brukar anföras till Konciliet i Konstanz 1414-1418, eftersom biskoparna organiserades i nationer - i praktiken språkfamiljer - och röstade utifrån dessa. Men en allmän nationalkänsla fanns såklart tidigare än så.
Folkvandringstidens germanska stammar identifierade sig till exempel i allra högsta grad med varandra, trots att de rörde sig vitt och brett, och deras kungadömen kom och gick och hade olika former. Och själva ordet nation går tillbaka på latinets natio, som har använts i betydelsen börd, stam och folk, eller ras inom djuravel.
Citat:
Absolut. Det finns en anledning till att nationalkänslan gick att utnyttja i liberalismens tjänst. En antisocial maktelit hade tappat bort sig i sina tilltrasslade släktträd, och blivit illegitim i sitt förhållande till nationerna.Med en klassisk nomenklatur brukar man tala om auktoritet och makt (eller kraft) som de två komponenter som styr ett samhälle. Det hänger samman med de moderna koncepten lagstiftande makt och exekutiv makt. Auktoriteten stakar ut vad som gäller och makten med sin fysiska muskelkraft verkställer det. Nationen står i en nationalstat för musklerna och verkställandet. Utan den har auktoriteten ingen legitim funktion, men nationen är samtidigt oförmögen att styra sig själv på ett hållbart sätt.
Konservatismen förstår var auktoritet kommer ifrån och förstår också att eliter kan ruttna och behöva bytas ut. Den erbjuder en icke-utopisk existentiell grund att stå på, men är långtifrån idiotsäker. Den kan enkelt användas som snuttefilt av en rutten elit utan självinsikt, som nöjer sig med att varna för det kaos som skulle uppstå med en förvirrad pöbel som får löpa fritt.
För att återknyta till ämnet: utan fungerande auktoritet får vi sånt som skampatrullen nu försöker sätta stopp för. Och om man kan finna något beaktansvärt i klagomålen, så är det väl att den althöger som patrullerar inte utgörs av någon färdig, idag regeringsduglig ny elit. Men att strama åt sexualmoralen bland dissidenter är åtminstone ett nödvändigt steg om en sån ny elit ska kunna växa fram.
