Apocalyptic statements like these have real-world impacts. In September, a group of British psychologists said children are increasingly suffering from anxiety from the frightening discourse around climate change. In October, an activist with Extinction Rebellion (”XR”) — an environmental group founded in 2018 to commit civil disobedience to draw awareness to the threat its founders and supporters say climate change poses to human existence — and a videographer, were kicked and beaten in a London Tube station by angry commuters. And last week, an XR co-founder said a genocide like the Holocaust was “happening again, on a far greater scale, and in plain sight” from climate change.Här är en annan artikel om fenomenet:
När jag var ung hade jag en god vän som tog sitt liv. Hon begick självmord strax innan hon skulle fylla arton, och passade på när resten av familjen var på semester så att hon säkert skulle vara död innan någon kom hem och hittade henne.https://pdfhost.io/v/edEvksq6_Vuxenv...s_ngestpdf.pdf
Det var en fruktansvärd och djupt traumatisk händelse både för hennes familj och för alla oss som stod henne nära. Men helt oväntat var det tyvärr inte. Hon hade försökt tidigare, redan som tolvåring. I oljekrisens tid, under det tidiga 1970-talet, hade hennes unga och sårbara sinne nämligen blivit så påverkat av mediernas alarmistiska krisrapporter om jordens nära förestående undergång att hon helt enkelt inte stod ut. I ångest och vanmakt tömde hon varenda pillerburk som fanns i föräldrarnas medicinskåp, och sköljde ner med en flaska ogräsgift. Det var ett under att hon överlevde och det tog tid innan hon fick lämna sjukhuset.
Någon livslust återfick hon dock aldrig, trots hennes föräldrars enträgna strävan efter att hjälpa henne och ge henne hoppet tillbaka. Och andra gången lyckades hon med sin
föresats. I år blir det 40 år sedan hon dog, flickan som var min vän och som aldrig blev
vuxen.
/.../
På sista tiden har jag tänkt mer än vanligt på henne, när medierna – mångfalt fler dessutom –formligen svämmar över av klimatalarmism. Jordens undergång har aldrig varit så nära förestående och den medborgare som inte känner närmast outhärdlig flygskam och klimatångest kallas ”klimatförnekare” eller ”klimatförvillare”. Medierna beskriver dem på ungefär samma sätt som 1600-talets prästerskap beskrev människor som antogs kunna förvilla människor med trolldom. Ännu höjs inga röster för att dessa
”förvillare” ska brännas på bål, men att avskaffa demokratin är numera tänkbart för oroväckande många. Allt är tillåtet eftersom jorden ändå kommer att gå under om några år.
/.../
Så var kommer det att sluta? Sannolikt inte med att jorden går under, i alla fall inte under den närmaste framtiden. Men möjligen med en förlorad generation – om inte vuxenvärlden återgår till att vara vuxen.
/.../I asked the Australian climate scientist Tom Wigley what he thought of the claim that climate change threatens civilization. “It really does bother me because it’s wrong,” he said. “All these young people have been misinformed. And partly it’s Greta Thunberg’s fault. Not deliberately. But she’s wrong.”
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106