Arbetslös och medelålders - hopplöst?

Nu har ju bror duktig 250 i stort sett fixat ett jobb åt ts (ts får gärna berätta vilket jobb han fick ) men för de flesta desperata så blir det att jobba åt något callcenter där "coacher" i 20-25 års åldern kommer stå o skrika på stackars ts och säga att om han säljer mest så kan han vinna en biobiljett!

Det eller börja jobba som vikarie på något bemanningsföretag o gå upp kl 06 o kanske få ett jobb den dagen och alltid befinna sig längst ned på hierarkin där du får städa o göra sånt som ordinarie personal är för fin för.

Så grattis till din nya karriär som inte kommer gå någonstans ts, glöm inte att rösta på högerpartierna som vill sänka din lön ytterligare, så du kan vara lite mer samarbetsvillig o ta två-tre sådana här toppjobb.

Lycka till ts.

Jodå, TS har helt enkelt inte sänkt sina krav.
Sökt jobb som du är överkvalificerad för? Troligen inte.

Att tro att samhället ska hjälpa en när man är 50+ är bara naivt.
Man får ta sitt ansvar eller gå på bidrag.
Den som inte fattat att ingen kommer hjälpa dig i livet är bara dum i huvudet. Man skapar sin egna verklighet och måste förstå vilka man konkurrerar med som 50+. Därav är erfarenheten a och o.
Antingen bygger man upp något till den åldern eller så skaffar man relevant erfarenhet till den åldern, så om man får sparken, förenklar det chanserna för ett nytt jobb.
Man kan liksom inte sitta på ett skitjobb som kommer automatiseras och sen klaga över att ingen vill anställa en äldre person. Och man är inte i medelåldern om man är 50 år. Medelåldern är vid 40.

Har inte hittat någon liknande färsk tråd så jag vågar mig på att starta en ny.

Det finns många trådar om att hitta jobb, men situationen för oss som är medelålders och inte lyckas hitta någon inkomstkälla är speciell. Själv har jag, efter många år utomlands, inte lyckats få fotfäste på den svenska arbetsmarknaden på de tre år jag varit "hemma". Jag har haft en tillfällig anställning på ett år som inte ledde till något mer. AF har inget intresse av mig alls eftersom jag talar svenska flytande (jag är ju svensk) och har en högskoleexamen. Enligt dem ska jag då lätt hitta jobb, även om verkligheten inte stämmer överens med deras fantasier.

Bor inte i min födelsestad p.g.a. den enorma bostadsbristen, och har inget nätverk som kan öppna dörrar. Jag är nog uppe i fyra siffror vad gäller det antal jobb jag sökt, och jag har verkligen inte siktat mot stjärnorna. Inte ens jobb man skulle kunna klara av med bara gymnasiekompetens verkar inom räckhåll. Med 15 år kvar till en eventuell pension vet jag inte hur jag ska motivera mig att vänta. Tänker inte lära mig koda eftersom jag vet att det inte hjälper, och dessutom har jag inget intresse av det.

Så är vi många? Som trots utbildning, språkkunskaper och ett långt förvärvsliv (utomlands) är ointressanta för den svenska arbetsmarknaden? Det finns de som säger att det finns jobb bara man söker, men de lever i en drömvärld (eller i Stockholm). Det har länge funnits långt fler arbetssökande än arbetstillfällen. Sverige fylls på med hundratusentals nya kroppar varje år som ska pressas in i arbetslivet med bidrag, och det finns en uppsjö av yngre med färskare utbildningar som jagar samma jobb som jag. Jag har i princip gett upp hoppet men måste ändå söka jobb och fylla i rapporten till AF.

Hur motiverar ni andra i mogen ålder er själva att fortsätta? Hur går dagarna? Hur går ekonomin? Jag har aldrig kommit in i a-kassesystemet så det är svältgränsen som gäller. Är mitt liv redan över vid 50 års ålder?

Gärna pm från andra i samma situation om ni föredrar, och inga klischéer om att det är mig det är fel på. Jag har gjort allt "rätt", det är den svenska arbetsmarknaden som är sjuk.

tror du vi skänker bort över hälften av vår lön i skatt för att inte få någonting tillbaka? håll käften, så slipper alla som läser tråden önska dig död.

Sverige är ett land som bruna flyttar till och vita flyttar från. Skälen är som vi alla vet tusenfaldiga men den för de allra flesta människor icke-existerande arbetsmarknaden parad med en monumental bostadsbrist är inte ett framgångsrecept. Den svenska lösningen på det är att plocka in folk som varken kan språket eller har adekvat utbildning (eller i många fall någon utbildning alls) så att de som faktiskt har både utbildning och språkfärdigheter tvingas utomlands för att klara sitt uppehälle, då de förra hålls mätta och varma via bidrag samtidigt som de senare inte gör det.

Naturligtvis är det här ett recept på en fullkomlig katastrof, ett haveri som kommer att ta årtionden att reda upp och kosta många hundratusen människor deras framtid och lycka. Sverige är redan idag något många andra europeiska länder skrattar åt och det med rätta. Frågan är om Sveriges förfall handlar om inkompetens eller medvetet sabotage, för att konstruera en så diabolisk fälla av samverkande samhällsförstörande problem känns onekligen som något som skett medvetet.

Många som kommenterat förstår att jag inte sitter och hittar på. Det handlar inte om att jag tycker att Sverige är skyldig mig ett jobb. Det handlar om att jag gjort som man ska, tagit examen, bott och jobbat utomlands, skaffat erfarenhet, kan språk, har utvecklat egenskaper som behövs för att bli en bra och pålitlig arbetstagare osv. Ändå kommer de gamla vanliga kiicheerna om att lära sig koda... trots att det finns flera trådar om att programmerare inte heller kan välja och vraka bland jobb. Indier kostar mindre än hälften och jag har noll intresse för kodning.

Tänkte egentligen inte gå in på mer detaljer men min examen är företagsekonomi och jag har jobbat med revenue management flera år. En smal bransch så jag söker även redovisningsassistent och administration, jobb som man kan göra direkt efter gymnasiet eller ännu tidigare om man har en normal IQ. Så jag är rädd att allt snack om att det alltid finns jobb om man inte är kräsen är nys. Antalet jobb på Platsbanken är ingen indikation, det finns dubbletter, timanställningar som kanske aldrig blir något, förtäckta ”jobb” där man egentligen måste bli egen företagare - och pizzabagare... där vet man att den som ska anställas redan är utsedd, det handlar bara om att kunna casha in bidrag från AF. Bemanningsföretag hjälper inte, de förstår ännu mindre vilka kompetenser som är värdefulla än interna HR-avdelningar och samlar bara på kandidater. Har haft mycket bättre erfarenheter med bemanningsföretag i andra länder, de har lyckats hitta passande jobb. Icke så i Sverige.

Så jag klarar mig utan dryga kommentarer men tack till er som verkligen förstår situationen. Och nej, jag är verkligen inte kräsen utan söker de jobb jag är kvalificerad för. Men som det skrivs i andra trådar är det inte bra att vara för kvalificerad heller. Eller över 40. Ja utlandsflytt blir allt mer aktuellt. Hade hoppats kunna spendera resten av mitt liv i mitt eget land men den planen har kollapsat rejält.

Tungt.