Arbetslös och medelålders - hopplöst?

Tyvärr är det faktiskt så. Många företagare tror i sin enfald att ungdom per automatik ger ett mervärde.
Jag har aldrig förstått det där. Jag har drivit företag både i landet och utomlands.
I Europa ses äldre som en marknadsfördel och särskilt om man får tag i en "rätt" utbildad 50+. De levererar från dag 1. De är ovanliga och eftertraktade. Kanske för deras pensionsregler.

I Sverige är helt tvärt om. De som i allmänhet rekryterar är sällan involverade i verksamheter utan konsulter med förutfattade meningar och en mall som de inte avviker i från. Och är därför oförmögna att värdera den sökandes kunskaper.
De är inte sällan extremt fördomsfulla och okunniga.

Utomlands sker inte rekryteringar av annat än kompetent personal "in house", av folk som kan verksamheten och kan bedöma kompetens. I Sverige gör jobbet ofta av HR brudar i 20-30 års åldern som inte ser kvalitet om det så skrivs på näsan. Då blir det inte bättre.

Vi är mycket få företagare som BARA anställer erfarna och äldre personer. Och kan då, med rådande klimat, plocka russin ur kakan. Mitt bolag hade jag tänkt att lägga ner iom min pensionering för ett antal år sedan. Men det lever kvar just pga att kunderna hela tiden återkommer och vill ha mer. Så bolaget är som ett självspelande piano. Och så länge det folket vill vara med så kommer det leva.
Vi är dock små och extremt specialiserade. Samt alla i bolaget är i pensionsåldern eller nästan där. Minstingen är 59. Och skulle jag agera utefter förfrågan skulle vi kunna fördubbla oss för varje år. Men jag är pensionär och vill ha en lugn ålderdom. Och grabbarna och tjejerna vill diktera sina jobb själva.
Nu går det och de får det.

Det bästa är kanske att utbilda sig inom någon kort utbildning där jobb garanteras kanske?

Om du har körkort kan du fundera på att byta yrke till bussförare. Några månaders utbildning och du lär inte stå utan jobb. Där jag jobbar har det fattats folk sedan jag började för snart fyra år sedan.

Flera som egentligen vill ta pension jobbar vidare eftersom det inte finns förare så att det räcker.

Jag har redan maxat CSN och är skuldsatt livet ut.

jag har jobbat med revenue management flera år. En smal bransch så jag söker även redovisningsassistent och administration, jobb som man kan göra direkt efter gymnasiet eller ännu tidigare om man har en normal IQ.

Så jag är rädd att allt snack om att det alltid finns jobb om man inte är kräsen är nys.

Bemanningsföretag hjälper inte, de förstår ännu mindre vilka kompetenser som är värdefulla än interna HR-avdelningar och samlar bara på kandidater. Har haft mycket bättre erfarenheter med bemanningsföretag i andra länder, de har lyckats hitta passande jobb. Icke så i Sverige.

Skit i alla svenska nedbrytande socialismsystem.

Gör så här:
1. programmera dig själv varje dag på olika sätt (tex med hjälp av affirmationer - googla) och bli medveten om ditt värde!. Hitta tacksamhet = lycka i det du har i livet. Börja se framtiden med positiva ögon ( law of attraction). Se det som att du tom redan har det du söker!
2. Sök på coworking eller kontorsplatser i din stad eller en stad nära - finns ofta billiga
3. Gå dit, skissa på egna projekt, prata med någon, ta en kaffe etc..
4. Man behöver ingen fast arbetsplats idag, bara en dator

Där hade jag börjat,
mvh

Så har även den här tråden spårat ur. Likt arbetsförmedlare är det den arbetslöse som ska skuldbeläggas. Det gissas och antas hej vilt. Det är kanske oundvikligt på Flashback. Människor som inte har något matnyttigt att bidra med ska ändå prompt yttra sig. När befolkningen ökar med en mindre svensk stad varje år och när antalet jobb sjunker i takt med utflytt och automatisering av arbetstillfällen måste man väl vara sosse eller miljöpartist för att tro att ekvationen ska gå ihop.

Nej som sagt, tack till er som bidragit konstruktivt. Jag hade hoppats få läsa några inlägg från andra i min situation, hur ni tänker och hur ni hanterar det svarta hål som är transportsträckan fram till en osäker pensionering.

Jag håller ett öga på tråden fortsättningsvis men inlägg som skuldbelägger mig eller anklagar mig för både det ena och det andra ignorerar jag bara. Jag vet att den svenska arbetsmarknaden är förstörd med bidrag och inkvotering, det kan jag inte göra något åt. Jag har inte röstat på de partier som driver destruktiv svenskfientlig politik. Jag vet också att ålder är något fult i det här landet.

Vid din ålder är CSN återbetalt. Så hur kan du då vara skuldsatt??

Ja, det är smalt. Även om du breddat lite så kanske du behöver bredda mer.

"Det finns jobb" är inte samma sak som "det finns jobb som du vill ha".


Är det inte så att dom kan fixa dig något att göra. Men det är inte vad du vill göra.

En sak jag är lite förvånad över är att du inte provat att jobba i eget företag. Då slipper en arbetsgivare det jobbiga att dra på sig livstidsbördan av att ha dig anställd.
Och timarvodet kan du ju då reglera efter efterfrågan.
För dig som är utbildad ekonom är det en smal sak att fixa.

Nu är väl ditt syfte enbart, din vana trogen, att ta ytterligare en chans att skriva ett agendasättande inlägg vars poäng bara är att bidra till splittring bland vårt folk men i sak här du fel.

Vi har en öppen arbetslöshet på 2% bland etniska svenskar.

Samtidigt har Riksbanken ett mål att arbetslösheten inte får gå under 6-7%

Genom väldigt enkel matematik kan man redan på det här stadiet se att fler etniska svenskar hade stått utan jobb utan invandringen.

Ditt påstående: "för de allra flesta människor icke-existerande arbetsmarknaden" är alltså gravt felaktigt.

Du kanske inte var född när det tidigare CSN-systemet gällde där skulderna avskrivs vid 65?

Bortsett från ditt gaggande fick jag ändå en idé här och det är att söka jobb på Arbetsförmedlingen, för de accepterar i stort sett alla samhällsvetenskapliga utbildningar och kommer säkerligen att behöva rekrytera på nytt igen efter haveriet med Januariöverenskommelsen i år.